Barnahus - En trygg plats för barn som utsatts för brott

Nyhet 2025-07-28

På Heleneborgsgatan, upp för backen från båtarna längst Söder Mälarstrand, sträcker sig ett beigt flervåningshus mot himlen. Om det inte var för den anonyma skylten på dörren hade det smält in helt bland de omkringliggande bostadshusen men på en av dörrarna står ”Barnahus Stockholm”.

Catharina Ahlsten välkomnar i dörren. Hon är en av fyra specialistsjuksköterskor på Barnskyddsteamet. Hon och de andra är anställda av Karolinska Universitetssjukhuset men arbetar på uppdrag för hela Region Stockholm. Förutom sjuksköterskor består teamet även av läkare, handläggare och tandläkare. På Barnahus samverkar Barnskyddsteamet med polisen, åklagare, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin för att stödja barn som utsatts för brott och för att bistå i polisens och socialtjänstens utredningar.

Fyller 10 år
Konceptet är inte unikt. Det finns 33 Barnahus i Sverige, 6 av dem ligger i Stockholm, men det här är det största i hela Europa. Idén kommer ursprungligen från 1980-talets USA bland psykologer och människor inom rättssystemet som blev mer och mer uppmärksamma på att barn som utsatts för sexuella övergrepp mådde väldigt dåligt av den efterföljande rättsprocessen.

Särskilda Children’s Advocacy Centers skapades dit barnet kan komma för att träffa alla nödvändiga parter samtidigt och slippa berätta vad som hänt dem gång på gång för nya människor. Konceptet spred sig under 90-talet till Island och de Isländska Barnahusen blev sedan förebild för de svenska. Barnahus Stockholm startades 2014 och i oktober firade man 10 år.

Samverkan under ett tak
Vi tar hissen ner en våning från Barnskyddsteamets kontorslokaler. Två dörrar från trapphuset leder in till två parallella korridorer – en ingång som används av barn och en medföljande trygghetsperson som kommer hit för barnförhör och en ingång till en administrativ korridor med kontor för alla som är här som stöd för det brottsutsatta barnet. Mellan korridorerna finns förhörsrummen. I byggnaden finns även Barnskyddsteamets läkarundersökningsrum och de konferensrum där representanter från polisen, socialtjänst, åklagare, BUP och Barnskyddsteamet möts i så kallade samråd.

”Det som är speciellt här är att alla inblandade parter sitter här i huset. På andra Barnahus kommer alla representanter dit dagen ett barnförhör ska hållas men här har alla representanter sina lokaler i samma byggnad”, berättar Catharina när hon visar runt.

Ett samråd är till för att alla inblandade ska få en samlad bild av barnets situation så barnet kan få rätt hjälp av alla parter. Man delar även med sig av sådant som kan hjälpa polisen att utreda brott och uppmärksammar om barnet behöver extra stöd av socialtjänsten. Barnskyddsteamet spelar en viktig roll då de både bistår med att styrka brott genom att dokumentera skador och även har möjlighet att upptäcka och uppmärksamma ohälsa som uppstått som konsekvens av brottet.

”Det är ett otroligt samverkansupplägg och det är så bra! Här har vården mycket att lära”, säger Catharina.

Utreder brott mot barn

Inne på ett av kontoren sitter Marie, en av polisens fyra förundersökningsledare på Barnahus. Hon beskriver sin och kollegornas roll som en tratt – alla ärenden som når Barnahus går via dem. Och ärendena är många.

”Vi har ett stort upptagningsområde på ungefär 1.1 miljoner människor och vi snittar på 15–25 ärenden per vecka där barn blivit utsatta för brott”, säger Marie och sneglar på väggen där en karta visar de olika lokalpolisområdena i Stockholmsregionen. ”Barnen är mellan 0–17 år och förövarna är 18 år och uppåt. Det är bara i enskilda fall vi utreder brott där barn utsätter andra barn.”

Hon fortsätter:

”Huvudsakligen rör det sig om brott i nära relationer, det vill säga gärningsmannen är ofta en närstående till barnet. Misshandel är det vanligaste men vi utreder allt från kränkningar och hot till grova fridskränkningar och sexualbrott. Även könsstympningar, tvångsäktenskap och hedersvåld.”

En gyllene regel
De flesta anmälningarna når Marie och hennes kollegor via skolpersonal då ett barn berättat att något har hänt för en vuxen, på skolan eller förskolan, som barnet känner sig trygg med. Många orosanmälningar kommer även in via vården. Marie var själv med och startade initiativet och har arbetat här sedan dess. Efter 10 år på Barnahus är visionen och prioriteringarna solklara.

