Hjärnblödning hos nyfödda
Blödningar i och omkring hjärnan drabbar framför allt mycket för tidigt födda barn. Risken för hjärnblödning är störst under de första 5 levnadsdygnen. Orsaken till blödningarna är omogna blodkärl som kan spricka vid besvärliga förlossningar eller i samband med komplikationer hos det nyfödda barnet.
De mest känsliga delarna av hjärnan är de områden där nervceller bildades tidigt under fosterstadiet. Cellerna har sedan förflyttat sig mot hjärnbarken och lämnat kvar kärlrika lätt-blödande strukturer i anslutning till hjärnans hålrum, de så kallade ventriklarna.
Förekomst
Hjärnblödningar i nyföddhetsperioden förekommer främst hos för tidigt födda barn. Blödningar i hjärnvävnaden hos fullgångna barn är mycket ovanliga.
Diagnos
Rutinen på neonatalavdelningen är att göra ultraljudundersökningar av hjärnan på alla mycket för tidigt födda barn för att se eventuella blödningar. Det första ultraljudet görs redan första levnadsdagarna och sedan regelbundet under vårdtiden. För barn födda före vecka 28 erbjuds en magnetkameraundersökning av hjärnan vid tiden då de egentligen skulle ha fötts för att ännu bättre kunna bedöma hjärnans utveckling och eventuella bestående skador.
Prognos
Blödningarna kallas för intra-ventrikulära blödningar och graderas i fyra svårighetsgrader. Den mildaste formen, grad 1, är begränsad till tillväxtområdet och är i strikt mening inte intra-ventrikulär, det vill säga det har inte kommit blod in i hålrummet. Vid grad 2 blödning så har en mindre mängd blod kommit ut i hjärnans hålrum/ventrikel, och vid grad 3 är blödningen så stor att den fyller mer än hälften av ventrikeln med blod. Blödningar av grad 1–3 drabbar inte hjärnans nervceller. Grad 4 blödningar engagerar även hjärnvävnaden invid ventriklarna och leder alltid till bestående hjärnskador.
Blödningar av grad 1–2 läker spontant och ger väldigt sällan neurologiska problem i framtiden. Efter grad 3 blödningar finns en risk att barnet utvecklar hydrocefalus med snabbt växande huvud. Barn med blödningar i hjärnvävnaden, grad 4, har en hög risk för motoriska svårigheter senare i livet.
Text: Kajsa Bohlin Blennow, Leg. läkare