Team för patienter med särskilda behov

Nyhet 2025-07-11

Till Karolinska Universitetssjukhuset kommer många olika patientgrupper för undersökningar och behandlingar. De flesta förbereds och planeras in enligt ordinarie rutiner men för patienter med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som autism, eller intellektuell funktionsnedsättning kan det behövas särskild planering för att en undersökning eller behandling ska kunna genomföras på ett bra och tryggt sätt. Inte sällan är narkos en förutsättning för att kunna genomföra en undersökning som planerat.

– Vi har en hel del patienter med särskilda behov som behöver sövas inför MR (magnetröntgen) till exempel. Om man som patient har en funktionsnedsättning kan det verka skrämmande både att genomgå en MR, men också att sövas inför den. Eller så kanske man inte förstår fullt ut vad det är som ska göras överhuvudtaget, och då blir det förstås en väldigt jobbigt upplevelse, förklarar Kajsa Norén, anestesisjuksköterska på PMI, och fortsätter:

– Det kan hända att det går bra utan särskild planering, men det har också hänt att patienter som enda förberedelse fått en lugnande tablett innan, och att de sedan har upplevt sådan stress att de till slut åkt hem utan att kunna genomgå undersökningen.

Anpassade rutiner för bättre vård

Kajsa har själv har en son med en intellektuell funktionsnedsättning, och känner extra engagemang för patienter med särskilda behov, och hos henne väcktes en tanke om att skapa särskilda rutiner inom PMI för att underlätta för dessa patienter.

– Det är inte alltid vi som regel träffar patienter inför ingrepp eller undersökningar som kräver narkos, ganska ofta gör vi en narkosbedömning utifrån journalen, till exempel vid MR är det i stort sett alltid så. Men just för den här patientgruppen är det bra att stämma av de individuella förutsättningarna.

– Det kan handla om tidigare erfarenheter, vad som är viktigt gällande bemötande, vad som fungerat bättre eller sämre. Det kan exempelvis resultera i att man behöver ge en kraftigare premedicinering än tidigare, berättar Kajsa.

Den första och största förändringen i arbetssättet gäller alltså planeringen, och den viktigaste källan till information om vad som är värdefullt att känna till kring just denna patient är patienten själv, eller någon som känner denne väl, tex en anhörig, personlig assistent eller personal på vårdboendet.

Samordning av vårdinsatser

Hos patienter med intellektuell funktionsnedsättning finns ofta både somatisk och psykiatrisk samsjuklighet. Många har regelbundet behov av olika typer av undersökningar, provtagningar eller omvårdnadsinsatser. Här kommer nästa stora förändring i arbetssätt in:

– Det kan finnas en samsjuklighet som innebär att man får narkos flera gånger på kort tid för olika behandlingar, där varje tillfälle innebär stress och påfrestning. Jag tänkte att man borde passa på att genomföra flera saker samtidigt när patienten ändå är sövd, förklarar Kajsa.

För drygt ett år sedan, hade Kajsa ett ärende med en patient som var inbokad för magnetkameraundersökning i narkos, som inom loppet av en månad skulle genomgå två andra ingrepp som vart och ett för sig också skulle kräva narkos.

– Det kändes inte klokt att ha tre narkosingrepp inbokade på så kort tid, så jag ville försöka samordna att allt kunde genomföras under en och samma sövning.

Efter mycket pusslande kunde allt genomföras i anslutning till magnetkameraundersökningen, och patienten besparades två narkostillfällen. Allt föll mycket väl ut, och att samordna undersökningar är den andra viktiga förändringen i arbetssättet, och patienten med de tre ingreppen är den enskilda händelse som gjorde att Kajsa gick från tanke till handling.

Samarbetar med specialistläkare

Framgången med att samordna och planera för patienten som behövde göra flera ingrepp fick Kajsa att vilja vidareutveckla detta till något mer konkret, och pratade med sin kollega Paula Stjernqvist, specialistläkare på PMI, om sin idé och de började tillsammans utforma ett arbetssätt.

– Kajsa är en person som får saker att hända här, men det blir för tungt att bära detta på egen hand. Vi såg ett behov av att strukturera upp det så att man inte behöver lösa alla problem på stående fot, förklarar Paula och fortsätter:

– Här finns en patientkategori som vanligtvis behöver sövas för att genomföra undersökningar – och när de sövs behöver de särskilt omhändertagande. Det ska göras tryggt, säkert och så sällan som möjligt. Därför kan de inte vara i vårt vanliga flöde.

Vill inspirera andra

Under året som gått har Kajsa och Paula arbetat med framtagning av rutiner, samordning av undersökningar och att själva tillämpa rutinerna när de har fått söva tillsammans. Det har fungerat väldigt bra och de har uteslutande fått positiv respons. Ibland har de dock upplevt att remitterande läkare har blivit förvånade när flera undersökningar har gjorts under samma sövning – därför vill de skicka med ett budskap till remittenterna:

– Vi vill gärna samordna undersökningar och provtagningar för patienter med särskilda behov om det går! Fundera gärna om det är något ytterligare som behöver göras så kan vi hjälpas åt att försöka få till det under samma narkos!

I skrivande stund har det skett vid ett trettiotal tillfällen, och teamet hoppas att samarbetsinitiativet ska sprida sig – både som inom Karolinska Universitetssjukhuset och så småningom även till andra vårdinstanser.

– En förhoppning framåt skulle vara ett samarbete med tandvården, även om man inte är där än. Dessa patienter har behov av regelbundna tandsaneringar, och en del har inte gjort en tandundersökning på många år. Där skulle det vara oerhört värdefullt att få till det när man ändå ska sövas för en undersökning.

Text & foto: Josefine Franking