Jakten på epilepsins epicentrum

Nyhet 2020-02-10

Varje år opereras ett 10-tal patienter med epilepsi på Karolinska. Med den här mätmetoden kan det bli 5 -10 fler.

– Jag hoppas på att förbättra de här patienternas livssituation. De kan vara väldigt trötta av sina anfall och ha svårt att klara jobbet. Några ramlar och slår sig ofta. Det kan också handla om växande barn, vars utveckling riskerar att påverkas av epilepsin, säger Ulrika Sandvik, neurokirurg.

För ett mycket litet antal patienter fungerar inte läkemedel, vilket är den vanligaste behandlingen vid epilepsi. Då görs en noggrann utredning om epilepsin kan opereras.

– Det kan till exempel var ett ärr, en missbildning eller tumör, som ligger bakom anfallen. I gynnsamma fall kan man då åtgärda med kirurgi eller laserablation, berättar Ulrika Sandvik.

För att leta efter den här sortens förändringar i hjärnan brukar det göras EEG-mätningar, det vill säga en mätning av aktiviteten i hjärnans nervceller, samt en MR-undersökning.

Men det finns också mer svårtolkade kramper och epilepsi som uppkommer trots att hjärnan ser helt normal ut på MR-bilderna. Då finns möjligheten att göra ett stereotaktiskt EEG, det vill säga en mätning av aktiviteten inne i hjärnan med hjälp av elektroder, (SEEG).

– Signalerna mellan nervceller sprids oerhört snabbt, vilket gör att det är svårt att upptäcka var ett epilepsianfall startar. Ett stereotaktiskt EEG ger oss ett mycket bättre underlag, säger Ulrika Sandvik.

Nordens första robotassisterade implantation

I början av januari genomförde hennes team nordens första robotassisterade implantation av SEEG-elektroder på en patient.

Elektrodernas exakta placering programmeras in i roboten som blir ett slags GPS under operationen och visar neurokirurgen exakt var och i vilken vinkel de ska sättas in.

– Det här förbättrar vår precision och förkortar operationstiden med cirka tre timmar, säger Ulrika Sandvik.

Totalt placerades 14 elektrodkablar med 107 kontakter in i patientens hjärna. Efter operationen kopplas de upp för att registrera hjärnaktiviteten.

SEEG-mätningen pågår sedan under cirka en vecka innan elektroderna plockas bort. Patientens läkemedel minskas sedan successivt för att registrera kramper. Därefter stimulerar man försiktigt med en liten strömstyrka för att provocera fram en kramp samt för att testa tal och andra funktioner. Patienten är vaken och medverkar.

– En sådan här omfattande utredning görs bara om vi har goda skäl att tro att epilepsin kan opereras. Om man hittar ett anfallsfokus har patienten statistiskt sett 75 procent chans till minskade kramper, eller till och med anfallsfrihet, berättar Ulrika Sandvik.

Text: Catarina Thepper, Foto: Catarina Thepper, Carin Tellström