Tommy Cederholm

Tommy Cederholm är professor emeritus i klinisk nutrition vid Uppsala universitet, associerad forskare vid Klinisk geriatrik, NVS, KI och timanställd som FOUU-ansvarig vid ME Åldrande (multisjuka sköra äldre).

Förhistoria

Vid tiden för min avhandling om ”Undernäring vid kronisk sjukdom” i mitten av 90-talet arbetade jag på Södersjukhuset. Jag fick då ett erbjudande, som jag tackade ja till, från Bengt Winblad att sadla om till geriatriker. Bengt ville väl lite balansera den framgångsrika kognitionsforskningen på Huddinge. Då som nu domineras ju geriatriska patienters sjukdomsbild av somatiska åkommor.

- Mitt intresse för nutritionsfrågor fick jag vid mitt första läkarvikariat på anestesikliniken på S:t Eriks sjukhus, då ett världsledande centrum för proteinmetabol forskning. Under det halvår jag var där genomförde klinikens seniora forskare den första ESPEN-kongressen (1979) i Stockholm. ESPEN kom senare att bli en stark vetenskaplig bas för mig.

Mitt vetenskapliga liv

Katabolism, dvs. viktförlust och muskelsvaghet uppmärksammades under 80-talet som komplikationer vid cancersjukdom. För mig (och mina handledare) var det uppenbart att detsamma gällde även andra sjukdomar. Det blev jag bl.a. varse i samband med en studie där jag tog lårmuskelbiopsier på KOL-patienter, som ofta(st) var påtagligt avmagrade och i princip saknade lårmuskler. Vi visade i många studier att undernäring är vanligt vid de flesta kroniska organsjukdomarna, att undernäring ofta förbises, och att undernäringen försämrar patienternas prognos.

- Ett av mina bidrag då var att lyfta den kroniska sjukdomens skovvisa låggradiga inflammationsaktivitet som en viktig orsak till nedsatt aptit och vävnadsnedbrytning. Inflammation motverkar också effekten av nutritionsbehandling. Genom åren har jag drivit eller deltagit i ett femtontal randomiserade interventionsstudier som bidragit till att vi idag vet att nutritionsbehandling vid undernäring har positiva och ibland livräddande effekter.

- Jag vill gärna nämna OmegAD-studien, som utgick från Huddinge sjukhus, där ca 200 patienter med Alzheimers sjukdom randomiserades till att få fiskfettsyrorna EPA och DHA under 6 månader. Vi visade för första gången att marina fettsyror kan bromsa den kognitiva försämringen hos individer med lindrig AD.

Undernäring, sarkopeni och skörhet – aktuella geriatriska teman

Efter 10 år på Huddinge sjukhus, blev jag professor i klinisk nutrition i Uppsala 2005. Mitt ESPEN-engagemang under 2010-talet erbjöd möjlighet att skapa omfattande internationella nätverk. Under den senare delen av min karriär har jag också ägnat mig åt att implementera sarkopeni-begreppet i klinisk praxis. Tillsammans med europeiska kollegor publicerade vi 2010 en definition på sarkopeni; samtidig nedsatt muskelkraft och muskelmassa, som blivit världsledande (uppdaterad 2019). Jag deltar f.n. i två internationella nätverk (GLIM och GLIS) för att utveckla globala  konsensusdiagnoser för undernäring och sarkopeni, bl.a. till den kommande ICD-11-klassificeringen.

- Att svensk äldreomsorg behöver förbättras uppenbarades tydligt av COVID-19-pandemin. I en randomiserad interventionsstudie (OPEN) har vi under de senaste åren, i en sant tvärprofessionell studiekonstellation under ledning av den outtröttliga Anne-Marie Boström, visat att en relativt stor andel av sköra, sarkopena och undernärda individer på äldreboenden blir starkare och mår bättre av en kombination av träning (uppresningsövningar) och proteintillskott.

Nya Karolinska Universitetssjukhuset

När NKS sjösattes för 6-7 år sedan fick jag ånyo ett oemotståndligt erbjudande; Miia Kivipelto och Martin Annetorp tyckte jag skulle komma tillbaka till Tema Åldrande (och mitt kära Huddinge). Jag hoppas att mina nätverk och erfarenheter bidrar till vårt pågående förbättringsarbete av den geriatriska vården, och att jag kanske kan bidra till att unga medarbetare inspireras till forskning kring skörhet, sarkopeni och undernäring - avgörande frågor för framtidens geriatrik.