PrepPatrullen förbereder barn inför narkos och operation

Nyhet 2026-04-08

Om man frågar ett barn vad som är läskigast i en sjukhusmiljö återkommer ofta rädslor för stick och sprutor, att det ska göra ont och att separeras från sina föräldrar. I samband med en operation uppfylls ofta allt detta på samma gång.

Att sövas och opereras blir ofta kulmen av händelser som många barn upplever som stressfyllda och obehagliga. Just därför är det avgörande att alla barn får information och möjlighet att förbereda sig på ett sätt de själva kan förstå. Förberedelse och förståelse lägger grunden för den trygghet som behövs för att hjälpa barn genom det de ska gå igenom.

– Vi kan alltid tvinga barn att genomgå medicinska procedurer. Vi är vuxna, ofta starkare än barnet och vi har läkemedel vi kan ta till. Men vi måste reflektera över vad vi gör när vi tvingar oförberedda barn att genomgå medicinska procedurer. Troligen sätter vi negativa spår för resten av livet, säger Gunilla Lööf, initiativtagare till PrepPatrullen.

Gunilla är anestesisjuksköterska och har arbetat på Astrid Lindgrens barnsjukhus i över 30 år. 2019 disputerade hon med en avhandling om förberedelse av barn inför narkos och operation. Hon har varit med och utvecklat både Narkoswebben och MediPrep, två digitala plattformar med förberedelsematerial som idag används inom barnsjukvård över hela landet.

"Barn vill ha, behöver och har lagstadgad rätt till information de förstår"
Att barn ska förberedas inför en operation låter självklart. I praktiken är det inte alltid så lätt. Barn som ska opereras är spridda på olika avdelningar. De vårdas inom olika specialiteter och det är inte alltid ålder som avgör var de hamnar.

– Inom ortopedi till exempel hamnar barn som fyllt 15 år på en vuxenavdelning. Är du 14 år, 11 månader och 29 dagar är du i stället på en barnavdelning. Vi måste se till att alla barn och ungdomar får tillgång till samma förberedelse oavsett var de vårdas.

Ofta finns en ambition att förbereda barnen, men fokus hamnar lätt fel. Ordet förberedelse används ofta synonymt med de praktiska åtgärder som behöver säkerställas innan en operation. Detta är förstås viktigt, men får inte ske på bekostnad av barnets behov av psykologisk förberedelse.

– Att förbereda barn och unga inför medicinska procedurer är inte något vi bara ska göra om tid finns. Det är en grundläggande del av en högkvalitativ vård och måste ha en självklar plats i varje vårdmöte.

Vården sätter spår – graden av förberedelse avgör vilka
Barns och ungas vårdrelaterade stress och oro bottnar ofta i bristande förberedelse, förståelse och kommunikation med vårdpersonalen. Det handlar inte bara om att barnet utsätts för en obehaglig upplevelse utan kan få medicinska och psykologiska konsekvenser, både på kort och lång sikt.

Studier visar att drygt hälften av alla barn som ska opereras upplever så hög stress och oro att det kan påverka både vårdförlopp och återhämtning. Det kan leda till ett oroligt postoperativt förlopp, mer smärta, ökat behov av läkemedel och försenad hemgång. Samtidigt hinner vården inte alltid förstå eller fånga upp barnens reaktioner under vårdtiden. De visar sig inte alltid direkt, utan kan komma först efter dagar eller veckor och kan vara svårtolkade eller uppträda i oväntade situationer. Många av barnens reaktioner visar sig först efter hemkomst, till exempel som oro, sömnsvårigheter, separationsångest och PTSD-liknande symtom.

– Det finns ett omfattande vetenskapligt stöd för att förberedelse och förståelse minskar barns stress och oro i vården. Hur kan vi då försvara att barn och unga inte alltid får den förberedelse de både efterfrågar, behöver och dessutom har lagstadgad rätt till?