”Vi har en gyllene regel och det är att de barn som kommer hit ska ha bättre förutsättningar i livet när de kliver ut härifrån än när de kommer in. På Barnahus är barnet i centrum och vi professioner finns runt om. Förut har det varit så att barnet har slussats mellan olika instanser och berättat sin historia flera gånger. Här samlas vi runt barnet.”

Ungefär 40% av alla barn har någon gång blivit utsatta för våld av en vuxen och var tionde barn lever med våld. Men att utreda brott mot barn är svårt, bara cirka 15% leder till fällande dom.

”Det är väldigt sällan faktiskt som den misstänka förövaren säger att ’jajamän, det här har hänt’ utan oftast förnekar man ju brott. Då står barnets berättelse mot den vuxnas berättelse. Här spelar Barnskyddsteamet en viktig roll att styrka vad som hänt. Om vi utreder en misshandel och så finns till exempel blåmärken eller ärrbildning där barnet berättar att man blivit slagen, då blir ju det en jätteviktig pusselbit.”

Undersökningsrummet
Den rättsmedicinska undersökningen för att dokumentera skador som kan styrka brott sker i Barnskyddsteamets undersökningsrum i en avskild del av byggnaden. Bredvid själva undersökningsrummet finns ett rum fullt med leksaker. Här träffar barnet först Barnskyddsteamet och de går igenom vad som kommer att hända. Catharina förklarar vant tillvägagångssättet.

Många ska bli läkare när de går ut härifrån.

”Vi har ju fördelen att vi inte tar några prover så vi berättar för barnet att vi gör ingenting som gör ont, då slappnar de av. Vi berättar att vi ska titta på kroppen, en del i taget, och att vi inte kommer göra något du inte vill. Är det något som inte känns bra så är det bara att du säger stopp, du bestämmer.”

Under undersökningen kan det komma fram fler saker än vad som kommit fram i förhören. Alla tecken på brott återkopplas sedan till polisen.

”Vi säger till alla barn att det är aldrig, aldrig, aldrig ditt fel att en vuxen gjort dig illa. Och att de är jättefina och jättemodiga som berättat. Det är oftast inga ledsna barn som sitter här, de är rätt lättade när de pratat med polisen. Många ska bli läkare när de går ut härifrån.”

Barnskyddsteamets undersökningsrum. Foto: Olle Borg

Inte bara blåmärken och frakturer
Från början hade Barnskyddsteamet som huvudsaklig uppgift att dokumentera skador men med tiden har man lagt mer och mer fokus på hur våld påverkar kroppen på väldigt många olika sätt.

”Sättet vi har utvecklats mest på är att vi tar mer plats under samråden och trycker mycket på att ohälsa kopplat till våld är jätteviktigt att uppmärksamma, inte bara blåmärken och frakturer,” säger Catharina Ahlsten allvarligt.

Ett barn som utsätts för eller bevittnar våld kan drabbas av en rad symtom som många kanske inte associerar med våld – det kan bland annat röra sig om sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, ont i magen eller utåtagerande beteende. Ibland förstår inte heller barnen varför de mår som de gör.

”Vi pratar väldigt mycket med dem om hur de mår, hur kroppen mår och att hur man mår psykiskt påverkar kroppen på jättemånga sätt. De kanske har ont i magen eller har svårt att sova. Och då kan vi berätta att kroppen fungerar så, så de förstår”, säger Catharina.

Från höger: Neda Ardekani, Ceklin Eser-Persson, Helena Agenäs, Catharina Ahlsten och Isabelle Miglis El Masri. Ceklin och Catharina är sjuksköterskor, Isabelle är tandläkare och Helena är enhetschef. Neda är Barnskyddsteamets handläggare som varje år tar hand om tusentals begäranden från polis och socialtjänst. Foto: Olle Borg

Tecken att vara uppmärksam på
Trots det idoga arbetet kring barns utsatthet förblir allt för många fall av barn som far illa oupptäckta. Tillbaka uppe i Barnskyddsteamets lokaler slår vi oss ner i fikarummet med Ceklin Eser-Persson, en av de andra specialistsjuksköterskorna på Barnskyddsteamet. Liksom de övriga har hon en bakgrund inom barnakutsjukvården, där man möter många våldsutsatta barn. Hon menar att vården måste göra mer för att upptäcka barn som far illa men hon är också väl medveten om svårigheterna.

”Många saknar kunskapen att upptäcka vilka barn det rör sig om och även om man har kunskap måste man också veta hur man ska hantera det. Det är jobbigt att ställa de här frågorna men det är ett krav vi har i hälso- och sjukvården. Misstänker vi våld ska vi ställa frågan.”

