Inflammation och andnöd, diagnostik av störningar i andningskontrollen
| Akronym | INFL-INSPIRATION |
| Syfte | Syfte: 1) Att karakterisera och undersöka, i den neonatala populationen, hur U-PGEm och inflammation korrelerar till graden av andningsdysfunktion, apnéer och njurfunktion. 2) Att etablera prostaglandinanalyser i screeningen av inflammation, andningsstörningar och njurdysfunktion. 3) Att utvärdera vilken(a) biomarkör(er) som bäst lämpar sig för screening av njurdysfunktion under den neonatala perioden. Frågeställningar : Hur ser den normala utsöndringen av U-PGEm ut i den neonatala populationen? Hur pass väl korrelerar U-PGEm med inflammationsgrad, andningspåverkan samt apnéer i denna studiegrupp? Hur väl korrelerar U-PGEm med andra biomarkörer för inlammation och andningspåverkan? Hur tidigt kan inflammation detekteras med hjälp av U-PGEm? Hur ser den normala utsöndring av övriga njurmärkörer ut under den neonatala populationen? Hur väl korrelerar U-PGEm och andra biomarkörer med njurfunktion? Betydelse: Om dessa nya biomarkörer och metoder för att upptäcka inflammation, andningspåverkan samt njurskada kan bekräftas, skulle de kunna vara ett väsentligt nytt och användbart redskap för att upptäcka vilka spädbarn som riskerar en potentiellt livsfarlig andningspåverkan och njursvikt. Etablerande av kliniska screeningmetoder skulle hjälpa såväl patienter som kliniker till snabbare och mer precis diagnostik, prognos och behandling. Bakgrund; Omogen autonom kontroll finns hos samtliga för tidigt födda barn och är av central betydelse i apné (andningsuppehåll), sekundär hypoxisk hjärnskada samt plötslig spädbarnsdöd. Förekomsten av apnéer hos barn med födelsevikt >1000g uppgår till nästan 80%. Andningsuppehåll hos denna population barn är resultat av omognad i det centrala nervsystemets styrning av andningen och/eller luftvägarnas, lungornas och bröstkorgens ofördelaktiga mekaniska egenskaper. Även anemi, persisterande ductus arteriosus (PDA) men framför allt infektioner tros ligga bakom apnéer och periodisk andning hos dessa barn. Andningsuppehåll ger upphov till frekventa desatureringar, bradykardier och, i vissa fall, koldioxidretention. I tidigare publicerade studier visar Hofstetter, Herlenius et al. (Pediatric Research 2003, PNAS 2007) den patogenetiska mekanismen för hur andningsstörning uppkommer i samband med inflammation. Denna beror i korthet på hämning av hjärnstammens andningscentrum via en lokal frisättning av PGE2 i samband med systemisk inflammation. Detta öppnar för helt nya möjligheter att upptäcka, undersöka och behandla andningsstörningar (Herlenius, 2011). Vi har tidigare visat hur centrala prostaglandinnivåer i cerebrospinalvätska är kopplade till andnöd och andningsuppehåll (Hofstetter et al 2007). Vi har nu utvecklat metoder, inkluderande bl.a. LC-tandem masspektrofotometri, för att specifikt och med hög sensititivtet detektera och analysera bl.a. PGE2 metaboliter utsöndrade i urin (U-PGEm). Våra nya data visar att U-PGEm fungerar som en snabb, känslig och specifik markör för inflammation (Herlenius 2011). De inflammatoriska markörerna i cerebrospinalvätska är korrelerade till påverkan av central andningskontroll ledande till andningsuppehåll och försämrat autonomt svar på syrebrist. Ökade nivåer av U-PGEm verkar korrelera direkt till graden av andningsdysfunktion och apnéer hos barn, ungdomar samt vuxna med sömn- eller pneumonit inducerade apnéer enligt preliminära studier. Vidare tycks PGE2 vara inblandad i njurens utveckling, där den utövar effekter både tubulärt och vid homeostasen under tillvänjningen från fetalt till extrauterint liv. Alla nyfödda har en fysiologisk njurinsufficiens (Vanpee 1994). Detta är betydlesefullt vid bla lågt blodrtyck, infektion och metabolism av läkemedel som kan leda till akut och kronisk njursvikt. Det finns belägg för att PGE2 påverkas vid njurskada såsom neforpatier. Mätningar av U-PGEm har dessutom visat sig vara en icke invasiv och känslig metod för att undersöka den homeostatiska funktionen av njuren tidigt i livet (Antonucci R. et al. 2007). Även andra biomarkörer i urin, såsom NGAL, KIM-1, clusterin och trefoil factor 3 och i plasma ex Cystatin C och NAG har beskrivets kunna användas i framtiden för att identifiera njurssvikt hos personer med kronisk njursjukdom (Ozer JS et al 2010). Dessa markörer anses vara potentiellt bättre markörer för njurskador än serumkreatinin, vilken är den markör som används idag. Det finns till dags dato inga kunskaper om dessa markörer hos sjuka nyfödda barn och för tidigt födda barn, vilka ofta drabbas av akut njursvikt under den neonatala perioden. Således måste även njurens omsättning av U-PGEm undersökas för att bättre kunna värdera prostaglandin nivåer i relation till inflammation och andningsspåverkan. Dessa måste i sin tur sättas i relation till den bästa biomarkör för njurfunktion, varför ovan beskrivna njurmarkörer kommer utvärderas. |
| Urvalskriterier | Patienter inlagda vid Karolinska Universitetssjukhusets neonatalavdelningar är potentiella försökspersoner. Då patienten är omyndig tillfrågas målsman eller god man om deltagande. Patientens kliniska tillstånd, exempelvis ev behov av andningsunderstöd, jämförs med urinmarkörer samt sedvanliga inflammationsmarkörer såsom bl.a. CRP och serumkreatinin. |
| Sökord |
Neonatal, Apnea, Inflammation, prostagladin, urinary biomarker |
| Tema/Funktion, Medicinsk Enhet | Tema Barn-ALB, ME Barnakutsjukvård |