Undersökningar och behandlingar

Intensivvårdsdelirium är ett akut förvirringstillstånd som är vanligt förekommande. Det ger sig uttryck i form av hypoaktivitet, hyperaktivitet eller en mix av de båda. Tecken på detta kan vara psykomotorisk oro, hyperaktivitet som oro, plockighet och ibland utåtagerande. Drömmarna kan vara annorlunda och livliga. Onaturliga sinnesintryck som mardrömmar och även hallucinationer förekommer. Det kan vara svårt att skilja på dröm och verklighet och du kan förlora kontakten och förankringen med verkligheten. Några av de faktorer som påverkar förekomsten av intensivvårdsdelirium kan vara graden av sjukdomstillstånd, vårdtiden i respirator samt läkemedelsbiverkningar.

När man blir svårt sjuk kan andningen bli påverkad, och du kan behöva hjälp av en respirator. En tub (endotrakealtub) sätts via mun eller näsa ner i luftstrupen. Tuben skapar fri luftväg och säkerställer att du kan få luft och syrgas. Den ansluts till en respirator. Att andas i en respirator innebär inte nödvändigtvis att man inte kan andas, utan det kan vara en del av den medicinska behandlingen. Vid respiratorvård är det viktigt att hålla rent i luftvägarna och ta bort sekret. En mycket vanlig komplikation vid respiratorbehandling är lunginflammation. Därför är också god munhygien en viktig del av vår omvårdnad. För att acceptera tuben ges smärtstillande och sederande (sövande) läkemedel om det behövs. Tuben förhindrar att luft passerar stämbanden vilket gör att det inte går att tala när det finns en tub i halsen. Det kan upplevas frustrerande och ångestfyllt för många att inte kunna göra sig förstådda.

Andningsvård handlar om att stödja patientens egenandning. Ett annat syfte kan vara att hjälpa patient att hosta upp slem. Andningsvård kan innefatta lägesändringar, andningstekniker, hjälpmedel samt apparater.

Ett kortare plaströr (trakealkanyl) sätts in i luftstrupen på framsidan av halsen genom ett operativt ingrepp. Den ersätter tuben via munnen (endotrakealtuben) om det finns behov av kontrollerad fri luftväg och andningshjälp under en längre tid. Fördelar med trakealkanylen är att du kan vara vaken och att det blir mindre irritation i mun och svalg. Den underlättar munvård, andning och urträning när respiratorn ska tas bort. Det finns möjlighet att kunna tala om en talventil sätts på trakealkanylen. Det krävs dock att du kan andas själv och inte är i behov av respiratorbehandling under tiden.

När du förbättrats från din andningssvikt eller väckts ur sederingen (sövningen) kan du börja tränas ur respiratorn. Andningsmuskulaturen tränas genom förändringar i respiratorns inställningar. Det kan vara uttröttande för andningsmuskulaturen att börja andas spontant efter en längre tids respiratorvård. Därför börjar man ofta med kortare stunders högflödesterapi/syrgasbehandling, följt av en "vilostund" med respiratorn. Successivt tränar du upp andningsmuskulaturen så att du klarar dig utan respirator helt och hållet. Daglig andningsgymnastik med olika hjälpmedel ingår i träningen.

Högflödesterapi är en behandling där högt befuktat flöde av luft och syrgas blandas. Denna behandling kräver att du klarar av att andas spontant och inte längre är i behov av andningsstöd via respirator.

Non-Invasiv Ventilation NIV är ett andningsstöd via en ansiktsmask, utan behov av intubering eller trakeostomi. NIV-behandling kräver att du är vaken och klarar av att hålla fri luftväg. Syrgas tillförs utifrån ditt aktuella syrgasbehov.

Cirkulationssvikt är ett vanligt förekommande tillstånd. Det behandlas med vätske- och blodtillförsel samt läkemedel. Du är uppkopplad till en monitor eftersom kontinuerlig övervakning av puls, hjärtrytm och blodtryck krävs för att följa upp behandlingen. Det kompletteras med undersökningar som ultraljud av hjärtat (ekokardiografi), hjärt-lungröntgen och mätning av hjärtminutvolymen.

Vätske-/blodbrist, hjärtsvikt, svåra infektioner eller allergiska reaktioner kan försämra cirkulationen, som är viktig för att transportera blod och syre till kroppen.

Akut cirkulationssvikt är ett livshotande tillstånd som påverkar blodtrycket och blodförsörjningen till kroppens olika organ.

Olika metoder används för att reglera kroppstemperaturen. Om du har feber har du därför ibland bara ett lakan på dig. Det används också ibland aktiv kylbehandling.

Näring kan tillförs kontinuerligt via en sond som går via näsan/munnen ner i magsäcken och doseras med hjälp av en infusionspump.

Valet av näringstillförselns mängd och innehåll är beroende av hur sjuk du är och hur du kan tillgodogöra dig näring via magtarmkanalen. Näring kan även tillföras som dropp i blodet.

Ämnesomsättningen påverkas när man är svårt sjuk. Man förlorar även muskelmassa pga. nedbrytning av proteiner. Behovet av proteiner, kalorier, vitaminer, spårämnen och elektrolyter tillgodoses genom näringslösningen du får.

