Beredskapen på Karolinska Universitetssjukhuset stärker hela samhällets motståndskraft

Nyhet 2026-09-21

De senaste åren har Karolinska Universitetssjukhuset arbetat intensivt med att stärka upp ”det robusta sjukhuset” eftersom det behöver finnas katastrofmedicinsk beredskap för olika typer av händelser. Syftet är att säkerställa att sjukhuset kan fortsätta ge vård även vid svåra prövningar.

– Det kan handla om en ny pandemi och storskaliga masskadehändelser, men ytterst krig där vården inte kan bedrivas på samma sätt som det görs idag. Omvärldsläget påverkar oss i form av att vi även tar höjd för antagonistiska hot, hybridkrigföring och informationspåverkan som gör att vi som sjukhus behöver ha beredskap för allt, säger Camilla Smedberg, en av Karolinska Universitetssjukhusets beredskapssamordnare.

Tydlig krisledning vid särskilda händelser

Beredskapen vid sjukhuset bygger på flera nivåer. En beredskapskommitté ansvarar för den övergripande samordningen. Vid höjt beredskapsläge sammankallas en särskild krisledning, LSSL (lokal särskild sjukvårdsledning).

LSSL:s organisation bygger på NATO-modellen där alla har tydliga roller. Stabsmedlemmarna är utbildade och tränade i särskild sjukvårdsledning, och de övar återkommande. Deras uppdrag är att inrikta och samordna sjukhusets resurser för att rädda liv och samtidigt hålla en god medicinsk vårdkvalitet när något oväntat inträffar.

– Vid en särskild händelse är det övergripande målet att rädda liv. Sjukvårdens insatser ska samtidigt sträva efter att vidmakthålla medicinsk vårdkvalitet så långt det är möjligt. LSSL har till uppgift att samordna verksamheten för att uppnå detta mål. Att rusta upp i lagom nivå vid rätt tidpunkt är nyckeln.

Sofia Cervin, en av sjukhusets beredskapssamordnare, lyfter att beredskapen omfattar hela sjukhuset:

– I en krissituation behövs många olika kompetenser och professioner för att arbetet på ett sjukhus ska fungera. Medicinteknik, sterilteknik, logistik, varuförsörjning, lagerhållning och patienttransportörer är några exempel.

Sjukhuset arbetar med försörjningsberedskap och lagerhållning inom flera områden, såsom läkemedel, sjukvårdsmaterial, tvätt och livsmedel.

Tre centrala förmågor i beredskapsarbetet

Flera arbetsgrupper under kommittén samordnar olika delar av beredskapen. Tre beredskapssamordnare arbetar tillsammans med en beredskapsöverläkare nära verksamheterna, bidrar med kompetensutveckling, bevakar omvärldsläget och representerar sjukhuset i samband med olika händelser, både före, under och efter en händelse.

I många verksamheter finns även beredskapsombud som arbetar med verksamhetsspecifika katastrofmedicinska frågor.

Inom beredskapsarbetet lyfter sjukhuset fram tre centrala förmågor:

• Robusthet – att stå stadigt när det blåser
  Robusthet innebär förmågan att stå emot påfrestningar och upprätthålla verksamheten även vid störningar. Det kräver lokaler, system och utrustning som klarar olika typer av händelser och en beredskap för att snabbt kunna reparera och återställa funktioner. Robustheten omfattar också kompetensförsörjningen. Vid kris eller krig kan kraven på vårdkapacitet öka snabbt, därför behöver sjukhuset kunna ställa om arbetssätt, omfördela resurser och säkerställa rätt kompetens där den behövs mest.
• Redundans – att fortsätta verksamheten även vid kris
  För att vara robust krävs redundans. Det betyder att sjukhuset har alternativ som gör det möjligt att fortsätta verksamheten när ordinarie system, lokaler eller rutiner inte fungerar. Reservrutiner är en viktig del av denna redundans. De tas i bruk när vanliga arbetssätt inte räcker och gör det möjligt att fortsätta ge vård vid förändrade förutsättningar. Sjukhuset arbetar löpande med att se över, uppdatera och öva dessa rutiner så att alla medarbetare vet hur de ska agera vid en kris.
• Resiliens – att klara krisen och komma ut starkare
  Genom att stärka robusthet och redundans bidrar Karolinska Universitetssjukhuset till samhällets motståndskraft, det som ofta kallas resiliens. Resiliens handlar om förmågan att hantera, anpassa sig till och återhämta sig efter störningar, kriser och förändrade förhållanden. Det handlar också om att ta till sig de erfarenheter som gjorts och använda dem till att stärka förmågan inför framtiden.

Text: Josefine Franking