Att genomgå traumatiska vårdupplevelser som barn riskerar dessutom att leda till ett minskat utnyttjande av vård i vuxen ålder. Förberedelse och förståelse är därför avgörande inte bara för stunden, utan också för att barn ska kunna bearbeta sina upplevelser och bygga trygga, långsiktiga relationer till vården.

– Man kan jämföra med vårdskador eller multiresistenta bakterier. Sådant registreras och följs upp men för barn som tvingas genomgå narkos och operation stressade och oförberedda saknas både uppföljning och åtgärdsplaner.

Kvittot kommer att visa sig vid nästa besök hos läkaren, skolsköterskan eller tandläkaren.

– Det är dags att vi tar ansvar, inte bara för det medicinska vi gör, utan också för de erfarenheter barnen tar med sig när de lämnar oss.

PrepPatrullen
Sedan drygt ett år har det trygghetsskapande arbetet kring barn som ska sövas och opereras på Barn PMI (Perioperativ medicin och intensivvård) tagit ett tydligt steg framåt genom etableringen av PrepPatrullen. Satsningen omfattar i dag tre heltidstjänster med sjuksköterskor placerade på verksamhetens olika vårdgolv i Solna och Huddinge.

Varje år opereras omkring 12 000 barn inom Barn PMI. PrepPatrullen arbetar för att inget barn ska behöva möta narkos och operation oförberett och för att etablera trygghet genom hela det perioperativa förloppet. Arbetet är flexibelt och behovsstyrt, både mellan olika vårdmiljöer och i mötet med varje barn och familj. Uppdraget omfattar även konsultation, stöd och utbildning till vårdpersonal.

Möter barnen där de är
PrepPatrullen möter barnen där de befinner sig, bokstavligt talat. De rör sig mellan mottagningar och avdelningar och börjar ofta i det enkla:
– Vi brukar börja med ett ”Tjena, jag hörde att du ska komma till oss på operation imorgon. Hur känns det? Vet du vad som kommer att hända?”

Utgångspunkten är alltid barnets situation och förståelse för det som ska hända. Ibland räcker det att sätta sig ner, prata en stund och reda ut frågetecken.

Barnen är i olika åldrar och har olika erfarenheter med sig. Därför anpassas varje möte efter individen.
– Man måste lyssna in och kalibrera var varje barn befinner sig just nu.

För att göra det som väntar mer konkret använder PrepPatrullen olika typer av stöd i samtalet. Med sig har de en ryggsäck med sådant som annars kan upplevas som skrämmande: narkosmasker, operationsmössor och sprutor som barnen får se och känna på. I ryggsäcken finns också en iPad med MediPreps digitala förberedelsefilmer. Barnen får tips om vilket innehåll som passar just dem, utifrån vad de ska vara med om.

"Det är inte alltid som vi tror – men hur ska vi veta om vi aldrig frågar?"
Barns vårdrelaterade stress och rädslor handlar inte alltid om de som personalen tror. Det som är stort för oss kan gå barnen förbi, medan det vi gör i förbifarten kan vara det som bekymrar dem mest. Gunilla beskriver ett tillfälle med en pojke som skulle genomgå en lång neurokirurgisk operation.

– Personalen märkte att han var enormt stressad och rädd men fick inte riktigt ur honom vad det handlade om. Oron gick snabbt över efter ett samtal med PrepPatrullen. Men det krävdes att någon tog sig tid och ställde frågan. Hans största rädsla handlade om att kirurgen skulle svimma under den långa operationen. Någon skulle operera med en kniv i hjärnan på honom, hur skulle kirurgen orka utan att äta på 14 timmar? Tänk om han blev så hungrig att han opererade fel?

PrepPatrullen stöter på många liknande exempel. Ett barn som trodde att en operationsmarkering i tusch markerade var en arm skulle amputeras, ett annat som föreställt sig att rören i öronen var stora som avloppsrör.

– Till synes små insatser som att räta ut missförstånd kan vara avgörande och förändra hela barnets upplevelse av vården.