Historik

Motivet och tankarna bakom nivåstrukturering är inte nya och att praktiskt samordna utförandet av högspecialiserad/ovanlig vård nationellt startade redan under 1980-talet med Riksavtalet – RIA. Syftet var, då som nu, att lösa de samordningsproblem som fanns kring den högspecialiserade vården och att åstadkomma en bättre och mer jämlik vård. RIA innebar en samordnad central planering och styrning i Landstingsförbundets regi. Systemet byggde på två instrument för planering, köp och försäljning av högspecialiserad sjukvård över länsgränserna – R-listan och flerregionavtal.

1988 utredde Landstingsförbundet, tillsammans med Socialstyrelsen, vilka resultat RIA haft på samordningen av den högspecialiserade vården. Resultatet var så nedslående att systemet med en central styrningsprocess av den högspecialiserade sjukvården beslutades upphöra 1990.

Efter en överenskommelse mellan Landstingsförbundet och Socialstyrelsen skapades istället en ny styrningsprocess som gick ut på att huvudmännen fick rätt att "fritt köpa och sälja" högspecialiserad sjukvård samt själva avgöra eventuell etablering av sådan sjukvård. I syfte att värna patientsäkerheten upprättade Socialstyrelsen ett system för information, uppföljning och utvärdering av vården samt en tillhörande förteckning över utbudet av högspecialiserad sjukvård av rikskaraktär – Vårdkatalogen.

2002 inrättade regeringen ett projekt för att närmare analysera förutsättningar, utmaningar och framgångsfaktorer för att utveckla den högspecialiserade sjukvården och den kliniska forskningen. Projektet utmynnade i en departementspromemoria (2003:56) som föreslog att en särskild lag om högspecialiserad sjukvård skulle instiftas. Detta förslag realiserades genom propositionen 2005/06:73 Nationell samordning av rikssjukvården som, förutom att föreslå inrättandet av en Rikssjukvårdsnämnd, även preciserade rikssjukvårdens syfte och innehåll i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 9ab §§ 1 januari 2007.

Under perioden 2007 – 2018 definierades och centraliserades utförandet av 18 rikssjukvårdsområden fördelade på åtta olika sjukhus i sex landsting och regioner. Region Stockholm, tidigare Stockholms läns landsting, har erhållit nio tillstånd – sex förvaltas av Karolinska Universitetssjukhuset, två av S:t Eriks ögonsjukhus och ett av Södersjukhuset.

I april 2014 tillsatte regeringen på nytt en utredning om den framtida organisationen av den högspecialiserade vården i Sverige. Utredningen leddes av Måns Rosén och resultatet presenterades hösten 2015.

Med utgångspunkt i Måns Roséns utredning gav regeringen i januari 2017 Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en ny arbetsprocess för att nivåstrukturera den högspecialiserade vården på nationell nivå. Området, som ersätter rikssjukvården, benämns Nationell Högspecialiserad Vård (NHV). I juni 2017 presenterade Socialstyrelsen ett förslag på denna nya arbetsprocess, som sedan har justerats och förfinats. I november 2017 klubbade riksdagen igenom propositionen 2017/18:40 en ny beslutsprocess för den högspecialiserade vården som ersatte Rikssjukvårdslagen den 1 juli 2018.

Tidigare utfärdade rikssjukvårdstillstånd gäller tills vidare och kommer utredas inom den nya processen.