Safia fick domarpriset på Idrottsgalan

Nyhet 2019-01-24

- Jag och min syster blev överraskade och glada över priset, som är helt nytt. Så det är förstås extra kul att handbollen fick uppmärksamhet bland alla sporter.

Hur var själva galan?

- Idrottsgalan var en fantastisk tillställning! Det var en stor ära att få vara en del av den. Man känner sig verkligen speciell när man är på samma arena som stora profiler som Carolina Klüft, och Gunde Svan.

Vad gör du på Karolinska?

- Jag är projektledare på Karolinska IT och jobbar med systemen vi har på sjukhuset, bland annat projekt med hantering av strukturerad vårddata och appar för patienter och anhöriga.

Hur har din domarkarriär sett ut?

- Jag och min syster började som domare 2006. Nu dömer vi i de högsta ligorna nationellt, både herrar och damer. Internationellt dömer vi Champions League och nu senast EM i Frankrike i december. Det var jättehäftigt! Det är få förunnat att få uppleva handboll på den nivån.

Vad krävs för att vara domare på den här nivån?

- I handboll dömer man alltid i par. Från Sverige är vi två par, jag och min syster och ett manligt domarpar, som får döma matcher i den högsta ligan, Champions League, i Europa. Jag och min syster dömer ungefär en match i månaden. Vid varje match bedöms vår prestation av ansvariga inom det europeiska handbollsförbundet. Jag dömer också matcher i Sverige nästan varje helg och ibland också under kvällar i veckan. I kväll ska jag till exempel till Lindesberg för att döma en match. Engagemanget kräver planering för att få det övriga livet att fungera. Jag är tacksam över att jag är på en arbetsplats som har förståelse så att jag kan ägna mig åt idrott på den här nivån och samtidigt arbeta heltid.

Är det ovanligt med kvinnliga domare?

- Ja, tyvärr så är det ganska ovanligt. På den högsta nationella nivån så finns det ett till kvinnligt domarpar och cirka 80 manliga domarpar. På högsta internationella nivån så finns det 11 kvinnliga domarpar och ca 70 manliga. I och med att det är så få kvinnor så ser vi det verkligen som en bedrift att vi är tjejer och internationella handbollsdomare. Som tjejer möts vi av fördomar och ett annat klimat än vad våra manliga kollegor gör, vilket är något vi behövt arbeta oss igenom under åren. Jag och min syster är 1.65. De manliga spelarna är närmare två meter långa och väger över 100 kilo. Det blir då lätt reaktioner första gången vi kliver på banan.

Hur kom det sig att du blev intresserad av att döma handboll?

- Jag gick en domarkurs när jag spelade juniorhandboll i Spårvägen och upptäckte att det handlade mer än att blåsa straffar och frikast. Det blev ett sätt att utvecklas också som person. Jag gick då i gymnasiet och det blev svårt att träna på elitnivå och plugga samtidigt. Dömandet blev mitt sätt att hålla kontakt med sporten – och få lite fickpengar.

Har du nytta av det du har lärt dig som domare i ditt jobb?

- Jag är den jag är idag tack vare allt vi fått uppleva som handbollsdomare. Jag har lärt mig mycket om ledarskap, att vara bekväm i en pressad miljö och ta svåra beslut på kort tid. Man måste kunna hantera många spelare samtidigt där alla har olika åsikter. Det finns likheter med att vara projektledare där jag ska kunna hantera grupper, guida framåt och se till att arbetet följer en plan.

Text: Catarina Thepper, Foto: Fotograf: Bildbyrån/Fredrik Varfjell