16 maj: Christophes veckobrev

Nyhet 2025-05-16

Jag ombeds komma ombytt till strokeavdelningen i Solna. Där möter verksamhetschef ME Neurologi Albert Hietala upp. Jag får lära mig att det mest akuta i sjukvården är stroke (även om det bör tilläggas att det finns andra tillstånd där det kan vara lika bråttom). Vi kommer inte långt in på avdelningen förrän jag träffar strokejouren som precis får in ett larm från ambulansen. Varje minut räknas. Det handlar om vilket liv patienten kommer att få efter strokeanfallet.

Nu blir det riktigt bråttom.  Albert föreslår då att jag ska följa med, vi springer genom korridorerna och plötsligt kommer en säng farandes med en ung kvinna, knappt 40 år gammal som tappat talförmågan och har svårt att lyfta höger arm och ben. Racet mot klockan för oss in på angiolab, ett stopp i blodflödet i hjärnan skall identifieras och snabbt åtgärdas. I närliggande interventionslabbet för trombektomi gör man sig redo samtidigt som patienten förs in för kartläggning av de cerebrala kärlen i intilliggande angiolabbet.
Jag håller mig självklart i bakgrunden. Plötsligt hör jag att patientens symtom viker. Nu börjar jag att grubbla på olika förklaringar. Är det en TIA? Ut kommer i alla fall en livs levande frisk läkarkollega med stort leende. Det är ett så kallat ”prank” för sjukhusdirektören! Rummet fylls av glädje, skratt och värme. Men i botten så var ju detta i allra högsta grad seriöst. Verksamheten ville visa precis hur det går till i verkligheten. Vilken skillnad det tidskritiska kliniska arbetet gör och hur långt utvecklingen inom strokevården har kommit.

Karolinska Universitetssjukhuset är en fantastisk arbetsplats. Vi betyder så oerhört mycket för många människor.  Vi har all anledning att vara stolta men förstås aldrig helt nöjda. Vi kan göra så mycket mer. Och genom forskning och innovation kommer vi kunna bota och lindra imorgon det ingen kan bota och lindra idag.

Tillsammans är vi Karolinska!

Bästa hälsningar,
Christophe