"Vården har ett ansvar att anpassa kommunikationen till patienten" - Intervju med Josefin Wångdahl om hälsolitteracitet

Nyhet 2025-11-20

Josefin Wångdahl är docent i folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet. Hon drivs av att göra hälso- och sjukvården mer jämlik och har i många år forskat om hur människor med olika bakgrund tar till sig hälsoinformation, med särskilt fokus på hälsolitteracitet.

Vad är hälsolitteracitet?
– På individnivå handlar det om en persons förmåga att få tag på, förstå, värdera och använda skriftlig och muntlig hälsoinformation för att kunna ta beslut, göra kloka val och påverka sin hälsa på ett bra sätt. 

På organisationsnivå handlar det snarare om hur en organisation eller verksamhet kan göra det så lätt som möjligt för personer att navigera i vården och kunna få tag på, förstå, värdera och använda hälsoinformation på ett bra sätt.

Varför är det viktigt med hälsolitteracitet?
– För att undvika missförstånd och för att man ska få en så bra vård som möjligt. Dels handlar det om att man får komma i kontakt med vården när man behöver det och att man kan nyttja den vård och den hälsoinformation som finns på ett bra sätt när man väl är där. Och att man har tillräckligt med information så man kan följa sin vårdbehandling på korrekt sätt.

Hur ser hälsolitteraciteten ut i Sverige och vilka är de stora hindren?
– Hälsolitteracitet är svårt och det har inte blivit lättare när så mycket är digitalt. Vården kommunicerar mycket digitalt och det kan vara svårt att ta till sig, särskilt för äldre och för människor med olika funktionsvariationer, men även för gemene man.

Det finns så otroligt mycket information idag, det är lätt när man jobbar inom hälso- och sjukvården att man tänker att man kommunicerar klart och tydligt men man tävlar mot all annan information som finns tillgänglig via till exempel Google.

Ett tema idag har varit bildstöd, hur kan det komplettera hur vi kommunicerar med våra patienter?
– Det är ett jättebra komplement som kan underlätta för väldigt många olika patientgrupper. När det gäller barn skulle man till exempel kunna ha en vanlig kallelse som går till vårdnadshavarna och även skicka med en bildkallelse som föräldern kan använda för att förklara för sitt barn vad som ska hända, för att på så sätt få barnet att bli mer förberett och delaktigt.

Sen ska man nog inte bara tänka att man ska använda bildstödet för att informera utan för att kommunicera med barnet. Det är stor skillnad!

Finns det något du önskar att alla inom vården kände till om hälsolitteracitet?
– Att det faktiskt är vårdens ansvar att anpassa kommunikationen till patienten, inte tvärt om!