"Hiv är fortfarande ett stigma"

Nyhet 2023-12-01

Patientgruppen med hiv växer stadigt. Jämfört med 2015 följer Infektionsmottagning 2 på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge 326 fler patienter. Samma trend syns världen över.

– Anledningen är att det nu finns så bra medicinering och att den blivit mer tillgänglig även i utvecklingsländer. 95 procent av alla med hiv i Sverige får behandling. Det är jätteovanligt att man dör i aids, säger Douglas Carrick, infektions- och forskningssjuksköterska på mottagningen.

8000 svenskar lever med hiv

Lite fler än 8000 svenskar lever med hiv i dag. En dryg fjärdedel av dem kommer till infektionsteamet i Huddinge, som består av läkare, sjuksköterskor och kuratorer. De flesta har fått sitt sjukdomsbesked på ett sjukhus eller inom primärvården, framför allt vid hälsokontroller för asylsökande. Man kan ha tagit ett blodprov i ett annat syfte, gett blod eller screenats under graviditeten. Man kan också ha fått hem ett smittspårningsbrev.

– När vi får in en ny patient med hiv försöker vi kartlägga smittotillfället. Har hen till exempel haft samlag med två personer för en månad sedan skickar vi ut ett smittspårningsbrev och då måste de personerna också testa sig, säger Emma Bolinder, även hon infektionssjuksköterska på mottagningen.

Gemensamt för de patienter som nyss fått diagnosen är en känsla av chock. ”Hur kunde jag få det?” är en vanlig reaktion.

– De, liksom många andra, har väldigt lite kunskap om hiv. Det de vet är sådant som lever kvar från 80-talet – att det är en dödsdom. Det är det absolut inte i dag. Vi kan berätta för dem att de fortfarande kan leva ett vanligt liv. De kan få barn och de kan ha sexuella relationer, även utan kondom. Tar man sin behandling kan man inte smitta, säger Douglas Carrick.

Emma Bolinder fyller i:

– Vi vill förmedla allt som man faktiskt kan göra och att vi alltid finns här som stöd. Vårt arbete handlar mycket om att lyssna och ingjuta hopp.

Biverkningar sällsynta

En annan viktig uppgift är att hjälpa patienterna att ha god följsamhet till behandlingen: 1-3 antivirala tabletter måste tas varje dag. De hindrar viruset från att föröka sig.

– När du tar behandlingen finns det bara sovande virus kvar. Så fort du slutar ta behandlingen väcks viruset igen. Det är det som gör sjukdomen kronisk, säger Douglas Carrick.

Förr i tiden gav tabletterna många biverkningar. I dag ska man inte behöva har några problem alls av dem i sin vardag, klargör Emma:

– Känner man till exempel att man får lite ont i magen vill vil kolla upp det direkt, säger hon.

I sällsynta fall – om man av någon anledning har svårt att ta tabletter – kan man få en injektionsbehandling. Då får man två sprutor varannan månad.

– Det är väldigt nytt och vi är restriktiva med detta, säger Douglas Carrick.

Äldsta patienten 94 år

Infektionsmottagning 2 i Huddinge är den största hiv-mottagningen i Sverige och ”troligtvis i Norden”. Några av sjuksköterskorna har varit i tjänst sedan mottagningen startade för över 35 år sedan, då på Roslagstulls sjukhus. Och de har kvar flera patienter från den tiden. Den äldsta har hunnit fylla 94 år.

– De äldre pratar mycket om hur det var förr och uttrycker stor tacksamhet över de framsteg som gjorts. Det är fint att höra, säger Emma Bolinder.

Samtidigt är hon och kollegan Douglas Carrick bekymrade över den fortsatta stigmatiseringen kring hiv i samhället.

– Det finns fortfarande många fördomar kring sjukdomen, det hör vi från våra patienter. Jag önskar verkligen att folk hade mer kunskap om hiv, även inom vården, säger Emma Bolinder.

Forskningen går framåt

Positivt är att det pågår mycket forskning kring botemedel mot hiv, i Sverige och internationellt. Douglas Carrick ingår i en forskningsgrupp och kan konstatera att utvecklingen går framåt:

– Man undersöker flera olika tillvägagångssätt. Ett är att låsa in viruset i kroppen för evigt och att man då slipper ta tabletter. Ett annat är att man får en behandling som tvättar bort viruset helt genom att lura ut det sovande viruset från cellerna. Det finns nya terapier som man håller på med i USA och där man inväntar resultat. WHO har sagt att man ska ha hittat ett botemedel senast 2030. Kanske får de rätt.

Text: Nneka Magnusson Amu