Induktion (igångsättning av förlossning)

Vanliga orsaker till induktion är:

• Vattenavgång sedan ungefär två dygn men inga värkar.
• Överburenhet 
• Minskad fostertillväxt
• Tvillingar
• Högt blodtryck
• Diabetes
• Svår sjukdom hos mamman

När du kommer till avdelningen tas du emot av en barnmorska. Då görs en vaginal undersökning för att bedöma hur mogen livmodertappen är. Utifrån denna bedömning och beroende på om du tidigare fött barn vaginalt eller ej, bestämmer barnmorska tillsammans med en läkare vilken metod som är bäst för dig. I vissa fall har man redan vid tidigare läkarbesök planerat vilken metod man ska använda.

Det finns olika metoder att sätta igång din förlossning med:

1. Läkemedel

2. Ballongkateter

3. Amniotomi (ta hål på fosterhinnorna)

4. Oxytocindropp (värkstimulerande dropp)

Ofta används en kombination av dessa metoder!

Läkemedel

Hormongel eller tablett

Om livmodertappen är väldigt omogen (bakåtriktad, lång, fast konsistens och sluten) används hormoner för att få livmodertappen att mogna. Hormonerna kan ges till dig i form av tabletter eller som ett gel i slidan.

Hormontabletterna heter Angusta. En tablett tas varannan timme alternativt två tabletter var fjärde timme tills livmodertappen har mognat. Som rutin avlyssnas barnets hjärtljud med hjälp av CTG inför första och sjätte dosen, men det kan även ske oftare. Totalt kan åtta tabletter ges per dygn och vid behov kan ytterligare åtta doser upprepas.

Hormongelen läggs längst upp i slidan och får verka lokalt på livmodertappen. Efter att gelen är på plats får du ligga ned i cirka 45-60minuter så att gelen inte rinner ut, under denna tid registeras även barnets hjärtljud med CTG. Därefter får du vara uppe och röra på dig. Det tar tid för gelen att verka och nästa undersökning blir först efter 6-12 timmar, alternativt tidigare om du visar tydliga tecken på att förlossningen har startat. Gelbehandlingen kan också behöva upprepas flera gånger innan livmodertappen mognat tillräckligt för att man ska kunna gå vidare till nästa steg.

Ballongkateter

Om livmodertappen är mer mogen så att den börjat öppna sig, kan läkaren lägga in en ballongkateter. Det är en tunn plastslang som läkaren för in genom slidan så att spetsen ligger inne i livmodern. I spetsen finns en ballong som fylls med vatten, den blir ungefär lika stor som en golfboll. Ballongen hamnar då precis nedanför barnets huvud. Slangen hänger ut ur slidan och tejpas i spänt läge till insidan på låret. Ballongen ger ett tryck nedåt och bidrar på så sätt mekaniskt till att livmodertappen öppnar sig och dessutom leder ballongkatetern till att kroppseget förlossningshormon (oxytocin) utsöndras. En barnmorska kommer var fjärde till sjätte timme dra och tejpa om slangen så att den hela tiden är spänd. Ballongkatetern kan sitta som mest i 24 timmar och när den är ute så är livmodertappen oftast öppen tre till fyra cm.

Amniotomi (ta hål på fosterhinnorna)

Om livmodertappen är mogen och öppen minst ett par centimeter kan barnmorskan använda en liten plastkrok för att ta hål på fosterhinnorna så att vattnet går. När vattnet går brukar värkarna bli mer intensiva inom någon timme. Om inte värkarna kommer igång efter amniotomi så ges ett värkstimulerande dropp.

Oxytocindropp (värkstimulerande dropp)

Om livmodertappen är väldigt mogen när förlossningen ska sättas igång eller om du redan har gjort ett eller flera av de föregående stegen kan ett hormondropp ges. Ett hormondropp innehåller det kroppsegna hormonet oxytocin. Oxytocinet påverkar livmodern och ger fler och kraftigare värkar. Barnmorskan kan justera takten på droppet successivt för att få lagom många värkar.

Hur lång tid tar en induktion?

Hur lång tid det tar från att man börjar igångsättningen tills det att barnet föds är svårt att säga i förväg. Det är alltid lättare att sätta igång en förlossning om naturen redan har påbörjat processen och livmodertappen har mognat själv. Det kan vara bra att komma ihåg att en igångsättning är både tids-och tålamodskrävande. Det kan ta upp till fem dagar innan du fött och det anses helt normalt.

Risker med igångsättning

När förlossningen väl är igång (aktiv fas) brukar den fortlöpa på samma sätt som om den kommit igång naturligt. Smärtnivån som kvinnan upplever är samma. Statistiken säger att det är vanligare att en förlossning som sätts igång oftare måste avslutas med ett kejsarsnitt eller sugklocka jämfört med om föderskan kommer igång naturligt.

Det går naturligtvis inte att säga i det enskilda fallet hur en förlossning kommer gå när den sätts igång. Läkaren gör alltid en bedömning av situationen och väger de olika riskerna mot varandra. Den vanligaste risken med igångsättning är att livmodern blir överstimulerad och får för mycket värkar. Det kan i sin tur stressa barnet och påverka dess syreförsörjning. Genom att övervaka med CTG-registrering ser vi om det börjar hända och kan då minska droppet eller ge mediciner för att livmodern ska slappna av så att både livmodern och barnet får återhämta sig.

Igångsättning med oro som skäl

Ibland kan det bli aktuellt att sätta igång en förlossning på grund av stor oro hos den gravida. Det beslutet fattas efter samtal med barnmorska och läkare på Auroramottagningen. Då det i dessa fall inte finns medicinska orsaker till att förlossningen ska ske ett visst datum brukar man vänta tills naturen redan har börjat processen för att det ska gå så bra som möjligt. När det närmar sig datum för beräknad förlossning brukar en läkare eller barnmorska undersöka kvinnan regelbundet tills det att livmodertappen börjat mogna och då beslutas när igångsättningen ska göras.

Optionstudien

På Karolinska Huddinge har Optionstudien startat. Optionstudien syftar till att besvara om heminduktion är lika säkert och effektivt som induktion på sjukhus. Gravida som passerat v.37+0 som haft en normal graviditet, är friska och planerade för induktion kan komma att tillfrågas om att delta i studien. Är du intresserad av att delta i studien får du gärna be din barnmorska skriva det när hon kontaktar oss för ställningstagande till induktion. Vill du veta mer? Gå då in på www.optionstudien.se Du kan även kontakta forskningsbarnmorska mikaela.stadig@regionstockholm.se