Även ute på barnsjukvårdens vårdavdelningar behöver medvetenheten bli större. Forskning visar att barn med kroniska sjukdomar, på grund av ökad stress i familjen, blir utsatta för våld i högre utsträckning än andra barn.

Ceklin och Catharina tar upp flera saker att vara uppmärksam på i möten med barn i vården. Om barnet uppvisar tecken på stress, ofta uteblir från besök, inte följer behandlingsrekommendationer, är utåtagerande eller verkar väldigt ledsen behöver man ställa sig frågan vad det beteendet beror på. De uppmanar också all vårdpersonal att vara observanta på hur olyckor gått till och hur skador uppstått.

”Man ska inte gå in i någon polisroll men fundera på vad du har framför dig och ställ frågor. Om du känner att det är något som inte stämmer, vad grundar sig den känslan i? Prata med en erfaren kollega och om ni inte kommer längre kan ni ringa till Socialtjänsten och be om råd. Man kan också ringa till Barnskyddsteamet så guidar vi er vidare”, säger Ceklin.

Titta på tänderna
Isabelle Miglis El Masri ansluter sig. Hon är barntandläkare och är på Barnahus en förmiddag i veckan. Precis som läkarna gör hon rättsmedicinska undersökningar för att upptäcka skador som kan styrka brott. Hon genomför även undersökningar på uppdrag av socialtjänsten i och med att ett barn placeras i till exempel i en jourfamilj eller på skyddade boenden. Försummade tänder är ofta ett tydligt tecken på att något inte är bra i barnets hemmiljö.

”För oss handlar det inte alltid om att vi ser tecken på direkt fysiskt våld utan det vi ofta ser är våld i form av försummelse. Till exempel barn som inte får tänderna borstade eller återkommande kariesangrepp som inte blir bättre. Då finns det ju ofta en social problematik i grunden. Det behöver inte alltid vara våld, det kan vara psykisk sjukdom, depression, alkoholism eller narkotika”.

Även Isabelle har praktiska medskick till vårdpersonal med saker att vara uppmärksam på.

”När du tittar in i en mun, titta inte bara på till exempel halsmandlarna utan titta på tänderna också. Om barn har försummade tänder, karies och infektioner har de svårt att äta, leka och sova. Och det säger mycket om familjesituationen.”

Utbildning och forskning
Förutom det viktiga arbetet på plats på Barnahus har Barnskyddsteamet även ett uppdrag att utbilda inom vården i Region Stockholm och hos alla andra parter som finns representerade i byggnaden. Dessutom deltar man i tre forskningsprojekt och håller, med medel från Innovationsfonden, på att ta fram ett AI-baserat utbildningsverktyg som vårdpersonal kan använda för att öva på att ställa frågor om våld och hemförhållanden till simulerade barn. Just nu är den textbaserad men i nästa steg är planen att den ska få egen röst och ansiktsmimik. Man samverkar även med andra Barnahus i landet, med rättsmedicinalverket och med grupper som jobbar mot hedersvåld och könsstympning.

”Vi försöker vara ute mycket i olika verksamheter och visa upp oss och vi blir mer och mer kända ute i barnsjukvården. Men varje gång vi är ute och föreläser är det många som inte vet vilka Barnskyddsteamet är. Det är synd!”, säger Catharina.

Fullt fokus på barnen
På grund av Barnskyddsteamets många uppdrag är teamets medlemmar ofta utspridda på olika platser. De som idag är på plats på Barnahus ansluter sig en efter en till fikarummet för en kopp kaffe och fotografering. I Barnskyddsteamet jobbar man tätt ihop, både inom teamet och i hela byggnaden.

”Alla här har fullt fokus på barnen, det finns inget revirtänkande och alla gör sitt yttersta. Polisen är fantastiska, socialtjänsten är fantastiska, BUP är fantastiska… Och vi är fantastiska”, säger Catharina. ”Vi jobbar ju med tunga saker, men vi har väldigt bra klimat i gruppen”

En öppen och god stämning är en förutsättning för att orka och teamets medlemmar finner mycket stöd hos varandra. Sedan 5 år tillbaka har man även handledning i grupp i två timmar en gång i månaden. Under handledning kan medlemmarna ventilera svåra, arbetsrelaterade händelser och känslor.

”Vi pratar med varandra väldigt mycket. Vad var det jag kände? Varför kände jag som jag gjorde? Kunde jag gjort något bättre? Och så får man hjälp av sin grupp. Alla känner igen sig och alla stöttar varandra. Men vissa barn kommer man aldrig att glömma”, säger Ceklin och tittar allvarligt ut i luften.

”Men jag vet att jag gör skillnad i barnens liv. Hade jag inte känt det hade jag aldrig orkat jobba med det här.”