Hon är tryggheten inför förlossningen

Nyhet 2019-07-24

Camilla Särnholm är en av barnmorskorna som började vid projektets start hösten 2018. I förlossningens korridorer i Huddinge är det många som stannar till och byter några ord när hon kommer. Hon är ett känt ansikte, trots att det är liten del av hennes arbetstid som tillbringas här – bara när någon av "hennes" kvinnor ska föda. Idag ska hon träffa den 43: e kvinnan inom "Min barnmorska" -projektet, som vänder sig till förlossningsrädda.

– Jag tror på relationer i vården. Vi barnmorskor är bra på att snabbt skapa allianser med de kvinnor som kommer för att föda. Men när man jobbar som vi gör i Min barnmorska är mycket vunnet redan när paret kommer till förlossningen, säger hon.

Jag har träffat kvinnor som säger "jag är livrädd och det här projektet är som gjort för mig". Andra kan inte ens sätta ord på sin skräck.

Då är hon bekant med de blivande föräldrarna efter att ha träffats flera gånger på barnmorskemottagningen. I den trygga miljön, opåverkade av smärta och rädsla, är det lättare att lägga grund för en bra förlossning.

Pappan hjälper till vid kontrollen av den nyfödda efter förlossningen.

– Några kvinnor bär med sig trauman från tidigare förlossningar. Då behöver vi prata om det som hänt och vad som kan göras för att det inte ska hända igen. Det finns också verktyg för att hitta lugnet redan i hemmet vid förlossningens start. Partnern kan göra mycket för att hjälpa till.

Det är ingen annan än jag som följer upp familjen efter födseln.

Några egentliga kriterier för vilka familjer som får vara med i "Min barnmorska finns inte

– Rädsla är svår att gradera. Jag har träffat några kvinnor som säger " jag är livrädd och det här projektet är som gjort för mig". Andra kan inte ens sätta ord på sin skräck.

Smärta är kanske det största obehag man förknippar med en förlossning, men sällan det kvinnorna är mest oroliga för, enligt Camilla Särnholm.

– Rädslan för att vara utlämnad och maktlös är mycket större. Det handlar om att inte veta vad som ska hända eller inte bli trodd på, inte bli bemött där man är, säger hon.

I Min barnmorska är man garanterad att ha en i teamet hos sig genom hela förlossningen. Att bli lämnad ensam var den största rädslan för den 43: e kvinnan i projektet, Sara Moa, som nu ligger bredvid sitt lilla nyfödda barn.

– Bemanningen var min största oro. Att bli hänvisad till ett nytt sjukhus i sista stund. Även om jag faktiskt inte hade barnmorskan hos mig precis hela tiden, var det väldigt skönt att ha någon här som känner mig och vet hur jag fungerar. Alla som föder borde egentligen få ha det så, säger Sara Moa.

Camilla Särnholm gillar att få jobba med flera delar av yrket samtidigt och ta ansvar för helheten.

– Det är ingen annan än jag som följer upp familjen efter födseln, ställer frågorna om allt har gått bra och kontrollerar en bristning som jag själv har sytt.

Under jourtidens två till tre dygn är Camillas liv ganska begränsat. Då är hon hemma med telefonen nära till hands.

– Fast det passar mig. Det är alltid lika spännande att vänta på att det ska ringa!

Mobiltelefonen är viktig på flera sätt eftersom det är där hon har sin dagliga kontakt med kollegorna – oftast i trepartssamtal via Skype.

– Mina teammedlemmar är som min nya familj, men vi är nästan alltid på olika platser. Ensamheten är nackdelen med det här arbetssättet. Det är en fördel att känna sig trygg i yrket.

FOTO: DANISH SAROEE