Tyreoidea, analytisk interferensutredning

Analytisk interferens innebär att ämnen i patientprovet (t.ex. olika typer av antikroppar) stör mätningen av den önskade komponenten, vilket leder till en falskt för låg eller falskt för hög koncentration. Fenomenet uppskattas förekomma i cirka 0,1% av tyreoideafunktionsmätningar i serum. En eller flera av tyreoideakomponenterna kan vara drabbade.

Inga direktmetoder finns för att analysera alla ämnen som kan störa mätningarna. Istället utför vi mätningarna av tyreoideafunktionskomponenterna med tre immunkemiska metoder (på olika instrument). Detta räcker i allmänhet för att avgöra huruvida analytisk interferens föreligger eller ej.

Om analytisk interferens ej kan påvisas, bör man överväga andra möjliga förklaringar till atypiska konstellationer av koncentrationerna av tyreoideafunktionsprover, t.ex.:

• Non-thyroidal illness (NTI), t.ex. svår allmänsjukdom eller kirurgiska ingrepp.
• Läkemedelsbehandling (t.ex. amiodaron) eller bristande följsamhet vid tyroxinbehandling.
• Tyreoideahormonresistens med varierande klinisk bild (ofta p.g.a. ärftlig mutation i tyreoideahormonreceptorn) är en mindre vanlig förklaring  till avvikande analytkonstellationer. Typiskt är kompensatoriskt förhöjda nivåer av FT4 och FT3 och en normal eller ibland lätt förhöjd TSH-nivå.
• Central hypotyreos (olika orsaker), med TRH och/eller TSH-brist, ger låga T4 och T3-nivåer.
• TSH-producerande hypofysadenom är en sällsynt anledning (prevalens <1/1.000.000) som kan ge förhöjt TSH och förhöjda nivåer av fria tyreoideahormoner.

Litteraturhänvisningar:
Hallengren B, Karlsson A. Sköldkörteln – tyreoidea. Kapitel 5, sid 88-133 i: Werner S. (Red.) Endokrinologi. Liber Stockholm, 2006.

Sjöström LG, Wålinder O. TSH-producerande hypofysadenom kan lätt missas. Ovanligt tillstånd med diffentialdiagnostiska svårigheter. Läkartidningen 104 (45), sid 3370-3372, 2007.

Dayan DM. Interpretation of thyroid function tests. Lancet 357, sid 619-624, 2001.