Utredning och bedömning

Utredning inför njurtransplantation

En njurtransplantation är en krävande behandling och inte helt utan risker och komplikationer. Därför är det mycket viktigt att genomföra en noggrann utredning och försöka bedöma om njurtransplantation är en bra och säker behandling för den enskilda patienten. I de fall där det finns en tänkbar levande donator utförs också en noggrann donatorsutredning och endast mycket friska individer med god njurfunktion kan komma ifråga för njurdonation.

Utredningen inför en njurtransplantation sker på någon av regionens njurmedicinska kliniker eller på en annan njurmedicinsk klinik i landet. I utredningen ingår en noggrann undersökning och analys av till exempel kvarvarande njurfunktion, urinvägarna, dialyssituationen, hjärtfunktion, lungfunktion, kroppens viktigaste blodkärl, lever- och gallvägar, mag-tarmkanalen, ämnesomsättningen, blodbilden, blodets salt- och syra-balans, immunförsvaret, kroniska infektioner och vaccinationsläget. Av särskild betydelse är att utreda och bedöma om patientens bakomliggande njursjukdom kan orsaka svårigheter efter transplantationen och om eventuella andra sjukdomar kan behöva utredas eller åtgärdas innan en transplantation. Alla njurtransplantationskandidater genomgår samma basala utredning och vid behov även en utvidgad utredning riktad mot individuella, patientspecifika sjukdomar och riskfaktorer. När utredningen är färdig så sammanställer och bedömer patientens njurmedicinska läkare alla resultat. Sammanställningen skickas sedan också för bedömning på Transplantationskirurgiska kliniken. Särskilt omfattande, komplicerade eller svårbedömda utredningar diskuteras på gemensamma veckovisa konferenser där läkare, patientkoordinatorer och omvårdnadspersonal från transplantation, njurmedicin, barnkliniken, immunologen och andra specialistenheter deltar. Ibland kan ytterligare undersökningar, provtagningar och diskussioner vara nödvändiga.

Om den slutliga bedömningen blir att njurtransplantation sannolikt är ett bra och säkert behandlingsalternativ så kallas patienten till en bedömning på Transplantationsmottagningen och det är vid detta besök som ett beslut fattas om patienten kan vara lämplig för njurtransplantation. Om det är uppenbart att en njurtransplantation inte kan utföras med rimlig säkerhet eller med ett förväntat gott resultat så kan patienten inte godkännas som njurmottagare. Vanliga orsaker till att njurtransplantation inte bedöms som en lämplig behandling är olika sjukdomar, hög ålder, kraftig övervikt, olika former av cancer, uttalat nedsatt allmäntillstånd, allvarlig psykiatrisk sjukdom eller oförmåga att förstå eller följa ordinationer. I bedömningen ingår de enskilda delarna i utredningen men den sammantagna bilden av patientens tillstånd och situation är också viktig.

Av särskild betydelse är analysen och bedömningen av patientens immunologiska situation då denna är avgörande för möjligheterna att finna en njure som passar och där risken för avstötning inte är oacceptabelt hög. Vid njurtransplantation från avliden donator sker detta i allmänhet inom samma blodgrupp. Vid transplantation från levande njurdonator så kan detta oftast genomföras även om donator och mottagare har olika blodgrupp, vanligen behöver dock mottagaren genomgå en förbehandling för att avlägsna antikroppar mot donatorns blodgrupp. Detta sker då veckorna innan den planerade transplantationen.

Vissa patienter har antikroppar mot andra mänskliga vävnadstyper, s.k. anti-HLA antikroppar. Sådana antikroppar kan bildas om patienten tidigare exponerats för främmande mänsklig vävnad. Detta kan ha inträffat vid en tidigare transplantation, blodtransfusion eller vid en graviditet. Om dessa antikroppar är riktade mot en potentiella njurdonatorns vävnadstyp (såväl levande som avliden donator) så benämns de donators-specifika antikroppar (ofta förkortat DSA). Vid transplantation till patient med DSA är risken för akut avstötning kraftigt förhöjd och resultaten är påtagligt sämre.

Jämfört med blodgruppsantikroppar är anti-HLA antikroppar betydligt svårare att avlägsna effektivt och bestående. För patienter med många olika anti-HLA antikroppar, och i hög nivå, så kan det vara mycket svårt att hitta en njure som är immunologiskt acceptabel och väntetiden kan därför bli lång. Mycket forskning inom transplantationsområdet idag är fokuserad på att hitta metoder som möjliggör transplantation till patienter med mycket anti-HLA antikroppar.

Transplantationsbedömning, donatorsbedömning

Då utredningen är klar och sammanställd kallas patienten till en bedömning på Transplantationsmottagningen och det är vid detta besök som ett beslut fattas om patienten kan vara lämplig för njurtransplantation. Vid detta besök får patienten ytterligare information kring njurtransplantation, inklusive möjligheter, resultat, risker och möjliga komplikationer. Vidare ges praktisk information kring väntelista, operationsplanering, operationen, eftervården och uppföljningen. Det finns goda möjligheter till frågor och diskussion och anhöriga är välkomna att vara med. Vid transplantationsbedömningen träffar patienten oftast en Transplantationsmedicinare, en Transplantationskirurg och en patientkoordinator.

Om det finns en potentiell levande njurdonator sker ofta en donatorsbedömning vid samma tillfälle. Även levande njurdonatorer får ytterligare information om njurdonation vilket även innefattar möjliga risker på både kort och lång sikt.

Om patienten accepteras för njurtransplantation kan patienten sättas på väntelistan för njurtransplantation med avliden donator. Då en passande njure blir tillgänglig utförs transplantation akut. I de fall där det finns en utredd och accepterad levande njurdonator vidtar planering inför donatorsoperationen och transplantationen som sedan kan utföras som planerade kirurgiska ingrepp.