Här finns plats för barnens språk

Nyhet 2019-03-08

Här går barn med grav språkstörning och språkträningen är en del i verksamheten. Lovisa Elm och Linnea Vestermark är anställda av Funktionsområde Logopedi på Karolinska Universitetssjukhuset, men har sin dagliga arbetsplats på en förskola som finns på Huddinge sjukhusområde och drivs av Pysslingen.

De arbetar i team med förskolans pedagoger. På förskolan finns flera avdelningar, två traditionella avdelningar, två med språkinriktning, Humlan och Biet och en för barn med dövhet och hörselnedsättning.

Men varför finns det logopeder på förskolan?

– Vi är här för att hjälpa barnen med deras språkutveckling. De barn som går hos oss har grav språkstörning och har behov av språkträning. De har fått remiss hit via logoped. Det här är en behandlingsform, säger Lovisa Elm.

De menar att behovet av den här typen av verksamhet är stort och att det finns fler barn som skulle kunna vara hjälpta av att gå på språkförskola.

– Även om språkstörning är en ganska vanlig funktionsnedsättning är det inte så många som känner till att den finns, berättar Linnea Vestermark.

Barnen på språkförskolans avdelningar Biet och Humlan har en individuell behandlingsplan som bygger på en kartläggning av de språkliga förmågorna.

– Utifrån kartläggningen sätter vi mål för vad varje barn behöver träna. Vi har individuell behandling med språklig träning två gånger i veckan och en gång i veckan i grupp, säger Lovisa.

Behandlingsplanen tar de fram i samverkan med pedagogerna på förskolan och med föräldrarna. Logopederna tar också fram det material som barnen ska jobba med, ofta i samarbete med pedagogerna.

– Barnen får en intensiv och mångsidig språkbehandling både av oss och pedagogerna. Vi logopeder väljer ut vad vi ska jobba och vilka material vi ska använda utifrån behandlingsplanen, säger Linnea.

Alla barn som går här har stora språkliga nedsättningar.

– Barn med språkstörning behöver många repetitioner, om man jämför med barn med typisk språkutveckling kan det räcka med att ett ord sägs en gång för att de ska lära sig ordet, säger Lovisa och fortsätter.

Språket är viktigt i samspelet med andra.

– Språket är viktigt i samspelet med andra. Vi vet att om man inte förstår alla ord så hänger man inte med i leken eller om barnet har svårt med uttalet så förstår inte kompisarna vad som sägs. Barn med språkstörning kan bli tysta, stökiga och få svårt att leka på grund av sina svårigheter.

Vad i leken kan vara svårt?

– Låtsaslekar kan vara svåra, de kräver ofta en viss språklig nivå och kan innehålla för svåra ord. Att ta turer kan också vara svårt att hänga med i, det kan gå för snabbt.

Pedagogerna arbetar också dagligen med att stimulera språket och miljön i förskolans lokaler är anpassad för att underlätta för barnen. När vi går runt på avdelningen visar Lovisa bilder utplacerade eller uppsatta på olika platser – i köket, på väggen i ett av lekrummen och i korridoren.

Vad är alla bilder som finns här till för?

– Vi använder bildstöd i samtal och i leken. Bilderna eller korten ger något att utgå från. Till exempel om barnen inte hittar orden vid matbordet kan de peka på vad de vill, då upprepar pedagogerna sedan ordet.

Det finns bildstöd för lekar. När någon leker frisör, kan bilder ge stöd att berätta vilken frisyr man vill ha, kanske en fläta. Och om någon vill berätta om sin favoritpokemon, kan de använda bilder med pokemons som finns upphängda på en vägg i korridoren.

Lovisa visar hur det kan gå till när det är samling. Hon pekar på en stor tavla i ett av rummen som innehåller flyttbara foton på alla som arbetar och går på avdelningen, bilder med motiv som illustrerar olika aktiviteter, veckodagarna och en del annat:

– Idag är det fredag. Vilka är här? Vem är hemma? Vem ska duka? Vem ska ha språkträning? Så här går pedagogerna igenom dagen och barnen kan samtidigt lättare prata om dagen, med stöd av bilderna.

Pedagogerna på förskolan kan TAKK som står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Föräldrarna erbjuds också utbildningar i metoder för språkstöd i vardagen som metoder för teckenstöd och passiv korrigering – det handlar om att systematiskt upprepa det barnet sagt men i korrekt form. De visar hur passiv korrigering det kan gå till:

– Titta grisorna, säger Lovisa.

– Ja, titta grisarna, säger Linnea som använder metoden passiv korrigering.

– En språkstörning går vanligtvis inte över, men den kan förbättras. Här får barnen möjlighet att utvecklas, vi ser att de gör det och att de mår bra av den här verksamheten. Något som också visar sig i föräldraenkäter. Den utvecklingen vill vi hitta bättre metoder för att kunna mäta, säger Lovisa.

Både Lovisa och Linnea har språkträningen i sina arbetsrum. Här har de ett litet bord med plats för övningsmaterial.

– Vi brukar säga att vi jobbar. Idag ska jag och ett av barnen beskriva bilder. Vi har två spelkartor. En av oss beskriver en bild som den andra inte ser och den andra gissar vad det kan vara.

Linnea leder konversationen framåt och ger ledtrådar: "Ofta äter man dem på sommaren". "Päron" får hon till svar. En till ledtråd: "de är röda". "Det är jordgubb", säger han glatt. "Jag vill ha jordgubb".

Och inne i Lovisas rum, som ligger mittemot Linneas, övas på språklig medvetenhet med en 6-årig pojke.

Hon sorterar bilder och delar ut kort, fem till de var, och blandar sedan resten av korten till spelet som går ut på att para ihop olika ord till nya sammansatta ord. Här blandas koncentration med skratt.

"Vill du börja?" "Ja" "Jag fick blå". "Och klocka. Det blir blåklocka, säger han nöjt."