Hugo Lagercrantz 80 år – en pionjär inom svensk barnmedicin fyller jämt

Nyhet 2025-05-13

Ett långt och inflytelserikt yrkesliv
Professor emeritus Hugo Lagercrantz har fyllt 80 år – men något pensionärsliv har han inte anammat:
– Jag har gått ner till hundra procent brukar jag säga, säger Hugo med ett leende från sitt kontor i den röda stugan på Tomtebodavägen där han fortfarande är aktiv som forskare och chefredaktör.

Hugo Lagercrantz har haft ett avgörande inflytande på svensk barnmedicin och neonatalvård. Han är professor emeritus i pediatrik vid Karolinska Institutet och tidigare överläkare och chef för neonatologin på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Sedan många år är han även chefredaktör för den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica. På Karolinska finns ett rum uppkallat efter honom – en hyllning till ett långt och inflytelserikt yrkesliv.

– Min far var barnläkare, så jag hade bestämt mig för att absolut inte bli barnläkare själv. Men så blev det ändå. Och nu har jag en dotter som är barnläkare och ett barnbarn som är på väg att bli läkare. Det blir fjärde generationen.

Fascinationen för det nyfödda barnets hjärna
Hugos forskarbana började inom fysiologi och han disputerade med en avhandling om stresshormonerna adrenalin och noradrenalin, som Nobelpristagaren Ulf von Eulers sista doktorand. Efter disputation och som barnläkare vid dåvarande Huddinge sjukhus blev han en av de första i världen att, genom mätning i navelsträngsblodet, upptäcka att stresshormoner hos nyfödda barn är oväntat höga – ett resultat som först möttes med viss skepsis.
– Vuxenläkarna trodde inte på de höga nivåerna men jag och mina medarbetare kunde senare visa att stressen vid födseln spelar en avgörande roll för anpassningen från fostertillvaron till livet utanför.

Resultaten låg till grund för den inflytelserika artikeln The stress of being born, publicerad år 1986 i Scientific American, som citerats flitigt i både forskning och läroböcker.

Under en postdoc-vistelse i USA på 70-talet besökte Hugo en neonatalavdelning i Nashville där han fick se hur intensivvård av nyfödda bedrevs. Besöket inspirerade honom till att börja arbeta med neonatalvård i Sverige, från mitten av 1970-talet, vid en tid då området knappt existerade som specialitet.

– President Kennedy hade förlorat en son 1963 som var för tidigt född vilket ledde till att man började satsa väldigt mycket på neonatalvård i USA. Jag tyckte det var fascinerande och blev väldigt inspirerad, så när jag kom hem började jag själv med barnmedicin och särskilt nyföddhetsvård.

Fyllda bokhyllor vittnar om ett långt yrkesliv – Hugo Lagercrantz i sitt kontor där många av böckerna bär hans eget namn på ryggen. Foto: Olle Borg

Ett starkt avtryck
Under sin karriär har Hugo varit med och kartlagt risker och långtidseffekter för barn som fötts för tidig – ett arbete som hjälpt till att bana väg för dagens evidensbaserade neonatalvård. Han var också en viktig röst i diskussionerna om plötslig spädbarnsdöd och argumenterade kraftfullt för att börja rekommendera att låta spädbarn sova på rygg – något som räddat många liv genom åren. Under senare år har han även uttalat sig flitigt i debatten kring skärmtid hos små barn.

Hugo Lagercrantz har aldrig varit rädd för att sticka ut hakan, oavsett om det handlat om akademiska diskussioner eller debatter i media. Bland annat fanns han närvarande i diskussionerna under 90-talet kring planerna att samla barnsjukvården i Stockholm under ett nytt barnsjukhus – och gjorde tydligt avtryck.
– Man tänkte kalla det för Barncentrum Nord. Det tyckte jag var ett väldigt trist namn så jag skrev en artikel i Dagens Nyheter där jag argumenterade för att det borde heta Astrid Lindgrens barnsjukhus. Det gillades inte av alla men till slut lyckades vi övertyga rätt personer.

Ett liv i barnsjukvårdens tjänst
Som chef för nyföddhetsvården uppmuntrade Hugo Lagercrantz aktivt sina medarbetare att bedriva forskning inom omvårdnad och utveckla vårdformer anpassade för de allra minsta, som känguruvård och det individanpassade vårdkonceptet NIDCAP, samt att introducera skonsamma, icke-invasiva behandlingsmetoder som CPAP för att stödja andningen hos för tidigt födda barn.

Han har också gjort stora insatser för att sprida kunskap om barnets hjärna och medvetande, bland annat genom ett flertal böcker och artiklar. Den senaste, Barnhjärnan, kom ut 2022. Var kommer då fascinationen för barnets medvetande ifrån?
– Det handlar om själen egentligen och det är ju filosofiskt intressant. Det är trots allt ett av livets stora mysterier – när får man egentligen sitt medvetande?

Efter ett långt yrkesliv i barnsjukvårdens tjänst har Hugo Lagercrantz både drivit utvecklingen och bevittnat den från första parkett. Vad är då de största skillnaderna idag jämfört med vården han mötte som nyexaminerad läkare?
– De barnen jag mötte då som hade till exempel leukemi överlevde inte. Idag klarar sig ungefär 90%. Det är samma med för tidigt födda barn, det var också väldigt hög dödlighet. Bland de mycket för tidigt födda barnen dog ungefär 90%. Idag är det tvärt om, idag överlever 90%.

I takt med den medicinska utvecklingen har också människosynen i barnsjukvården förändrats, menar Hugo Lagercrantz.

– Astrid Lindgrens idé om barndomens egenvärde, att barn inte bara är blivande vuxna, har fått ett stort genomslag. Det har bland annat lett till att vi inte längre separerar barn från föräldrar under sjukhusvistelser och att vi strävar efter att göra tillvaron så smärtfri och meningsfull som möjligt för dem.

Efter många decennier fyllda av forskning, vårdutveckling och opinionsbildning är det tydligt att nyfikenheten fortfarande är kvar. I den röda stugan på Tomtebodavägen fortsätter Hugo Lagercrantz att läsa, skriva och diskutera, i en outtröttlig strävan för att vi ska kunna ge varje barn bästa möjliga start i livet.

Text: Olle Borg