Stordåd i det dolda

Nyhet 2025-03-18

När covid-pandemin slog till påverkades vardagen för många yrkesgrupper på Karolinska. Plötsligt förbjöds medföljande under förlossningar och barnmorskorna fick bära ett tyngre lass. Bårhusets medarbetare tog emot fler avlidna än någonsin. På labbet analyserades covid-tester för hela regionen och farmaceuter behövde säkerställa tillgång till läkemedel. Alla kämpade på olika håll för att hålla igång sin verksamhet under covidpandemin.

Farmaceut på covid-IVA i flera månader

Tio intensivvårdsplatser fanns i början av 2020 på Karolinska i Huddinge – men så slog pandemin till. Utöver den ordinarie intensivvårdsavdelningen växte fyra covid-intensivvårdsavdelningar fram och under senvåren hade antalet IVA-platser ökat till hela 126 stycken*. Där behövde läkemedelsförsörjningen säkerställas och Ingrid Otterbom, klinisk farmaceut, blev ombedd att ställa i ordning ett nytt läkemedelsrum på IVA.

– Jag blev kvar på Huddinges covid-IVA i tre eller fyra månaders tid och då spenderade jag i princip all min vakna tid där, säger Ingrid.

Vanligtvis agerar hon expertkonsult i läkemedelsfrågor på vårdavdelningar inom Tema Cancer. Nu hamnade istället allt fokus på att säkerställa att tillräckligt med läkemedel fanns på covid-IVA. När läkemedel väl levererades till covid-IVA var volymerna för vissa av dem så stora att det uppstod platsbrist i lokalerna.

– Under den här perioden ökades dialyskapaciteten från fyra till tolv dialysapparater. Varje dialyspatient förbrukar tio kartonger dialysvätska per dygn. För att förtydliga: för åtta patienter går det åt ungefär två pallar vätska per dag, förklarar Ingrid.

Färdiguppdragna sprutor sparade tid på IVA

Samtidigt som Ingrid slet på covid-IVA arbetade kollegan Carina Ringbom, sjukhusfarmaceut inom ME Klinisk Farmakologi, på en sjukhusövergripande nivå inom LSSL (lokal särskild sjukvårdsledning) med att säkerställa läkemedelsleveranser till sjukhuset men också med samordning av farmaceutresurser.

– Alla som var farmaceuter behövde ställa om och jobba med covid-vården på olika sätt. En del farmaceuter arbetade på IVA med beställning och påfyllning av läkemedel, säger Carina Ringbom och fortsätter:

– Radiofarmacis lokaler i Solna ställde på kort tid om en del av sin verksamhet till ett centralt iordningställandecentrum. Dit kunde intensivvårdsavdelningarna skicka beställning på färdiguppdragna sprutor som förbereddes av farmaceuter inlånade från andra verksamheter.

Ständig risk för läkemedelsbrist

Både Carina och Ingrid betonar att den allra största utmaningen var att säkerställa tillgång till läkemedel. Ingrid berättar att det flera gånger uppstod så pass allvarlig bristsituation att läkemedlen endast skulle räcka några timmar till.

– Ett stående problem var alla restnoteringar. När hela världen efterfrågar samma sak i stora mängder då räcker det helt enkelt inte, säger Ingrid.

– Det fanns inga beredskapslager och läkemedelsföretagen ville inte förhandla om läkemedelsköp med enskilda sjukhus eller regioner. Styrkan hos farmaceuterna var att vi kunde koppla ihop försörjningskedjan i alla led, från läkemedelsansvariga läkares bedömningar om läkemedelsbehov och doseringar ända upp det som senare blev inköp till nationellt lager. Vi blev aldrig helt utan läkemedelsleveranser, förtydligar Carina.

Farmaceuterna på Karolinska hade inte jobbat ihop så mycket innan pandemin, men enligt Carina och Ingrid så skapades då en samverkan som lever vidare än idag.

– Utan farmaceuterna så hade många fler av patienterna sannolikt inte överlevt. Men vår insats har inte fått så mycket uppmärksamhet – kanske för att det inte uppstod någon kris tack vare alla goda insatser, tillägger Ingrid.

Fick ställa om laboratorieverksamheten helt

På en annan del av Karolinska mötte laboratoriets medarbetare andra utmaningar. När det i januari 2020 började talas om en ny farlig virussmitta som kunde spridas till Sverige fick Johan Brynedal Öckinger, molekylärbiolog på ME Klinisk mikrobiologi ett unikt uppdrag. Då viruset var nytt behövde han ta reda på hur man kunde testa för det med PCR-analys.

