"ST-läkarna är vår framtid"

Nyhet 2026-05-05

Hej Elle! Hur ser din bakgrund ut och har du alltid haft ett intresse för utbildning och pedagogik?

– Jag är specialist inom obstetrik och gynekologi med inriktning fostermedicin och det var faktiskt det som gjorde att jag hamnade på Karolinska en gång i tiden, vi har ju NHV-uppdraget i fostermedicin. Men intresset för utbildning är något som vuxit fram över tid. Jag arbetade som läkarchef på ett annat sjukhus tidigare och blev senare ST-läkarchef här på Karolinska.

– Med tiden kände jag att jag gjorde mer nytta när jag utbildar och stöttar andra än att bara fokusera på min egen kliniska utveckling och kompetens. Jag har länge kombinerat kliniskt arbete och min chefsroll men nu arbetar jag uteslutande som ST-chef.

Hur skiljer sig ST-utbildningen från andra utbildningar?

– Specialiseringstjänstgöringen är en verksamhetsförlagd utbildning som inte regleras via Högskoleverket, utan via en föreskrift från Socialstyrelsen. Utbildningen är också utformad för att bidra till läkarens utveckling över tid genom att bedöma färdigheter och kompetens. En ST-utbildning är alltså inte baserad på att ha samlat ett visst antal poäng eller utfört moment ett visst antal gånger.

Hur ser ditt uppdrag ut som ST-läkarchef?

– Jag har verksamhetschefsuppdraget gällande ST-läkare inom obstetrik och gynekologi på Karolinska. Eftersom de utbildas inom flera verksamheter, som till exempel anestesi och neonatologi, samordnar jag mycket. Samtidigt är läkarna ofta mitt i livet och de lär sig en specialitet samtidigt som de forskar, får barn, gifter sig och liknande. Så min kanske viktigaste del i chefsuppdraget är att stötta, lyssna, och finnas där för dem.

– Rent organisatoriskt sitter jag med i temaledningen där jag kan synliggöra och styra ST-uppdraget med en längre horisont. Mycket av sjukhusets verksamhet styrs av statistik på års- eller kvartalsbasis, men de ändringar och investeringar jag gör nu, kommer vi inte se resultaten av förrän om fem till tio år.

Hur ser din verksamhet ut?

– Vår specialitet på Karolinska är väldigt bred. Många patienter går redan på en annan mottagning på sjukhuset och när de blir gravida blir de remitterade till specialistmödravården hos oss. Eftersom vi bedriver högspecialiserad vård på Karolinska täcker vi väldigt många olika fält hos oss.

– Vi tar också emot randande ST-läkare från andra sjukhus när de behöver mer erfarenhet av komplicerad obstetrik. Det innebär att vi har ungefär 40 anställda ST-läkare, men sammanlagt 80 läkare per år som vi utbildar eller ansvarar för.

Hur har ST-utbildningen utvecklats över tid?

– Tidigare var utbildningen baserad på antal och tid, det vill säga att läkaren checkade av kvantitativa mått. Nu är det i stället fokus på uppnådda färdigheter och kontinuerlig handledning och återkoppling. Det har såklart påverkat ST-läkarna själva men även oss i den tidigare generationen, vi lär ut på ett helt annat sätt nu är för 20 år sedan.

Vad har blivit bättre under din tid som ST-chef?

– I och med att pedagogiken och föreskriften har utvecklats får ST-läkarna mer stöd idag. De förväntas stämma av med en senior kollega i både stort och smått. När jag var ung var det en brant inlärningskurva och man fick klara sig själv i mycket större utsträckning. Idag kanske det tar något längre tid innan läkaren blir trygg i att ta egna beslut men det blir också mer patientsäkert.

Vad överraskar dig mest idag?

– Jag är lite överraskad att det har tagit sådan tid att förändra den pedagogiska kulturen. Att styra om från antal kirurgiska ingrepp och tid, till att styra mot mål genom kontinuerlig handledning och bedömning. Det beror delvis på att vi i den tidigare generationen ha varit tvungna att lära om, men också på att föreskriften som kom 2008 krävde strukturella förändringar och nya arbetssätt. 

Vad är du mest stolt över?

– Jag är stolt över vår ST-grupp som verkligen stöttar och hjälper varandra. Det är också något jag hör från randande läkare, de märker att vi har en trygg och snäll miljö. Den kulturen är särskilt viktig i vår verksamhet där det snabbt kan bli akut läge, som i värsta fall kan få ett väldigt sorgligt utfall. Att de har en trygg miljö under sin ST bådar även gott för framtiden, den kulturen tar de med sig in i rollen som specialister.

Har ST-läkarna som helhet förändrats?

– Dagens ST-läkare är oerhört kunniga och ambitiösa. Jag är djupt imponerad av hur de kombinerar kliniskt arbete, utbildning, ibland även forskning, med livet utanför jobbet.

Vad har fortsatt potential att förbättras?

– Gällande feedback och handledning i akutspecialiteter så är det en schemateknisk stor utmaning. Föreskriften kräver att handledningen ska vara schemalagd vilket lätt blir komplicerat hos oss eftersom både specialister och ST-läkare går jour. Vi gör olika försök hela tiden för att försöka bli bättre.

Har du några tips på hur man lättare kan få till handledningstid eller feedback?

– Vi har till exempel haft något som hette ”Veckans ST” där alla som träffar på den ST-läkaren ska ge feedback. En annan gång hade vi en tävling om vilken sektion som gav mest feedback under en viss period. Historiskt har feedback räknats som ”det där gick ju bra”, men feedback i dagens mening är något personen kan agera på och bidrar till utveckling.

– Det kan också vara svårt att ta emot feedback, så det är viktigt att arbeta med kulturen kring det. Helt lätt är det inte, även om vi är mycket bättre på det nu än förr.  

Är det något annat du gärna vill lyfta?

– ST-läkarna är så viktiga på Karolinska. Det är de som träffar alla våra patienter först, de bemannar alla våra primärvårdslinjer, och de är ofta doktorander. Om 10-15 år är det också de som ska driva sjukhuset vidare. Samtidigt så syns de inte så ofta, så jag tar varje tillfälle jag får att lyfta dem, ST-läkarna är vår framtid!