Ytterligare sex forskartjänster på Karolinska får beviljade medel för 2025

Nyhet 2024-12-19

Hej Louise, du fick medel som klinisk postdoktor i vårdvetenskap och driver PICRINO-studien. Vad ska er forskning svara på?

– Bakgrunden till studien var växande evidens som pekade att vi har använt oss av felaktiga definitioner och tröskelvärden för att utvärdera progress under aktiv förlossning, och att det fanns ett behov att öka individualiserad och stödjande vård i samband med födande.

– 2020 lanserade WHO nya ”Labour Care Guide” (LCG), något som har kallats ett paradigmskifte inom förlossningsvården. Vi vill därför ta reda på om WHO:s nya riktlinjer för förlossningsprogress och stöd under förlossningen kan minska risken för svår sjukdom och död hos det nyfödda barnet, om det kan minska interventioner under förlossningen samt  förbättra förlossningsupplevelsen.

WHO:s Labour Care Guide är en ny typ av partogram. Hur skiljer sig den från det partogram som används i nuläget?

– Det nya partogrammet tar in mer parametrar i bedömningen samt att definitionen för när en kvinna är i aktiv fas av förlossningen har förändrats. De viktigaste skillnaderna innebär att stödjande vård, såsom kontinuerligt stöd i den aktiva fasen ska ges, samt att alla interventioner ska göras i samråd med patienten. Den lyfter också min och andras forskning som visar att progressen inte är linjär, att man ofta behöver mer tid i början på sin förlossning innan man kan mäta progress och att tiden är mer individuell för de födande än vad man tidigare trodde. 

24 av Sveriges förlossningskliniker är med i studien och ni beräknar att inkludera över 120 000 kvinnor. Vad har ni valt för studiedesign?

– Den studiedesign vi valt kallas stepped-wedge cluster randomiserad studie, vilket innebär att varje klinik vid en given tidpunkt byter partogrammet och i stället arbetar med LCG för alla kvinnor i aktiv fas. Eftersom vi använder denna studiedesign byter hela kliniker ut sitt arbetssätt och det innebär att vi kan dra slutsatser som rör majoriteten av de som föder barn i Sverige idag. Det är vanligen något som är svårt i randomiserade kliniska studier där många exkluderas på grund av att man behöver förstå svenska eller engelska för att samtycka till deltagande.

– Det är många som bidrar och det är verkligen en team-effort, vi som dragit i gång detta projekt är en styrgrupp med bred kompetens i kombination med kliniskt verksamma. Men när man ska göra en randomiserad klinisk studie av denna omfattning krävs att man har alla som arbetar med sig för att kunna genomföra det.

Vad kan studien innebära för patienter/födande?

– Målsättningen är att förbättra förlossningsutfall både på kort och lång sikt hos födande men det är för tidigt att uttala sig om vilka resultat det kommer ha för patienter/födande då studien ännu ej är slutförd. WHO:s egna studier har däremot visat att man har kunnat minska andelen kejsarsnitt utan att öka andra risker. Jag kommer fokusera lite mer på den delen som utvärderar hur kontinuerligt stöd av barnmorskor kan vara en intervention som påverkar utfallen hos mor och barn.

Hur finansieras studien utöver forskningsrådets beviljade medel för forskartjänsten?

– Vetenskapsrådet har beviljat studien bidrag.

Studien startade i våras, hur har arbetet gått så hår långt?

– Jag är imponerad över det engagemang och inspiration vi möter hos alla kliniskt verksamma som bidrar till att interventionen testas, trots att det innebär merarbete. Jag är övertygad om att detta är en spegling av det engagemang vi ser dagligen hos barnmorskor, läkare och undersköterskor i förlossningsvården i Sverige. Att vi mötts av positiv respons redan innan från många patienter tyder också på att en mer individualiserad förlossningsvård är efterfrågad och nödvändig för att bibehålla god hälsa på lång sikt hos mor och barn. 

Hej Michael , du fick medel som klinisk postdoktor och driver en observationsstudie tillsammans med Ida Haugen Löfman. Vad är bakgrunden och syftet med studien?

– Vi vill studera om ett blodprov kan ersätta hjärtbiopsier hos hjärttransplanterade patienter. Hjärttransplanterade gör i snitt ca 10–14 hjärtbiopsier första året efter hjärttransplantationen enligt ett schema, för att utesluta avstötning. Hittills har det varit det enda sättet att diagnosticera avstötning.

Vilken typ av markör används för att mäta avstötningen?

– Vid en avstötning uppstår cellskador på donatorns hjärta vilket kan frisätta cellfritt DNA i blodomloppet. Med hjälp av blodprovet kan vi identifiera och mäta detta.

Vad kan resultatet få för betydelse för patienterna? 

– Om cellfritt DNA kan utesluta avstötning, kan man undvika att göra en hjärtbiopsi som är en invasiv undersökning. Är däremot cellfritt DNA förhöjt, behöver man gå vidare med hjärtbiopsi. Om vi kan ersätta hjärtbiopsier med ett blodprov skulle det underlätta för patienterna och frigöra resurser i sjukvården.

Hur finansieras forskningen?

– Via ALF-anslag och bidrag från företag.

Är studien pågående och hur många planerar ni att inkludera?

– Studien startar i januari 2025 och vi hoppas inkludera 120 patienter tillsammans med Skånes Universitetssjukhus och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.  

Kommer ni mäta något annat?

– Vi kommer även undersöka hur värdena av cellfritt DNA ändras över tid hos nytransplanterade. I studien arbetar vi tätt med våra erfarna immunologer som bidrar med värdefull kunskap och analyser av proverna. Studien är kliniskt relevant och skulle inte vara möjlig utan ett välfungerande samarbete mellan våra tre transplantationscenter.