Den stora omställningen: Så hanterade Karolinska pandemins inledningsskede

Nyhet 2025-03-03

När nyheterna om ett okänt virus från Wuhan nådde Karolinska Universitetssjukhuset för drygt fem år sedan, förstod få den enorma omställning som väntade. Bara veckor senare stod sjukhuset inför en av de största utmaningarna i modern vårdhistoria. Medarbetare på alla nivåer fick snabbt ställa om sina arbetssätt, och avdelningar omvandlades på rekordtid för att möta det snabbt ökande behovet av vård för patienter med covid-19.

David Konrad, funktionschef för Perioperativ medicin och Intensivvård, beskriver hur vardagen på Karolinska snabbt stöptes om för att kunna möta hotet det nya viruset.

– De första ryktena om ett nytt virus nådde oss i december 2019 men inte förrän i februari-20 stod det klart att detta var något helt nytt som skulle få stora konsekvenser. Vi etablerade personliga kontakter med framför allt norra Italien men även andra delar av världen för att få så mycket information som möjligt. Smittvägar var inte kända då så omfattning och hastighet av smittspridningen var mycket oklar, säger han och fortsätter:

– Förutom att inventera, och köpa in, respiratorer, sängar, läkemedel och förbrukningsmaterial såg vi även över fysiska möjligheter att expandera IVA-vården i olika steg. Analyser av olika scenarier gjordes avseende smittspridning och hastighet samt hur vi skulle fördela personal på så klokt sätt som möjligt för att kunna upprätthålla den mest imperativa vanliga vården, säger David Konrad.

En särskild grupp av kliniska forskare tillsattes tidigt med uppgiften att kontinuerligt söka information om viruset, utvärdera olika scenarion och utfärda behandlingsrekommendationer varje vecka. Dessa rekommendationer kom så småningom att bli nationella.

– Min minnesbild av denna tid var egentligen hur oerhört fort och fokuserat vi jobbade för att hantera olika scenarier, som vi omprövade på daglig basis, säger David Konrad.

"Transparent kommunikation och närvarande ledarskap"

Den 27 februari 2020 vårdades den första patienten med konstaterad covid-19 på Karolinska. Bara några dagar senare öppnades utomhusmottagningar för provtagning i Huddinge.

När WHO den 11 mars deklarerade covid-19 som en pandemi, svarade Karolinska snabbt genom att gå upp i förstärkningsläge redan den 12 mars. Sjukhuset införde också omedelbart besöksförbud och den 14 mars sattes tält för akut provtagning upp utanför sjukhuset. Rutiner ändrades från en dag till en annan för att hantera det snabbt ökande vårdbehovet.

När smittspridningen tog rejäl fart och trycket på sjukhuset ökade som följd, hade Karolinska lyckats skala upp antalet IVA-platser från 40 till över 200. Därutöver öppnades fem nya intensivvårdsenheter.

Vilka var de största utmaningarna i att snabbt skala upp intensivvårdsplatserna och leda personalen i den nya situationen?

– Att hela tiden försöka ligga steget före. Där hade vi stor hjälp av de mycket träffsäkra prognoser som sjukhuset skapade vilket gjorde att vi inte skalade upp för fort. Detta var viktigt eftersom vi har många andra patienter att ta hand om och det gällde att skapa en så bra balans mellan vanlig sjukvård och covid som möjligt. Att hitta och flytta runt bland våra olika lokaler krävde ett enormt arbete av flera stabsfunktioner, till exempel Medicinsk Teknik, men den största utmaningen var att hitta personal som kunde jobba där, säger David Konrad och forsätter:

–  Vi förhandlade fram flera olika lösningar med de fackliga organisationerna och vi försökte få medarbetare från privata vårdgivare att komma till oss. Viktigast var att få ut så mycket information som möjligt kring skyddskläder och hur man skulle skydda sig själv från att bli smittad. En massiv utbildningsinsats för de som inte till vardags jobbar med intensivvård gjordes också.

"Osäkerheten var skrämmande"

För många medarbetare innebar den stora omställningen att snabbt lära sig nya arbetsuppgifter och att arbeta i miljöer de aldrig tidigare varit i. Personal från hela sjukhuset omfördelades för att stärka intensivvården, och det var inte ovanligt att medarbetare med helt andra specialistområden klev in för att stötta i covid-vården.

