Minutiös planering ger fler operationer

Nyhet 2022-09-30

I personalmatsalen på plan 6 i E-huset är det tyst och stilla denna lördagsmorgon. Thorir Sigmundsson, sektionschef på enheten Trauma/akut, buk och GKS operation, har just fått ett samtal i mobilen och försvunnit ut genom dörren som leder bort till operationssalarna. Där ska en bukoperation strax påbörjas och han är ansvarig anestesiläkare.

Sammanlagt tio operationer inom Tema Cancer och Tema Akut och Reparativ Medicin är planerade i dag. Det rör sig om patienter med bland annat prostata- och bindvävscancer, öron-, näsa- och halsortopedi samt bröst- och plastikoperationer. Det är den första av fyra inplanerade lördagar i Solna under hösten och ett led i sjukhusets mål att vara köfritt vid årsskiftet 22/23. I praktiken innebär det att ingen patient ska behöva vänta mer än vårdgarantins 90 dagar på en operation eller annan behandling i specialistvården.

– Alla medarbetare sliter hårt under veckodagarna. Men det har inte varit svårt att få in personal. Många ser behovet som finns och känner att de vill bidra, säger Thorir Sigmundsson som nu är tillbaka från operationssalen.

Minutiös planering

Den stora utmaningen ligger snarare i samordningen av resurser: personal, utrustning, lokal, kompetens, vårdplats, operatörer. En förutsättning för att det ska fungera är en minutiös planering.

– Sjukvårdssystemet är komplext. Det krävs att man trimmar in sig och skruvar på rätt ställen. Här har operationsplanerarna en nyckelfunktion. De har stenkoll på alla detaljer, säger Fredrik Karlsson, sektionschef och överläkare på medicinska enheten Bröst-, endokrina tumörer och sarkom, och slår sig ner vid fönstret med en mikrad färdigrätt från varuautomaten.

Bordskollegan Robert Bränström, överläkare på samma enhet, fyller i:

– Rätt patient, rätt sal, rätt uppsättning personal, rätt instrument. Det är ingen liten sak att få allt att stämma, säger han och fortsätter:

– Ta till exempel tidsaspekten. Vissa operationer kan du ställa klockan efter nästan på minuten, medan andra är mycket mer svårbedömda. Det krävs en bra ”casemix” och flera salar igång för få till dynamiken och väl utnyttjade operationssalar. Vi har också ett NHV-uppdrag (Nationell Högspecialiserad Vård), som innebär att vi får patienter från hela landet, säger Robert Bränström. 

"Inte noll kö, men rätt kö"

I korridoren mittemot avdelningskontoret sitter två stora bildskärmar. Den ena visar dagens operationer och realtidsuppdatering över läget på de olika operationssalarna, den andra visar dagens bemanning. Helt i linje med sjukhuset ledord ”datadrivet” och ”synkat”.

–Ett annat exempel på datadriv är de rapporter och vyer som finns tillgängliga i Tableau. Alla har tillgång till samma data vilket underlättar kontroll över operationsköerna och att kunna ställa om efter de behov som finns. Målsättningen är att utnyttja vår dyrbara resurs på bästa möjliga sätt. Ingen patient ska behöva vänta på grund av dålig samordning, säger Thorir Sigmundsson.

– Man behöver ha tillräckligt med kö. Inte noll kö, men rätt kö. Har man för få på väntelistan är det svårt att göra ett bra program. En viss marginal behövs, tillägger Fredrik Karlsson.

Startar tidigt

Två kvinnor kommer gående i bredd i färgglada foppatofflor. Det är undersköterskan Anna Mwaka och operationssköterskan Saralena Johansson. De har jobbat sedan tidig morgon och just fått en paus mellan två operationer. För Anna Mwaka är det tredje gången hon går in extra en lördag.

– Det är mänskligt att hjälpa till när det behövs. Visst, veckan blir längre, men det är värt det. Det här är ju inte för alltid, säger hon.

Saralena Johansson är van att arbeta både helger och kvällar, eftersom hon har sin ordinarie tjänst på akut- och traumakirurgi. Här är bra mycket lugnare än hon är van vid.

– Det är inget spring i korridorer och man kan bestämma lite mer själv. För mig som är van vid mer stress och press är det rätt skönt, säger hon.

När arbetsdagen slutar vet de inte. Grundregeln är att ingen går hem förrän alla operationer är klara. Det gäller samtliga i teamet: kirurger, narkossköterska, operationssköterska och undersköterska. Händer något oförutsett måste kompetensen finnas där.

– Det är inte ofarliga saker vi arbetar med, säger Robert Bränström.

Tumör i magen

Nyopererade Eva Nygren sitter i sjukhussängen och väntar på att lunchen ska serveras. Hon har beställt indisk kycklingcurry från patientmenyn. Solen tittar in från det stora fönstret och i fåtöljen intill sitter hennes syster Ann.

– Det är lite som ett hotell här, säger Eva Nygren och skrattar.

Hon är en av de patienter som med några dagars varsel tackat ja till en lördagsoperation. I julas upptäcktes en stor tumör i hennes mage och under våren har hon ätit medicin för att få den att krympa. Det gav resultat och nu är tumören borttagen.

­– Operationen gick bra. Tumören satt så till att de inte behövde ta bort något mer än en del av magsäcken och det känns skönt.

Eva Nygren var aldrig särskilt orolig inför det kirurgiska ingreppet, ”Det där kan de”, men narkosen våndades hon över.

– Men det var inga konstigheter när jag väl var på plats. ”Somnar jag fort nu” sa jag till narkosläkaren. Sedan minns jag inget mer.

Troligtvis blir det ytterligare två dagar i sängläge innan hon får lämna sjukhuset. Ryggbedövningen måste tas bort och kroppen komma igång ordentligt. Hemma i Södertälje väntar maken Johan, tibetanska terriern Zac, goldendoodlen Astrid och norska skogskatten Gandalf.

– Tyvärr måste jag vara noga med att hålla avståndet ett tag nu, på grund av infektionsrisken. Jag behöver ut och röra på mig, det ingår i rehabiliteringen, men hundpromenaderna får vänta. De kan dra rätt hårt i kopplet, säger Eva Nygren.

Text: Nneka Magnusson Amu.
Foto: Joakim Lindberg.