Förbättrad hälsa konstaterad för personer med könsdysfori

Nyhet 2017-07-31

Till Karolinska Universitetssjukhusets mottagning för andrologi, sexualmedicin och transmedicin, ANOVA, ökar strömmen av besökare ständigt. År 1999 fick enheten 20 remisser, en siffra som förra året hade ökat till hela 350. I år är den prognosticerade siffran 400 remisser.

Könsdysfori innebär ett tillstånd med ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att fungera i vardagen, vilket orsakas av att könsidentiteten inte stämmer överens med det registrerade könet.

ANOVA tar emot personer från 18 år och uppåt. Alla olika åldersgrupper söker sig hit, den äldsta hittills har varit 81 år. Folk från många olika yrkesgrupper, samhällsklasser och vitt skilda länder:

- Vi får hit allt från poliser och brandmän till präster, kontorister och sjuksköterskor. Det säger överläkaren och kliniska sexologen Cecilia Dhejne, Patientflödesansvarig för transmedicin på ANOVA, där multidisciplinärt och tvärprofessionellt arbete står i fokus. Allt för att samla bred kompetens runt patienten och skapa ett långsiktigt omhändertagande genom hela utredningen, för bättre patientnytta.

- Att jobba med det här är att jobba i en skärningspunkt. Dels är det kul att jobba multidisciplinärt och tvärprofessionellt. Dels även för att all medicinsk verksamhet påverkas av samhället, av juridik och politik, och där transmedicin kanske påverkas ännu mer, säger hon.

För Cecilia handlar jobbet med könsdysfori även om mänskliga rättigheter, om vilket samhälle vi vill leva i.
- Vad får vi för samhälle om folk inte har de könsorgan vi tror att de har när vi tittar på dem? Måste vi veta det? Det viktiga är att människor mår bra, säger hon.

Patienter med könsdysfori må vara en liten patientgrupp, men allmängiltig:

- Nästan allt som patientgruppen berör är giltigt för alla. Sterilisering av transpersoner rör en liten grupp, men vill vi verkligen bo i ett land där man fortfarande var tvungen att steriliseras år 2012, frågar hon sig och fortsätter:

- Så mycket i samhället är uppbyggt kring kön som man inte tänker på, normerna finns kvar, säger Cecilia.

Förbättrad hälsa

I en färsk avhandling om könsdysfori noterade hon en förbättrad hälsa hos den här patientgruppen under de senaste 15 åren, med vare sig förhöjd dödlighet eller förhöjd vård för självmordsförsök. Däremot var det fortfarande vanligare att ha vårdats för psykisk sjukdom.

Hon noterade att antalet ångeransökningar, personer som ångrar sin könsbekräftande kirurgiska behandling, är lågt, två procent, och minskade under perioden 1960-2010.

Sedan år 1960 har antalet personer som söker ändring av juridiskt kön ökat med tre gånger för dem som tillskrevs manligt kön vid födseln, och något mindre, två och halv gång, för dem som tillskrevs kvinnligt kön vid födseln. En ökning som var mest uttalad efter år 2001. I dag håller skillnaderna på att jämnas ut, och för barn och ungdomar gäller det motsatta. Det vill säga att för denna grupp är det fler som tillskrivits kvinnligt kön vid födseln som söker hjälp. Men någon förklaring gav inte studien:

- Orsakerna till varför vissa upplever könsdysfori är inte kända och det går därför inte riktigt att säga vad de eventuella könsskillnaderna beror på, säger Cecilia Dhejne.

Även om en förbättrad hälsa har kunnat konstateras de senaste 15 åren, finns en förhöjd psykisk ohälsa hos gruppen som har ändrat juridiskt kön och som har genomgått könsbekräftande behandling. Att inte vara född i Sverige, att ha varit utsatt för barndomstrauma liksom att omgivningen inte accepterade personen i det kön hen hade ändrat visade sig vara riskfaktorer för att ha en psykisk sjukdom efter genomgången könsbekräftande behandling.

På frågan vad som behöver förbättras svarar Cecilia:

- Den kraftiga ökningen av antalet personer som söker hjälp för könsdysfori innebär långa köer till den könsbekräftande vården. Att behöva vänta på den vård som minskar könsdysfori och förbättrar psykisk hälsa, innebär onödigt psykiskt lidande och kan hindra personer att fullfölja studier eller komma ut i arbetslivet säger hon och fortsätter:

- Ett bättre omhändertagande är nödvändigt och innebär en förbättring och utökning av den könsbekräftande vården. Även i den vanliga vården, och speciellt inom psykiatrin, behöver kunskapen om könsdysfori förbättras, konstaterar Cecilia som samtidigt menar att det är positivt att patientgruppen numera har en patientflödesansvarig.

Benötande i vården

Bemötandet i vården behöver också lyftas:

- Den här gruppen söker också vård för vanliga åkommor, saknas kunskapen och kompetensen om gruppen så uppstår bemötandebekymmer, säger Cecilia.

En undersökning som Folkhälsomyndigheten gjorde 2015 visade att många intervjuade i möten med vården känner sig som levande undervisningsmaterial, uppslagsverk, något de beskriver som påfrestande.

- Det här är en extra utsatt grupp, där många har varit utsatta hela livet. Det finns mycket kvar i bemötandet hos vården. Landstinget HBT-policy är en bra början, men det behövs mer kunskap om den här gruppen, säger Cecilia Dhejne.

Text och foto: Carin Tellström