Prisad för arbete med skadade barn

Nyhet 2017-10-27

Snart lämnar hon Karolinska och går i pension men kvar finns stabila vårdkedjor sprungna ur många års hårt arbete och en brinnande passion.

- När man ser ett behov ska man försöka göra något åt det, och inte vänta på att någon annan ska agera, säger Ingrid van´t Hooft.

Det var ungefär så det började för många år sedan. Närmare bestämt 1998, då Ingrid började arbeta med patientgruppen barn med förvärvad hjärnskada på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Hon märkte att det inte fanns något speciellt team som arbetade med de barnen, och de blandades ofta ihop med barn med medfödda hjärnskador.

- Som neuropsykolog utredde jag de här barnen. Men jag såg också att det fanns ett behov av att rehabilitera dem. Men det gjordes inte då, så jag började själv söka efter behandlingsmetoder, berättar hon.

En rehabskola startar

Tillsammans med barnneurologen Bo Eriksson byggde Ingrid upp ett multiprofessionellt team kring barnen för att bland annat undersöka vilka konsekvenser en skada kan ge på hjärnan under utvecklingen, och vad patienterna behövde träna på.

- Vi arbetar med rehabilitering, men eftersom vi är ett akutsjukhus behövde vi förkorta tiden på sjukhuset för barnen. Vi sökte därför pengar för ett treårigt projekt som vi kallade för rehabskolan. Det hamnade utanför sjukhuset och blev en station mellan sjukhuset och hemmet.

Projektet blev lyckat och 2006 beviljades teamet permanenta pengar från politikerna för att bygga ut en regional vårdkedja för skolbarn med förvärvad hjärnskada.

Rehabskolan hamnade på Alviksstrandsskolan som drivs av Resursteamet. En del av pengarna gick också till att upprätta ett team för barn med lindrigt förvärvad hjärnskada.

- Till skillnad från barnen med svår skada har de här barnen oftast inte motoriska eller språkliga svårigheter, men de har kognitiva svårigheter.

Vårdkedjan utvidgas

De senaste tio åren har Ingrids roll varit som utvecklingsledare för rehabilitering av barnen med förvärvad hjärnskada. Hon utvecklar metoder och får teamen att samarbeta på ett bra sätt.

Rehabskolan startades för barn mellan 7 och 18 år. Så småningom drog Ingrid, i samarbete med både Habilitering och Hälsa samt Danderyds Rehabilitering, igång ännu en utredning för att erbjuda rehabilitering både till barn under 7 år samt till unga vuxna 18-25 år. 2011 fick de godkänt från politiskt håll och rehabilitering för små barn lades på Alviksstrandsskolan och ett team för unga vuxna startades på Danderyds sjukhus.

Varje år får Karolinska ungefär 250 remisser om barn med förvärvad hjärnskada. Utöver rehabiliteringsvårdkedjan finns även Hjärnteamet, ett slags stödverksamhet som familjerna kan vända sig till efter rehabiliteringen.

- Det är så viktigt att fånga upp de här barnen, följa deras utveckling, hjälpa till med att förbättra prognosen och få dem att komma tillbaka till ett liv som är så bra som möjligt.

Sista projektet

Utan vård, berättar Ingrid, är risken stor att barnen så småningom hamnar i utanförskap och kriminalitet med alkohol- och drogproblem eftersom hjärnskadorna kan påverkar deras omdöme och förmåga att bedöma situationer och förstå konsekvenser. Ofta handlar rehabiliteringen om att lära sig på nytt vad man får göra och inte.

- Vi får såklart vara ödmjuka inför vad vi klarar. Det är inte alltid det går bra, oavsett vad vi gör. Men målet är att de ska komma tillbaka till hemmet, familjen, skolan och vännerna och ett liv som är så bra som möjligt.

I början av oktober gick Ingrid i pension, men att helt dra sig tillbaka är inte aktuellt riktigt än. Just nu arbetar hon med ett projekt som fokuserar på hela familjen kring det skadade barnet, och hur förändringen påverkar syskon och föräldrar.

- Det här blir mitt sista projekt. Men jag brinner verkligen för den här gruppen med barn och ungdomar. Det finns så mycket att göra för dem och deras familjer, säger Ingrid van´t Hooft.

Text: Linn Almerud, Foto: Anna Larsson