Karolinskas jubilarer firades med pompa och ståt

Nyhet 2025-03-26

Stämningen i Sune Bergströms aula var på topp när 158 medarbetare på Karolinska tackades för sin trogna tjänst. Hela 30 år har de jobbat inom Region Stockholm (25 år om man går i pension) och detta skulle givetvis firas med pompa och ståt.

Efter att Christophe Pedroletti, sjukhusdirektör, och Lena Hadad, HR-direktör, välkomnat jubilarerna till firandet så bjöds de upp på scen för att ta emot diplom, blomma och en gåva. Som tack för sin insats under åren får medarbetarna välja mellan ett pärlcollier, en dam- eller herrklocka som hedersbelöning.

Tillsammans med övriga jubilarer inom Region Stockholm bjuds de även in till ett gemensamt firande i Blå Hallen i Stockholms Stadshus senare i vår.

Möt tre jubilarer:

Salma Haq, undersköterska intensiven i Huddinge (Funktion PMI)

– Det här känns jättekul! Jag har jobbat med akutvården i största delen av mitt liv. Allt händer – från ena stunden till nästa kan det hända vad som helst. Just att kunna ger rätt vård till riktigt sjuka patienter känns speciellt. Jag minns särskilt när en mamma kom in med en bebis som fick hjärtstillestånd men i akutrummet återupplivades den och kunde sedan färdas vidare till barnakuten.

Peter Skoglund, ingenjör, Medicinsk Teknik (Stab Teknik)

– Nu har jag varit på Karolinska 25 år i sträck, men mitt första jobb var här 1984 och då jobbade jag här i fem år. Det bästa med mitt jobb är variationen, det händer saker hela tiden. Nya kollegor, nya apparater – man lär sig alltid något nytt. Det är kul! Ett speciellt minne är att vi var det första sjukhuset i Sverige att skicka e-post genom ”world wide web” i slutet av 1980-talet, tack vare ingenjörer från kemlab på Huddinge sjukhus, som det hette då.

Naciye Yildiz, undersköterska, Karolinska Universitetslaboratoriet (Funktion MDK)

– Jag har jobbat på labbet i 25 år och innan dess på vårdavdelning inom ortopedi. Jag tycker att det har gått så fort, 30 år har bara rusat iväg. Jag tycker om mina arbetsuppgifter, de är inte lika tunga som på vårdavdelning. Men umgänget – kollegorna – är det mest positiva, man känner sig som en familj och stöttar varandra. Kollegor är viktigast av allt, att man kan trivas tillsammans!

Text och foto: Josefine Franking