Myosit-ak (IgG)

​Ro-52	​Rekombinant	​myositassocierad
​OJ	​Rekombinant (isoleucyl-tRNA synthease)	​myositspecifik
​EJ	Rekombinant (glycyl-tRNA synthease)	​myositspecifik
​PL-12	​Rekombinant (alanyl - tRNA synthease)	​myositassocierad
​PL-7	​Rekombinant (threonyl- tRNA synthease)	​myositassocierad
​SRP	​Rekombinant	​myositspecifik
​Jo-1	​Nativt (Histidyl-tRNA Synthease)	​myositspecifik
​PM-Scl75	​Rekombinant	​myositassocierad
​PM-Scl100	​Rekombinant	​myositassocierad
​Ku	​Rekombinant	​myositassocierad
​SAE1	​Rekombinant	​myositspecifik
​NXP2	​Rekombinant	​myositspecifik
​MDA5	​Renat MDA5 protein	​myositspecifik
TIF1Ɣ​	​Rekombinant TIF1Ɣ protein	​myositspecifik
​Mi-2β	Rekombinant Mi-2β protein​	​myositspecifik
​Mi-2α	​Rekombinant Mi-2α protein	​myositspecifik
​​cN-1A​	​​Rekombinant cN-1A protein	​​myositspecifik (IBM)

​OBS: Antikroppar mot HMGCR ingår ej i panelen utan beställs separat!

 

Idiopatiska inflammatoriska myopatier (IIM) är en heterogen grupp av sjukdomar som kliniskt domineras av muskelsvaghet, trötthet och inflammation. Inflammatoriska myopatier kan delas in i dermatomyosit, polymyosit och inklusionskroppsmyosit. Främst drabbas kvinnor, förutom inklusionskroppsmyosit, som är vanligare hos män.
 
Polymyosit är vanligare hos vuxna, dermatomyosit är klart vanligare hos barn. Om symtomen uppträder före 16 års ålder kallas sjukdomen juvenil dermatomyosit. Polymyosit förekommer ofta tillsammans med annan reumatisk sjukdom, t ex Sjögrens syndrom, systemisk skleros, MCTD eller SLE.
 
Hudutslag kan ibland debutera före muskelsymtomen.
De mest typiska utslagen är s k Gottrons papler; erytematösa papler som typiskt återfinns på extensorsidorna av ex finger-, armbågs- och knäleder.
 
Olika myositspecifika antikroppar kan kopplas till olika kliniskt skilda tillstånd: 

• Antisyntetas-syndrom där anti-tRNAsyntetas-antikroppar ses ofta med interstitiell lungsjukdom. Anti-Jo1 är den vanligaste anti-syntetas antikroppen (ca 20–30 %). Övriga antisyntetas-antikroppar som undersöks är anti-PL-7, anti-PL12, anti-EJ och anti-OJ. Dessa ses sällan (<5 %).
• Antikroppar mot Mi2 är associerade med klassisk dermatomyosit med hudexantem och Gottrons papler. Antikroppen påvisas hos 0–9 % av patienter med polymyosit, och mellan 10–33 % av patienter med dermatomyosit. Det finns ingen känd skillnad i klinisk betydelse mellan antikroppar riktade mot de två Mi2-kedjorna.
• Anti-SRP (och anti-HMGCR) kan ses vid nekrotiserande myopatier. Anti-SRP anses specifik för polymyosit och ses sällan vid dermatomyosit, och är sällan associerad med interstitiell lungsjukdom. Antikropparna är kopplade till dåligt svar på behandling och antikroppsnivåerna ska korrelera till sjukdomsaktivitet.
• Antikroppar mot TIF1gamma är associerade med dermatomyosit. Anti-TIF1gamma förekommer också vid den juvenila formen av dermatomyosit, och är kopplat till hudpåverkan (Gottrons papler, ulcerationer, ödem). Förekomsten av anti-TIF1gamma har en koppling till malignitet hos vuxna patienter med dermatomyosit.
• Anti-NPX2, även kallat anti-MJ, påvisas framför allt hos pediatriska och yngre vuxna myositpatienter, ofta med uttalad muskelpåverkan (atrofi, kontrakturer), samt även med kalcinos, ulcerationer och vaskulit.
• Anti-SAE ses främst vid dermatomyosit. Majoriteten av de anti-SAE-positiva patienterna utvecklar hudsymtom före myosit, samt även dysfagi. Dessa kan också få interstitiell lungsjukdom.
• Anti-MDA5 ses hos ca 70 % av patienter med kliniskt amyopatisk (utan muskelsymtom) dermatomyosit och har en hög sjukdomsspecificitet. Anti-MDA5 är starkt associerad med snabbt förlöpande interstitiell lungsjukdom.
• Anti-PM-Scl ses främst vid ”Sclerosis/Polymyositis overlap syndrome” (Scl/PM) och är ofta associerade med raynaudfenomen, artrit, muskelpåverkan och påverkan på hud och lungor.
• Anti-Ku-antikroppar ses också vid Scl/PM men kan även ibland påvisas vid andra diagnoser som SLE, Sjögrens syndrom, RA, idiopatisk lungfibros och inflammatorisk myosit. Antikroppen är associerad med muskulära och artikulära symtom och raynaudfenomen. Anti-Ku påvisas ofta tillsammans med antikroppar mot SSA/Ro52 samt fibrillarin. Prevalensen av antikropparna är osäker.
• Anti-SSA/Ro52 påvisas ofta tillsammans med andra autoantikroppar, och kan vara en markör för autoimmun systemsjukdom. I en undersökning av svenska myositpatienter påvisades anti-SSA/Ro52 hos 29% av myositpatienterna; 23 % av de undersökta patienterna hade isolerat anti-SSA/Ro52.
• Anti-cN-1A (cytosoliskt 5´-nukleotidas 1A) förekommer hos en tredjedel av patienter med inklusionskroppsmyosit (IBM) och är associerad med förhöjd mortalitet. cN-1A-ak är däremot inte helt specifika för IBM och kan även påvisas vid andra systemiska autoimmuna sjukdomar.