ANOVA - Andrologiskt laboratorium

Spermaanalys görs framför allt som en del av:

• barnlöshetsutredningar
• uppföljning av andrologiska behandlingar
• uppföljning av steriliseringsoperationer
• andra utredningar av störningar i de manliga fortplantningsorganen

För fullständig grundläggande undersökning av ejakulat gör vi:

• bestämning av antal spermier och koncentration
• klassificering av spermierörlighet i fyra klasser
• vid behov undersökning om orörliga spermier lever eller är döda
• bedömning av spermiernas utseende
• sekretorisk funktionsmätning av bitestiklar, prostata och sädesblåsor genom kemiska analyser

Om det finns många orörliga men levande spermier kan vi låta göra elektronmikroskopisk undersökning av spermiesvansarnas struktur.

I blodprov kan vi undersöka om det finns skador på Y-kromosomen, som bland annat innehåller gener som styr spermiebildningen.

Vi utför även i begränsad omfattning nedfrysning av spermier av olika skäl - i egenskap av godkänd Vävnadsinrättning (under tillsyn av Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO).

En viktig uppgift är att göra uppföljningar av steriliseringsoperationer. Uppdraget är då att med rimlig säkerhet fastställa om det finns någon passage mellan testiklarna och ejakulatet.

Laboratoriet är ackrediterat för fullständig grundläggande spermaanalys.

Spermien är mannens könscell. Att vara en könscell innebär att den innehåller hälften av arvsmassan till en ny individ. Den andra hälften finns i äggcellen.

Lite fosterutveckling och genetik (ärftlighet)

Urspermierna anläggs tidigt i fosterlivet och vandrar i fosterkroppen till testikelanlaget. Urcellerna vilar i princip fram till puberteten då testiklarna växer till i storlek och förstadierna till spermier börjar bildas i stor mängd genom celldelningar. I de två sista celldelningarna halveras arvsmassan så att spermien innehåller hälften av generna till en ny individ. Från den tidpunkt när någon av urspermiens dotterceller går in den del av utvecklingen som leder till att spermie bildas tar det nästan tre månader innan spermien är redo att skickas ut på sitt uppdrag.

Normalt har människan 46 kromosomer, 23 från var och en av personens två föräldrar. Innan celldelningarna som halverar arvsmassan sker, flyttar en del gener mellan kromosomerna från båda föräldrarna. Detta kallas "överkorsning" inom genetiken. Det innebär att personens barn ärver en unik blandning av hälften av generna från den personens föräldrar.

Huvudet - spermiens cellkärna

I huvudet finns arvsmassan – 23 DNA-molekyler. Till skillnad från ”vanliga” celler i kroppen är DNA inaktivt och tätpackat i spermien. Under resan från testikeln till äggcellen behöver DNA inte läsas av och översättas till proteiner. De proteiner som behövs ska redan vara skapade och det finns vissa ämnen (RNA) som möjliggör påverkan i spermien och i det befruktade ägget. Fördelen med den inaktiva transportpackningen är att ett tätpackat DNA är mycket mindre utsatt för skador under transporten-

Den täta, inaktiverande packningen åstadkoms genom att under spermiebildningen byts de proteiner (äggviteämnen), som möjliggör att koden i DNA-molekylerna läses av, mot andra proteiner som inte tillåter avläsning av DNA-koden. Dessutom packas DNA-protein-strukturen mycket tätare. Då minskar risken för skador under förflyttningen till äggcellen. Väl framme i äggcellen – efter befruktningen – ska DNA packas upp igen, eventuella skador repareras och så ska DNA kopplas ihop med proteinerna för vanliga cellkärnor så att den genetiska koden kan börja läsas av igen.

Akrosomen - nyckeln till ägget

Utanpå cellkärnan finns en membranblåsa som kallas akrosom. Inne i akrosomen finns enzymer – ämnen som hjälper till att bryta ner andra kemiska ämnen. Dessa enzymer anses viktiga för att spermien ska kunna ta sig fram till äggcellen.

Mellanstycket - kraftverket

Mellanstycket är egentligen den första delen av svansen men det som gör den så speciell är att den är tjockare än resten av svansen. Det beror på att det är små cellorgan rullade runt svansens skelett. De cellorganen kallas mitokondrier och är viktiga kraftverk för cellen. Stora mängder energi går åt till spermiesvansens rörelser och till att hålla cellens membran i gott skick.

Spermiesvansen - propellern

Spermiesvansen har samma grundstruktur som flimmerhår – cilier – i t.ex. luftvägarna. Cilieskelettet består av ett system av proteinrör – så kallade mikrotubuli. Centralt i mitten finns två enkla rör och runt om finns 9 dubbelrör. På dubbelrören finns molekylutskott som kallas dynein-armar. Dessa armar kan ”klättra” på närmast intilliggande dubbelrör. På något sätt samordnas rörelserna mellan dubbelrören så att spermiesvansen utför koordinerade rörelser.

Utanför det centrala cilie-skelettet finns ytterligare strukturer – yttre täta fibrer – som anses vara viktiga för att ge spermiesvansen den styvhet som behövs för att ge cellen fart framåt. Motståndet är stort för spermien att röra sig i fysiologiska vattenlösningar - närmast att jämföra hur det vore för en människa att simma i tjock sirap.

Håller spermierna på att ta slut?

Nyligen publicerades en vetenskaplig sammanställning av omkring 200 studier av spermieantal från olika delar av världen. Slutsatsen författarna drar är att män i västvärlden bildar betydligt färre spermier nu jämfört med för 40 år sedan. Undersökningen gällde inte män i barnlösa par utan tvärtom män som visats vara fertila. Den viktiga slutsatsen är att mannen måste utredas mer för att förstå om det finns ett generellt hot mot mänskligheten och hur man kan hjälpa män i barnlösa par.

Så transporteras spermierna

När spermien är färdigbildad i testikeln frisätts den mitt inne i den spermiebildande kanalen. Spermien har ingen egen rörlighet så den är beroende av att flyta med ett vätskeflöde ut till rete testis och vidare till och igenom bitestikeln.

Från bitestikelns sista del – svansen – sker en massiv transport genom sädesledarna till urinröret precis när ejakulationen ska starta. Fortfarande är spermierna orörliga. Först efter uppblandningen med i synnerhet prostatasekretet kommer spermiernas framåtrörlighet igång. Den blandningen sker i urinröret samtidigt som ejakulationen startar.

Efter ejakulationen är det spermiernas egen rörlighet som är nödvändiga för passagen upp genom livmoderhalsen och sannolikt även resten av resan fram till äggcellen ute äggledaren.

Spermiens rörelsemönster ändras när spermien närmar sig äggcellen – även kallat hyperaktivering. De kraftiga svansrörelserna för egentligen inte spermien framåt men skapar krafter som är tillräckligt starka för att – tillsammans med akrosomens enzymer – bana väg in till äggcellens cellmembran och påbörja själva befruktningen.