Lysosomala inlagringssjukdomar

På CMMS utför vi diagnostik av lysosomala sjukdomar genom mätning av enzymatiska aktiviteter i vita blodkroppar, plasma, hudfibroblaster eller korionvilli. Undersökningar av specifika glykokonjugat i urin i form av glykosaminoglykaner samt oligosackarider används för indikering av vissa lysosomala sjukdomar.

Lysosomala inlagringssjukdomar beror på ärftliga förändringar i cellens lysosomala funktion. Den första lysosomala sjukdomen som beskrevs 1963 var Pompes sjukdom (glykogenos typ II), där man påvisade ett defekt α-glukosidasenzym. Andra lysosomala sjukdomar som till exempel Fabry, Gaucher, Krabbe, metakromatisk leukodystrofi samt mukopolysackaridoser.

Lysosomala sjukdomar är mycket ovanliga och som grupp beräknas 1 person per 5 000 nyfödda ha en lysosomal sjukdom.

Vi har specialistkompetens för rådgivning angående provtagning, diagnostik och behandling.

På CMMS analyseras ett stort antal lysosomala enzymer - respektive enzym återfinns i våra provtagningsanvisningar och där finns även en sida som listar samtliga enzymer i vårt sortiment.

Lysosomer

Lysosomerna är cellorganeller med starkt surt pH där stora, sammansatta molekyler såsom proteiner, lipider och sammansatta kolhydrater bryts ner i mindre byggstenar. Efter nedbrytningen i mindre byggstenar transporteras produkterna ut i cellerna för vidare degradering och energiutvinning, eller för att användas i uppbyggnaden av nya makromolekyler.

I lysosomerna finns ett 50-tal hydrolytiska enzym som specifikt katalyserar nedbrytningen av makromolekylerna. Om ett av dessa enzym är defekt, upplagras en substans i lysosomerna och kan inte transporteras vidare ut i cellerna. Upplagringen orsakar progressiva sjukdomar med påverkan på många av kroppens organ och vävnader. Symtom som kan ses är utvecklingsförsening, förlust av färdigheter, grova anletsdrag, leverförstoring samt skelettförändringar.

Till Karolinska Universitetslaboratoriets startsida