Stora tumörer till följd av misstro mot sjukvården i Kapstaden

Nyhet 2021-10-12

Tillsammans med dr Thomas Hilton, chef för sarkomcentret på Groote Schur, driver Henrik Bauer ett projekt för att etablera South African Sarcoma Register. Till vardags är Henrik läkare och professor vid sarkomsektionen inom Tema ARM och efter att ha varit med och byggt upp Skandinaviska Sarkomgruppens register tyckte han sig kunna bidra med sina kunskaper i ett annat land, få insikter om deras sjukvård och bidra till en positiv utveckling. 

– Målsättningen med mitt och dr Hiltons projekt är tydlig: tidig remittering, mindre tumörer, färre amputationer och större chans till bot. Men sådant vi tar för givet i Sverige kan bli stora hinder här. Till exempel ska våra två forskningssjuksköterskor hålla kontakten med opererade patienter. Men först hade de inte tillgång till telefon, och sedan fanns inga pengar att betala samtal ut från sjukhuset, berättar Henrik Bauer.

Vid sarkom i nedre delen av underbenet har amputation varit den ledande behandlingen eftersom annan kirurgi medför komplikationsrisker och dålig funktion i benet. Men för sydafrikanska patienter är amputation en ännu större utmaning än för svenska.

– Å ena sidan är Kapstaden som en blandning av Rivieran, Malibu och Cape Cod, med storslagen och nästan orörd natur. Å andra sidan finns oerhörd fattigdom, utbrett gängvåld och våldsbrott mot kvinnor. Ett fåtal invånare lever i stora hus med skolor, butiker och banker runt hörnet, medan andra trängs i plåtskjul små som badhytter. Våldet, som dessutom har ökat under pandemin med påföljande lockdown, drabbar nästan bara de som har det sämst, berättar Henrik Bauer.

Till sarkomcentret kommer ofta patienter med små tatueringar över tumörerna, som de fått av naturläkare. För vissa kan det kännas lättare att vända sig till en sådan person, eftersom det finns en utbredd misstro mot västerländsk sjukvård. Andra patienter har diagnosticerats när tumörerna varit relativt små och påbörjat kemoterapi – men därefter försvunnit under radarn ända tills sjukdomsläget blivit ohanterligt. Då har tumörerna hunnit blir så stora att amputation är enda utvägen.

– Vi ser barn och vuxna med skelettcancer runt knäna, där tumörerna är stora som meloner. I Sverige brukar de vara som apelsiner, säger Henrik Bauer. 

Antalet operationssalar och slutenvårdsplatser är en bristvara och ännu mer nu under pandemin. Sarkomcentret har ofta långa vårdtider, främst på grund av patienternas dåliga allmäntillstånd men också för att det finns en oro att skriva ut patienter för tidigt. Eftersom de lever i fattigdom och har lång resväg kanske de inte kan komma tillbaka om det skulle uppstå komplikationer.

– Förutom arbete med mitt registerprojekt hjälper jag till med operationer och patientbesök på mottagningen. Det känns bra att kunna bidra med min erfarenhet och dessutom få lära mig om de svårigheter och fattigdom som de flesta patienter lever i. Att bemästra smärtor, funktionsförlust och oro inför framtiden under sådana omständigheter är oerhört svårt, avslutar Henrik Bauer.

Foto: Henrik Bauer och Anna Bauer