Smärtlindring på sjukhuset vid förlossning

En viktig del av smärtlindringen vid en förlossning står du själv för genom att vara välinformerad och förberedd. Om du är trygg med förlossningsförloppet och vet vad som händer i din kropp är det lättare att slappna av och följa med i födelseprocessen. Vi finns vid din sida och kan stötta dig och bistå på olika sätt. Du och din barnmorska diskuterar och kommer överens om vilken smärtlindring som passar för dig i den fas av förlossningen du befinner dig i.

Naturlig smärtlindring (inte medicinsk)

Allt du hittills gjort hemma går bra att fortsätta med på sjukhus.

Akupunktur

Om du vill kan barnmorskan ge akupunktur under förlossningen. Akupunktur ger lugn, minskar oro och har smärtlindrande effekt. Barnmorskan sätter mycket tunna nålar på kroppen på olika ställen där det finns nervstimulerande punkter. Smärtlindringen och avslappningen kommer bland annat av att endorfiner utsöndras.Akupunktur har inga negativa effekter varken för mamman och barnet, och de flesta föderskor tycker inte att nålarna gör ont.

Stöd och närvaro

Efter att din förlossning kommit in i ett aktivt skede eftersträvar vi hög närvaro av
förlossningspersonal och i möjligaste mån kontinuerlig närvaro av barnmorska eller
undersköterska. Kontinuerligt stöd har visat sig minska föderskans behov av medicinsk smärtlindring och ger oftare en positiv förlossningsupplevelse.

Medicinsk smärtlindring

Bäckenbottenbedövning (PDB)

Bäckenbottenbedövning kallas även PDB eller pudendusblockad och är en variant av lokalbedövning. En nerv i bäckenet som kallas pudendusnerven bedövas vilket gör att smärta i vulvan, mellangården (perineum) och nedre tredjedelen av vaginan bedövas. Denna typ av bedövning kan ges vid utdrivningsskedet, vid sugklocka eller om kvinnan upplever krystningsreflex innan livmodermunnen är helt öppen. En nackdel med denna typ av bedövning är att den kan störa krystkänslan och krystförmågan. Det vanligaste är att bäckenbottenbedövning ges efter förlossningen för smärtlindring om man behöver sy en bristning.

Epiduralbedövning (EDA)

Epiduralbedövning (EDA) kallas även ryggbedövning och är en effektiv smärtlindring
under öppnings- och krystskedet. Förlossningen bör ha kommit igång ordentligt och livmodertappen ha öppnat sig till tre eller fyra centimeter innan metoden används. Föderskan förbereds genom att få en infart/kanyl i armen innan ryggbedövningen kan läggas.

Epiduralbedövningen läggs av en narkosläkare som för in en tunn plastslang i ryggen. När bedövningen ska läggas kommer du att få ligga på sida och skjuta ut ryggen som "en arg katt" eller sitta på sängkanten och sjunka ihop som "en säck potatis". Efter 5-15 minuter upplevs en smärtlindrande effekt och full effekt uppnås efter 20-30 minuter. De första 20-30 minuterna efter bedövningen är på plats kontrolleras blodtryck och fosterljud. Bedövningen lättar på smärtan men föderskan upplever ofta en tryckkänsla nedåt. Det går bra att vara uppe och gå med bedövningen. Barnmorskan fyller på med smärtlindring när det behövs. På så sätt får du bedövning ända tills barnet är ute.

Om du har havandeskapsförgiftning (preeklampsi) eller äter någon form av
blodförtunnande läkemedel behöver vi först ta ett blodprov för att se att du inte är för
lättblödande för att få en EDA.

Spinalbedövning (SPA)

Spinalbedövning är en form av ryggbedövning som kan ges till omföderskor med
förmodat snabbt förlopp. Spinalbedövningen har omedelbar effekt men sitter i
kortare tid, cirka en till två timmar.

Eventuella biverkningar av ryggbedövningar (både EDA och SPA):

  • Klåda
  • Illamående och kräkning
  • Trötthet och slöhetskänsla
  • Blodtrycksfall
  • Påverkan på fostrets hjärtljud
  • Lindriga skakningar

Eventuella komplikationer till ryggbedövningar:

  • Övergående lokal ömhet vid instickstället.
  • Svårighet att kissa under förlossning och närmaste timmarna efter.
  • Lägesberoende svår huvudvärk hos 1% av alla som fått ryggbedövning.
  • Eventuellt förlängt förlossningsförlopp som leder till att värkstimulerande dropp måste kopplas. Vid användandet av värkstimulerande dropp måste fostrets hjärtljud övervakas hela tiden fram tills det att barnet har fötts. För att registrera fosterljuden krävs att du ska vara uppkopplad till en CTG-apparat.
  • Eventuella svårigheter med att krysta och risk för att förlossningen avslutas med sugklocka. Sannolikheten är dock störst för en normal avslutning på förlossning.

Lokalbedövning

Efter en förlossning är underlivet mycket känsligt och en bra bedövning är viktigt för att noga kunna undersöka och upptäcka en eventuell bristning. Det vanligaste är att en yttre PDB (bäckenbottenbedövning) används. Ytliga bristningar kan bedövas med lokalbedövningsspray och ibland kan mindre bristningar bedövas med lokalbedövning som injiceras direkt i vävnaden.

Lustgas

En vanlig smärtlindringsmetod i samband med förlossning är lustgas. Det är en milt
bedövande gas (en blandning mellan syre och kväve) som dämpar hjärnans smärtimpulser. Värkarna känns fortfarande, men lustgas brukar ta udden av toppen av värken. Olika starka koncentrationer av lustgas kan ges. Att använda lustgas kräver rätt teknik och tajming. Föderskan håller själv i andningsmasken och personalen kan hjälpa till att hitta rätt rytm. Tillslaget av gasen har en fördröjning så för bästa effekt behöver man börja direkt när värken börjar och sluta innan värken slutar. Lite träning behövs ofta innan effekten kan utvärderas.

Det finns inga kända risker med lustgasen. Lustgasen kan påverka din hörsel, syn
och känsel för en stund. Du kan även uppleva dig berusad. Vissa kvinnor känner sig
illamående av gasen och vill inte använda den av den anledningen, men de flesta
tycker att lustgasen ger en mycket bra smärtlindring. Lustgasen har en negativ inverkan på miljön då det är en stark växthusgas. Den lustgas som används inom förlossningsvården tas om hand och bryts ned till vanlig luft i speciella anläggningar.

Morfin

Morfin används ibland som smärtlindring om början av din förlossning, latensfasen, blir för lång och du behöver hjälp med att få sova. En morfinliknande tablett tillsammans med andra läkemedel kan bryta latensfasen tillfälligt så att föderskan kan återhämta sig och sova innan förlossningen övergår i aktiv fas. Nackdelen med morfin är att barnet blir påverkat, vilket man kan se på barnets hjärtfrekvens. Det är ofarligt för barnet att bli påverkat inne i magen, men om morfin ges i nära anslutning till förlossningen kan barnet behöva stöd med andningen till en början. Barnet kan dessutom bli slött och trött i upp till några dagar efter förlossningen, vilket i sin tur kan ge negativa effekter på amningen. Detta gör att vi inte ger morfin när förlossningen kommit in i en aktiv fas.