”Fler forskande läkare är en förutsättning för att fortsätta vara världsledande”

Nyhet 2025-03-05

Det finns inte tillstymmelse till trötthet i Petter Brodins röst där han sitter med sin lunchbricka på sjukhusrestaurangen Livet. Trots att han just landat i Stockholm efter ett stort immunologimöte i Vancouver med föreläsningar och besök på barnsjukhus. Om två dagar ska han iväg igen, för att nätverka med kollegor i Melbourne och få ”the grand tour” på stora barnsjukhuset där.

Han reser nästan varje vecka.

– Det hör till forskningen att man träffar sina kollegor runt om i världen. Att bara publicera studier räcker inte, man måste prata om dem. Det märks tydligt att det får ett större genomslag om man är där alla andra är och det har stor betydelse för ett litet land som Sverige.

Inget snack om den saken. Petter Brodin, barnläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och professor i pediatrisk immunologi vid Karolinska Institutet, syns och hörs mycket och har tilldelats många utmärkelser och stora anslag genom åren. Fokus för hans forskning är barns immunsystem – kroppens mest komplexa och livsviktiga funktion.

– Jag är framför allt intresserad av hur barns immunsystem utvecklas, hur det skiljer sig mellan ett litet barn och ett större barn och mellan barn och vuxna. Det är oerhört fascinerande.

Banbrytande om barncancer

Nyligen publicerade Petter Brodin och hans forskarteam en uppmärksammad studie om barncancer i den amerikanska tidskriften Cell. Resultaten, som baserar sig på analyser av tumörvävnad och blodprover hos 191 barn i åldrarna 0–18 år, visar att barns immunsystem reagerar annorlunda vid cancer jämfört med vuxnas och att olika tumörer aktiverar immunsystemet i olika grad.

– För att man ska bli frisk från en cancer krävs att man har ett immunsystem som aktiveras och bekämpar tumören. Vi kan se att barns tumörer är mindre inflammationsdrivande och har färre mutationer. De upplevs därför som mindre främmande av immunsystemet och bekämpas inte lika kraftfullt som hos vuxna.

Enligt Petter Brodin kan det förklara varför barn, trots att det hänt mycket inom cancerbehandling med immunterapi, inte dragit riktig nytta av framstegen.

– Behandlingarna är utvecklade för vuxna och när man bara försöker överföra dem på barn är det ganska låg sannolikhet att det fungerar.

Nästa steg är att ta reda på varför barnen beter sig annorlunda och hur man kan utnyttja de mekanismer som styr deras immunsystem för att utveckla mer skräddarsydda cancerbehandlingar.

Här är Sverige i framkant.

–  Det finns många större cancercentra, till exempel i London, Paris och USA, som är jätteduktiga på cancerbehandling och har stora patientgrupper. Det vi bidrar med är en unik metod för att följa immunsystemet och beskriva vad som händer i det.

Lösningen på långtidscovid?

När pandemin slog till med full kraft vintern 2020 arbetade Petter Brodin kliniskt och kunde liksom sina internationella kollegor konstatera att ganska få barn blev sjuka i covid – men att vissa en tid efter infektionen kunde drabbas av en svår inflammationssjukdom. Det var ett tillstånd de inte kände igen.

– Då sa jag att vi som har så väl utarbetade metoder får väl försöka titta på immunsystemet hos de här barnen, och det gjorde vi, med kollegor i Rom.

Petter Brodin och hans forskarteam blev först i världen med att beskriva immunsystemets roll i sjukdomen som heter MIS-C, multisystemiskt inflammatoriskt syndrom för barn.

– Vi förstod att barnens immunsystem av någon anledning tillät viruset att bli kvar i kroppen långt efter den ursprungliga infektionen. Det var lurigt – varför?

I jakt på svar började de läsa på mer om vuxna covidpatienter med långtidssymtom och kunde se att barnens tillstånd påminde ganska mycket om ME/CFS, kroniskt trött­hets­syndrom. Det blev ingången till ett stort forskningsprojekt om långtidscovid tillsammans med infektionsläkaren Judith Bruchfeldt och hennes multidisciplinära team.

– Vi har undersökt om man med antiviral medicin [den bromsar eller hejdar virusets tillväxt i kroppen, reds anmärkning] kan få bort viruset i vävnaderna hos dessa patienter. Studien är precis klar, säger Petter Brodin.

Vad har ni kommit fram till?

–  Det kan jag inte säga. Vi håller på att analysera alla data nu och ska rapportera resultat snart. Men, vi har gott om hopp och om medicinen har en framtid inom det här tillståndet är det vi som kommer att se det. Det kommer att bli intressant.

