Pediatrisk njurtransplantation

Med kronisk njursvikt menas en irreversibel njurfunktionsnedsättning. Orsaken bakom kronisk njursvikt skiljer sig radikalt mellan barn och vuxna. I Sverige och Skandinavien dominerar medfödda tillstånd (omkring 70%). Missbildningar står för cirka 40 procent av fallen med terminal njursvikt, vanligast är hypo- eller dysplasier samt obstruktiva uropatier. Ärftliga sjukdomar utgör cirka 30% av fallen, de vanligaste diagnoserna är finsk nefros, nefronoftis samt cystnjuresjukdom. Förvärvade tillstånd ses hos omkring 30% av patienterna och framför allt glomerulära sjukdomar (cirka 15%) och vaskulära sjukdomar (cirka 10%). Detta överensstämmer väl med internationella material.

Kronisk njursvikt kan debutera plötsligt, med terminal njursvikt direkt i anslutning till akut njursjukdom, men i de flesta fall är det en långsam process över lång tid. Först vid glomerulär filtration (GFR) runt 40-60ml/min/1,73m2 får man symtom av sin funktionsnedsättning. Vid terminal njursvikt, GFR under 10-15 ml/min/1,73m2, krävs dialys eller transplantation.

Transplantation är den njursviktsbehandling som leder till bäst njurfunktion, prognos och livskvalitet. Några månader efter transplantation kan barnet normalt återgå i skol- och dagisaktivitet, men kontinuerlig immunsuppression och uppföljning krävs. Majoriteten (cirka 75%) av barntransplantationerna i Sverige görs med levande donator (ex förälder eller annan släkting) men även njurtransplantation från avliden donator förekommer. För äldre barn utförs njurtransplantationen ungefär på samma sätt som till vuxna men för de mindre barnen måste särskilda överväganden göras.

Njurtransplantation till barn är en uttalat multidisciplinär uppgift där ett stort antal specialistkompetenser är nödvändiga. Exempel på nödvändiga kompetenser är barnnefrologi, barnurologi, transplantationskirurgi, barnintensivvård och anestesi, barndialys, accesskirurgi, transplantationsimmunologi, infektionsmedicin, och barnröntgen. Då antalet pediatriska njurtransplantationer som utförs varje är i Sverige är litet (cirka 10-15) så är centralisering av verksamheten nödvändig för att upprätthålla kompetens och uppnå goda resultat och god patientsäkerhet. Pediatrisk njurtransplantation är dessutom mycket resurskrävande och ställer stora krav på logistik samt dygnet-runt access till ett flertal jourlinjer, så även ur detta perspektiv är en centralisering värdefull. Det finns viktiga synergieffekter mellan flera olika delområden inom verksamheten, ex mellan barnurologi, barnkirurgi och transplantationskirurgi. Ofta ställs stora krav på komplicerade och avgörande insatser från flera olika specialistverksamheter. Ett tydligt exempel på detta är vid handläggningen av barn med komplicerade urinvägsmissbildningar där barnurologiska insatser är av avgörande betydelse för att möjliggöra njurtransplantation. Ofta sker planering, operationer och utförande i nära samarbete.