Ett extraordinärt år på barnakuten i Solna

Nyhet 2022-05-31

- Vår infektionssäsong brukar vara från slutet av december till och med april, men det är som alla infektioner slog till med råge när covid-19 avtog och nu har vi även fått fraktursäsongen ovanpå detta, så vi har gått på högvarv sedan dess utan att det lugnat sig”, berättar Malin Ryd Rinder, verksamhetschef ME Barnakutverksamheten, Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Det är bakgrunden till en extraordinär situation som rått på barnakuten, egentligen ända sedan pandemin slog till i mars 2020. Under nästan ett och halvt år blev det först mycket mindre att göra och personal från barnakuten lånades över till andra covid-enheter.

– Flera undrade till och med hur länge det låga inflödet av barnpatienter skulle fortgå, berättar Åsa Grönlund som är omvårdnadschef på barnakuten.

Men från maj 2021 slog det över till fullt pådrag. Ett tryck som bara fortsatt, fastän det borde gått ned nu i maj, om man ser till ett vanligt patientcykelår.

– Och det är det som gjort att våra medarbetare gått på knäna. Den vanliga återhämtningen har inte infunnit säg, berättar Åsa.

Trycket avviker från andra år

Så från att tidigare haft en måttlig personalomsättning har den ökat  på barnakuten – mot närmare 17-20 procent, vilket är en mer vanlig siffra generellt inom många andra akutverksamheter, enligt Camilla Nielsen, ny verksamhetschef OO inom barnakutsjukvården.

– Många brinner för sitt jobb hos oss. På barnakuten arbetar man alltid som del av ett team – undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Det är stor variation i arbetsuppgifter och det händer saker nästan hela tiden, vilket gör att många brukar trivas, blir kvar eller kommer tillbaka, säger Camilla. Nu har den ökade omsättningen lett till fler vakanser och samtidigt har vi ovanligt många erfarna som är föräldralediga vilket gett en utmanande bemanningssituation samtidigt med det höga trycket. Det har också varit generellt svårt att rekrytera, vilket även andra 24/7 verksamheter märkt.

Öppnare kommunikation får fler att trivas

– Samtidigt har vi börjat jobba på en rad nya sätt, där inte minst kommunikationen i gruppen varit oerhört viktigt. Varje fredag har vi sedan ett par månader haft gruppsamtal där vi kunnat pysa och reflektera om vad som fungerar och inte fungerar. Bara det att vi pratar och försöker lära oss av de olika situationer som uppstått har varit väldigt viktigt för att situationen börjat vända. Vi har till och med några som har slutat och gått till privat sektor, som nu kommer tillbaka i juni. Även några som hade tänkt sluta har ändrat sig, berättar Åsa, som även tror att ett mer peppande nyhetsbrev hjälpt.

– För det är en fantastisk arbetsplats att vara på – både i miljön, och i vad man lär sig och får vara med om. Med rätt förutsättningar trivs medarbetare. Det är jätteviktigt att vi jobbar på att medarbetare vill återvända och stanna kvar i gruppen, säger Åsa.

Oberoende larmteam på g 

Andra åtgärder man infört är att jobba mer strukturerat i team med läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som har blandad erfarenhet. De jobbar mer tight för att fånga upp de medarbetare som är nya.

Det Camilla ser framåt är även behov av mer strukturerade introprogram och stöd för nya sjuksköterskor och undersköterskor. Framåt planerar hon även för ett oberoende larmteam som hanterar larmen och däremellan stöttar upp på modulerna, arbetsstationerna teamen jobbar i. Hon vill även se en permanent barnakutvårdavdelning (BAVA) och återbesöksmottagning som avlastar barnakuten och underlättar för övriga vårdavdelningar som har många patienter inom den planerade vården

Hela sjukvårdsflödet måste ses över

Camilla berättar att de under perioder med högt tryck infört en tidig triage-spot-check – kontrollstation – redan i dörren för att säkerställa att patienterna kommer till rätt vårdnivå. . Denna bemannas av en läkare och/eller erfaren omvårdnadspersonal som direkt hänvisar patienter som borde bedömas och behandlas på närakut eller sin vårdcentral.  

– Färre når väntrummet på akuten och det minskar arbetsbelastningen. Det blir också bättre för patienten som annars ofta får vänta länge. Det här är ett arbetssätt vi planerar att införa som rutin hos oss då vi sett goda resultat av spot-checkfunktionen säger Camilla.

– 35-40 procent av de som kommer till akuten borde i första hand söka till vårdcentraler och närakuter, och det är även dit 1177 och andra vårdgivare borde hänvisa många och inte till akuten, säger Malin Ryd Rinder.

Hon menar att trenden varit rätt tydlig under pandemin – allt fler har hänvisats till akuten även för enklare symptom. Det är som att vi måste börja om med primärvård-och närakutsreformen efter pandemin och informera befolkningen om var man söker vård i första hand men även få våra hänvisningsprocesser i regionen att fungera bättre.

Våra medarbetare behöver få fokusera mer på de barn som verkligen behöver vårdas på akuten. Det sliter mycket på personalen med så kallad etisk stress när man måste avvisa familjer eller att barn får vänta länge och familjer blir missnöjda, avslutar Malin 

–  Vi måste hitta ett hållbart arbetssätt så att man kan stanna kvar och utvecklas inom barnakutsjukvården. Vi vill inte att barn och ungdomar ska vänta i onödan på vård och då är det oerhört viktigt att fler hamnar rätt från start.

Vad kan vi göra mer för att få personal att stanna kvar?

Även Åsa som kommer från trauma-akutoperation vill både se ett oberoende larmteam och BAVA, liksom nya sätt att attrahera medarbetare.

- Nyckeln framåt för att kunna attrahera, bemanna och behålla rutinerad personal och ny, är att se den, tro på den och framför allt tänka hållbart, säger Åsa, och fortsätter: Det är också viktigt att arbete på obekväm arbetstid uppvärderas om vi ska kunna konkurrera med andra arbetsgivare som erbjuder jobb 8-17 på vardagar. Det måste löna sig på fler sätt att jobba i 24/7 vård och man måste få tillräckligt med stöd i början av sin karriär.

Malin tycker även att sjuksköterskor borde få vidareutbilda sig inom ramen för sin tjänst i likhet med läkarnas BT- och ST-utbildning. Idag försvinner sjuksköterskor iväg från sin arbetsplats och ska ta lån för att vidareutbilda sig och det finns inte betald vidareutbildning för alla som önskar det.

-Jag tror man skulle vinna mycket på att utbilda inom ramen för en tjänst. Det skulle ge kontinuitet vad gäller klinisk utbildning och bättre ekonomiska förutsättningar under vidareutbildningen. Jag tror vi skulle behöva tänka nytt för att komma tillrätta med svårigheterna att behålla våra sjuksköterskor. Idag tycker jag vi undervärderar betydelsen och värdet av erfarenhet och att utvecklas på en arbetsplats.

– Det är ju egentligt lite knasigt att man som sjuksköterska går 3 år och utbildar sig, och sedan kommer man rakt ut och ska direkt ta en massa ansvar. Varför inte introducera sjuksköterskor på samma sätt som läkare i vården, med en slags utbildnings-tjänst? avslutar Åsa.