– Från WHO fick vi en beskrivning av hur analysen kunde utföras, som ett ”virus-recept” över den specifika RNA-del som vi kunde detektera. Vi behövde utveckla en testmetod för just detta nya virus, men också säkerställa att denna testmetod vi utvecklat var korrekt. Med andra ord att de hade både hög specificitet (träffsäkerhet på just SARS-CoV-2-viruset) och känslighet, säger Johan Brynedal Öckinger.

För att kunna testa själva testmetoden behövdes prover av SARS-CoV-2-viruset, och det fick Johan med kollegor sedermera när de första fallen i Sverige uppstod.

Brist på laboratoriematerial

Det var startskottet på en intensiv period för medarbetarna inom medicinsk enhet klinisk biologi. Under pandemin skulle de komma att analysera två miljoner PCR-prover och 700 000 antikroppsprover.

– Antalet prover att analysera med PCR-tester bara ökade och ökade. Efter bara någon månad var vi tvungna att ha dygnet runt-verksamhet här på labbet, säger Johan.

Samtidigt medförde tempot att material började ta slut och de hade svårt att få tag på mer – allt från provrör och testpinnar till pipetter och reagens för att extrahera RNA och utföra PCR-analyserna sinade.

– Vi fick ägna en hel del tid att leta efter ersättningsprodukter åt sådant som vanligtvis alltid finns. Samtidigt behövde investera i mer utrustning och bli fler medarbetare, säger Johan och tillägger:

– Den verkligt stora utmaningen, förutom få tag på reagens, var att det här växte hela tiden i flera steg. Först provta några få, sedan börja provta många, och snart öppnade provtagning för allmänheten – och däremellan titta på antikroppstester.

Analysverksamheten var tidskritisk

Analysverksamheten var också tidskritisk. Det behövde gå snabbt att få svar på sjukhusets egna prover av flera orsaker: Covid-sjuka behövde isoleras för att inte smitta andra, man behövde veta vilken skyddsutrustning som var aktuell att bära och patientflödena måste upprätthållas.

– Under våren tog det med ett snabbinstrument drygt 90 minuter att få provsvar, då analystiden var 45 minuter. Innan dess hade svaret tagit sex timmar.

Samtidigt som detta pågick behövde man även all utföra all vanlig diagnostik.

– Det var stressigt men stämningen var oftast god, då mer än någonsin fanns känslan av att det vi gör är viktigt. Det var många som ställde upp för jobbet, för patienterna och för varandra.

Tar med sig lärdomarna

Johan konstaterar att man har gjort många lärdomar inom MDK (Medicinsk Diagnostik Karolinska) inför eventuella framtida virusscenarier.

– Grundförutsättningarna är bättre idag. Dels har vi kvar en del av utrustningen som beredskap för att göra något sådant igen. Dels är vi beredda att gå in med full fart redan från början – eller när det behövs. Förutom våra erfarenheter så har vi nedskrivna beredskapsplaner på ett helt annat sätt idag, säger Johan, och Carina instämmer:

– Om det uppstår en ny pandemi så börjar vi inte på noll. Vi har idag fler farmaceuter som arbetar på sjukhuset och de samarbetsformer som skapades under första vågen lever kvar, säger Carina och tillägger:

– Numera har vi också en helt annan beredskap för läkemedel, med robustare lager och en ”task force” som rycker in vid stora kritiska läkemedelsbrister, vilket vi haft nytta av flera gånger de senaste åren; både under bristsituationen på klorhexidinsprit och nu vid den pågående bristen av infusionsvätskor, säger Carina och avslutar:

– Fortsätt minnas att inget var omöjligt! Om nu något likande skulle hände i framtiden så har man med sig att DET GÅR att hitta lösningar – och alla hjälps åt på Karolinska.

Text: Josefine Franking

*(Fler än 85 av IVA-platserna var dock aldrig i bruk samtidigt).

Mer i serien "Vi minns pandemin"

Del 1: Vi minns pandemin – tillbakablick

Del 2: Den stora omställningen: Så hanterade Karolinska pandemins inledningsskede

Del 3: Den nya vardagen – Markus på IVA minns pandemin

Del 4: Långtidscovid: "Från tanke till öppen mottagning tog det 6 veckor"