13 juni: Christophes veckobrev
För 20 år sedan blev jag sektionschef för den pediatriska akutsjukvården på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Det var då jag upptäckte min starka dragning till akutmottagningen.
Tempot, oförutsägbarheten, möjligheten att snabbt få börja nysta i det okända och avgöra vad som behöver göras nu och vad som kan vänta. Även om jag som barnallergolog även trivts med den planerade vården, har akuten alltid haft en särskild plats i mitt hjärta.
Men det som kanske engagerat mig allra mest under åren är att patienterna skall få rätt vård utan onödig väntan. För akutmottagningen är ju inte en plats där någon ska behöva stanna längre än absolut nödvändigt. Det är en plats för triagering, stabilisering och sedan vidare. Hem, till dagvård eller till en vårdavdelning.
Jag minns så väl hur det såg ut när barn blev kvar på akuten: inga extra blöjor, välling som behövde fixas, barn som blev trötta och ledsna och föräldrar som blev alltmer stressade. Allt detta landade i personalens knä och ökade arbetsbelastningen. För mig har det alltid handlat om att göra det bästa för patienten i stunden, men också om att skapa en rimlig och hållbar arbetssituation för våra medarbetare.
Vi har sedan länge utmaningar på akutmottagningen i Huddinge. En delmängd i detta är att våra patienter i genomsnitt väntar två timmar från att de är färdigbehandlade till dess att de når vårdavdelningen, vilket är för länge. Därför har vi återinfört ett tydligt mål: alla patienter ska vara på vårdavdelningen inom 30 minuter efter att de är klara på akuten.
Det här målet är inte till för att se bra ut i en rapport, utan handlar om vårdkvalitet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Visst kräver det förbättringsarbete på akuten, men framför allt kräver det samverkan. Mellan akuten och röntgen. Mellan akuten och operation. Mellan akuten och vårdavdelningarna.
Vi behöver också se över våra rutiner i nästa led: Hur rondar vi? Hur kan vi tidigarelägga utskrivningar? Hur frigör vi vårdplatser? För mig är det tydligt att det till stor del handlar om kultur och attityd. Avdelningar med en ”vi löser det” -anda får saker att hända både snabbare och smidigare, något vi också ser i datan.
Jag vill avsluta med något jag ofta upprepar: Akuten är hela sjukhusets angelägenhet. Vi löser inte detta enbart med nya rutiner eller tekniska system, vi löser det genom att göra det tillsammans, som ett sjukhus.
Tillsammans är vi Karolinska!
Bästa hälsningar
Christophe
Senaste inläggen
-
13 juni: Christophes veckobrev
För 20 år sedan blev jag sektionschef för den pediatriska akutsjukvården på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Det var då jag upptäckte min starka dragning till ...
-
5 juni: Christophes veckobrev
I går firade vi Karolinadagen i Huddinge i en fullsatt Birkeaula. Under den stundtals känslofyllda prisutdelningen påmindes vi alla om vikten av förebilder och inspiration, och att ...