Ventrikelsonden kan även vara kopplad till en uppsamlingspåse för att dränera magsäcken på maginnehåll. Diarréer kan bero på förändrad tarmflora vid antibiotikabehandling eller att sondnäringen startats. Förstoppning kan förekomma pga. sämre tarmfunktion vid immobilisering och tillförsel av vissa läkemedel som förändrar tarmens rörelse.

När du inte äter och dricker normalt utan istället har slangar via munnen finns det risk för skador/sjukdomar i munnen. Personalen utför munvård flera gånger per dygn för att förebygga bakterieangrepp och skador på munslemhinnan.

Njurarna upprätthåller bl.a. vätske-och elektrolytbalansen i kroppen, samt reglerar utsöndringen av avfallsprodukter.

Vätskebalansen i kroppen kontrolleras dagligen genom att rätt mängd vätska tillförs i relation till hur mycket som kommer ut.

Vikt, i kombination med vätskebalans kontrolleras regelbundet för att det inte ska ansamlas för mycket vätska i kroppen.

Vätskedrivande läkemedel ges för att ta bort överskotts vätska i kroppen.

Dialysbehandling ges då njurarna inte klarar av att ta bort vätska (diures) eller rena blodet, t.ex vid allvarliga förgiftningar. Behandlingen sker via en dialysmaskin. Blodet cirkulerar via en dialyskateter, som sitter i ett blodkärl, till dialysapparaten genom ett filter som renar blodet från slaggprodukter och vätska.

Dialysbehandling ges då njurarna inte klarar av att ta bort vätska (diures) eller rena blodet, t.ex vid allvarliga förgiftningar. Behandlingen sker via en dialysmaskin. Blodet cirkulerar via en dialyskateter, som sitter i ett blodkärl, till dialysapparaten genom ett filter som renar blodet från slaggprodukter och vätska.

En del röntgenundersökningar kan genomförs på vårdsalen med en transportabel röntgenutrustning t.ex lungröntgen. Bilderna sänds då genom trådlöst nätverk till röntgenavdelningen för granskning. För att undvika strålning i samband med röntgen ska personalen som närvarar ha skydd och övriga personer ska gå ut från salen.

Ibland krävs mer ingående röntgenundersökningar, exempelvis magnetkameraröntgen (MR) och datortomografi (DT) där kroppens mjukdelar syns bättre eller angiografi där kroppens blodkärl syns. Då transporteras du till röntgen i din säng. Personal är med under undersökningen.

Ultraljud används för att undersöka organ, vävnader och blodkärl. Det används också vid insättning av vissa infarter i blodkärlen för att kunna se kärlen.

Ibland behöver man inspektera nedre luftvägarna på patienterna, i synnerhet när de vårdas med respirator. Då går man ned med ett bronkoskop genom tuben och kan se hur lungan ser ut, suga rent ner i lungloberna och ta prover ifall behov finns.

En del patienter undersöks med EEG. Det kan antingen vara en kortare undersökning, eller också kan patienten vara kopplad till EEG under en längre tid. Med EEG kan man se den elektriska aktiviteten i hjärnans nervceller, och används främst för att se om patienten har kramper, men också för att på djupt nedsövda patienter kunna bedöma hur djupt sövda de är.

Om du är medvetslös kan det vara svårt att bedöma om du har ont, då det främst är en subjektiv upplevelse. Obehandlad smärta kan försvåra sjukdomsförloppet och tillfrisknandet.

Orsaken till smärta kan bero på sjukdomsprocessen men även till stor del på grund av alla infarter som krävs, undersökningar och behandlingar. Smärtstillande läkemedel är ofta nödvändigt vid olika vårdåtgärder för att de ska kunna genomföras.

Om du kan så får du beskriva smärtans lokalisation, karaktär, vad som förvärrar eller lindrar smärtan samt graden av smärtupplevelse. Smärta kan skattas med en numerisk mätskala, 0-10.

Om du är medvetslös eller nedsövd får personalen bedöma smärtan med hjälp av ett speciellt mätinstrument. Detta utgår från smärtrelaterade beteende som rörelser och ansiktsuttryck. I samband med tillfrisknandet och förändrat behov av smärtlindring minskas tillförseln av smärtstillande läkemedel.

Närstående kan berätta om vilka viloställningar du hade före du blev sjuk eller om det är någon rörelse/viloställning som före sjukdomsperioden orsakade smärta.

HyperBar Oxygenterapi - HBOT betyder att patienten andas 100 % syrgas under förhöjt tryck i en tryckkammare. Genom att andas syrgas under förhöjt tryck löser sig en ökad mängd syrgas i blodet som når ut till den skadade, infekterade och inflammerade vävnaden. En del sår har svårare att läka än andra vilket till exempel kan bero på att sårområdet är för dåligt syresatt. Skadad och infekterad vävnad med försämrad cirkulation har syrebrist och detta kan ge långvariga besvär med värk och svullnad. Den hyperbara oxygenbehandlingen hjälper vita blodkroppar att bekämpa bakterier, ger en ökad och snabbare nybildning av blodkärl samt förbättrar effekten av vissa sorter av antibiotika. I tryckkammaren till intensivvårdspatienter, finns sjukvårdspersonal med inne i tryckkammaren för att kunna vårda och utföra medicinska åtgärder under HBO-behandlingen.