Att träffa patienter ger verklighetsförankring och inspiration till nya studier

Integrera forskning och sjukvård

Petter Brodins forskarteam består av trettio personer – ”en härlig blandning från hela världen” – alltifrån dataanalytiker och ingenjörer till seniora forskare som varit med från starten för tio år sedan, läkare och nyare doktorander.

– Det är inte så lätt att hitta bra doktorer som vill forska, jag har tre i min grupp, som förhoppningsvis vill bli barnläkare alla tre. Vi behöver dem!

Han är bekymrad över det minskande antalet forskande kliniska läkare vid universitetssjukhusen. Akademin är inte närvarande i verksamheten på samma sätt som förr.

– Vi har fortfarande ganska bra grundforskning, men den kliniska forskningen är inte vad den varit. Om Sverige ska fortsätta vara världsledande och bidra med nya effektiva behandlingar måste sjukvård och forskning vara bättre integrerade. Med det sagt, det här är ett globalt problem.

Det är tydligt att Petter Brodin brinner för både sin forskning och sitt kliniska arbete. Kombinationen är nödvändig.

– Jag hade tjänat mycket mer pengar om jag varit heltidsforskare. Men att träffa patienter ger verklighetsförankring och inspiration till nya studier. Man behåller fokus på det verkliga problemet: Vad är det vi behöver lösa?

Som ung ST-läkare i barnmedicin arbetade han 100 procent och forskade parallellt. Han disputerade 2011, knappt fyllda trettio.

– Men det var inte bra att ha det så. Forskning tar tid och är bökigt, ja motsatsen till produktion. Om fler ska tycka det är värt att gå den banan måste förutsättningarna förbättras.

Ett tag ville jag bli infektionsläkare och arbeta i utvecklingsländer

Första akademikern i familjen

Petter Brodin är kopplad till barnreumatologiska enheten på Karolinska Universitetssjukhuset och har mottagning några dagar i månaden och däremellan ronder och patientdiskussioner ett par timmar i veckan. I minsta laget enligt honom själv, men just nu är det en modell som fungerar. Att han skulle komma att specialisera sig inom barnmedicin och immunologi var mest en slump.

– Ett tag skulle jag bli infektionsläkare, arbeta i utvecklingsländer och rädda världen. Sedan ville jag bli neurokirurg för att det var coolt. Så gick jag barnkursen på läkarprogrammet och kände att det här vill jag göra alla dagar i veckan.

Några terminer in på läkarutbildningen hade Petter Brodin en kurs med Klas Kärre, cancerforskare och professor i molekylär immunologi.

– Han var en fantastisk föreläsare och pratade i en hel vecka om bara immunsystemet. Jag förstod väldigt lite då, men blev enormt nyfiken. Klas blev sedan min handledare.

Med sin läkarexamen blev Petter Brodin första akademikern i familjen. Båda föräldrarna har arbetat som mentalskötare.

– Det var en del historier om vården hemma, så något har väl förts vidare. Min lillasyster är sjuksköterska på intensiven.

Det är med familj och vänner som man får balans i tillvaron och i tanken

Drömde om skivbolag

Men fram till lumpen var det bara musik som gällde. Petter Brodin arbetade i en skivaffär hela gymnasiet, dj:ade på klubben Nalen och drömde om att starta skivbolag. Han lyssnar fortfarande mycket på musik och har speciella spellistor för arbetet.

– Det blir oftast instrumentellt eller jazz. Men ibland måste jag stänga av för att kunna fokusera.

Är du en disciplinerad person?

– Med mitt jobb ja, med mig själv inte lika mycket. Men visst, jag tränar mycket, cyklar till jobbet och går på gymmet där. Annars skulle jag aldrig orka arbeta så som jag gör.

Hans fru, de träffades under studietiden på Karolinska Institutet, kan ibland följa med på resor, bland annat nu till Australien. På helgerna försöker han vara hemma så mycket han kan. Tre barn mellan åtta och 18 år kräver en annan typ av närvaro och engagemang. De två sönerna lever för fotboll, dottern är mer konstärligt lagd.

– Jag älskar att umgås med barnen och deras kompisar. Det är så lätt att bli helt uppslukad av arbetet och det är med familj och vänner som man får balans i tillvaron och i tanken. Jag tror aldrig jag hade varit lika framgångsrik i mitt arbete utan den balansen. Man måste kunna njuta av tillvaron, annars blir livet tämligen torftigt.

Text: Nneka Magnusson Amu