Charlotte Förars arbetade som intensivvårdssjuksköterska på Karolinska i Solna och hade dessutom ett uppdrag som utbildningsledare. Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor instruerades i hur man skulle klä på sig skyddsutrustningen – men också hur man skulle ta av sig den, för att inte föra eventuell smitta ut från sjukhuset.

– Det jag minns som mest skrämmande var osäkerheten kring hur allvarligt det skulle bli, både för oss som arbetade och för samhället i stort. Vi visste inte hur många som skulle bli sjuka eller dö, och rapporterna från Italien var mycket oroande, säger Charlotte Förars.

– Vi ställde oss frågor som: Hur många patienter kommer vi att behöva ta hand om? Hur mycket kommer samhället påverkas? Det fanns ingen bot, och vi förstod att vi stod inför en allvarlig situation som skulle kräva enorma resurser och kraft, säger hon.

David Konrad skrev i sin roll som funktionschef flera brev till medarbetarna under den här perioden. Både för att informera om det arbete som behövde ske, men fokus var också på att ge stöttning och uppmuntran i en extremt utmanande situation.

Vad var avgörande för att skapa en trygg och säker arbetsmiljö mitt i krisen?

– Att i en tid av enorm osäkerhet vara transparenta med det vi visste. Det närvarande ledarskapet var helt avgörande, att diskutera och informera på plats. Vår personal var, och är, helt fantastisk och här spelade man ut hela sitt register av kunskap, kompetens, innovationsförmåga och flexibilitet, säger David Konrad.

Flexibilitet och kreativitet blev avgörande

Flexibilitet och kreativitet blev snabbt ledord på sjukhuset. Riktlinjer för vården togs fram i realtid, och alla behövde tänka nytt och hitta kreativa lösningar. Karolinska Universitetslaboratoriet började producera handsprit när bristen var som störst, och arbetet med att säkra skyddsutrustning engagerade både sjukhusets logistikteam och privatpersoner och företag som ville bidra.

–  När det blev så allvarligt, skapades en väldigt stark gemenskap. Det kändes som att vi verkligen bekämpade en fiende tillsammans. Och fienden i det här fallet var viruset. Alla stöttade varandra, och det var nära till beslut. Vi gjorde det här tillsammans, säger Charlotte Förars, och förtydligar:

– Det kändes som att vi var ett fotbollslag på något sätt. Vi skulle vinna det här tillsammans. Det fanns en stolthet i att det här är något som vi kan och något som vi måste göra. Det var bara vi som kunde göra det här.

Regionell samordning

Karolinska Universitetssjukhuset tog ett aktivt ansvar för att hela vårdsystemet skulle fungera genom att leda samordningen av skyddsutrustning för hela Region Stockholm, vilket tydligt visade på sjukhusets centrala roll för att upprätthålla vården i regionen.

Under april 2020 utökades ECMO-vården och antalet covid-19-utskrivningar började motsvara inskrivningar. I mitten av april nåddes toppen i slutenvården, och kort därefter även i intensivvården. Redan den 27 april fanns en planering för återgång till ordinarie vård. I maj började avdelningarna i Huddinge och Solna återgå till ordinarie vård. Den 8 maj 2020 avslutades det längsta förstärkningsläget i sjukhusets historia, efter 57 dagar.

Men det var inte bara det praktiska arbetet som var avgörande – det var också det stöd och den sammanhållning som fanns inom hela organisationen. I ett brev till medarbetarna den 20 mars 2020 sammanfattade David Konrad det som var kärnan i Karolinskas arbete under den här tiden:

"Det kommer att bli tufft, tro inget annat. Tillsammans kommer vi att klara det, så ta hand om varandra, var snälla och hjälps åt. Då kommer vi att lyckas."

Text: Henrik Pehrsson

Mer läsning:

Denna artikel är en del i en serie där vi blickar tillbaka på pandemin med anledning av att det var fem år sedan den började.

DEL 1: Här kan du se ett urval av bilder från sjukhuset under pandemitiden.