Organdonation, Transplantationsoperationen

En förutsättning för transplantation är att en organdonation ägt rum, oftast då från en avliden person. I Sverige avlider knappt 200 personer/år på ett sätt som gör att man kan bli organdonator. Sedan lång tid tillbaka har patienter med svåra hjärnskador som lett till hjärndöd varit den enda möjliga donatorn av organ, detta kallas DBD (Donation after Brain Death). Under senare tid har dock en annan grupp av potentiella donatorer identifierats, det handlar då om en patientgrupp som också har mycket svåra hjärnskador men där hjärndöd inte uppstår direkt. De kan ändå inte kan överleva utan respiratorbehandling eller andra ”konstgjorda” metoder och ofta bedömer man då att fortsatt vård inte längre gagnar patienten. I detta läge kommer man ofta till ett s.k. brytpunktsbeslut där man i samförstånd med närstående kommer överens om att avsluta livsuppehållande behandling varvid patienten utvecklar hjärndöd. I dessa fall är det också möjligt att bli organdonator och den donationsformen kallas DCD (Donation after Circulatory arrest leading to brain-Death)

I samband med uppsättning på väntelista kommer vi tillfråga Dig om Du kan tänka Dig ta emot ett organ från en patient i en DCD-process. Anledningen till att vi frågar är det är att det tidigare var lite sämre resultat vid just levertransplantation med DCD jämfört med DBD. Genom att tillämpa en särskild organbevarande metod som kallas NRP har vi nu starka indikationer på att resultaten är ganska likvärdiga mellan DBD och DCD och att man genom att acceptera en donator i en  DCD-process har chans att bli transplanterad lite tidigare än vad som annars skulle vara fallet. Du kommer att få ytterligare info kring detta i samband med utredningen.

Det finns flera olika faktorer som styr om en donerad lever passar till en specifik mottagare. En sådan faktor är storleken på levern och här försöker vi matcha så långt det går.  Ibland kan vi behöva reducera donatorsleverns storlek före transplantation men det innebär normalt inte någon nackdel för mottagaren. På samma sätt kan vi ibland behöva dela levern så att leverspetsen (vänstra delen) går till ett barn medan resten av levern (80%) går till den vuxna mottagaren. Även i dessa fall påverkas inte resultaten negativt vare sig för barnet eller den vuxna mottagaren.

För barn och i enstaka fall för vuxna kan donation från levande givare komma ifråga. För mera info kring detta hänvisas till Barnleversidan.

Mer information om organdonation finns att läsa hos Socialstyrelsen eller hos organisationen Mer Organdonation - MOD

Operationen tar vanligen mellan 3-8 timmar. För att få åtkomst till levern gör kirurgen vanligen ett L-format snitt under den högra revbensbågen men ibland kan det i stället behövas ett s.k Mercedes-snitt. Oftast är det borttagandet av den sjuka levern som kräver mest tid och kan vara problematisk. Det är alltid minst 2 erfarna kirurger som ansvarar för Din operation.

När man syr in den nya levern är det oftast 4-5 anastomoser (kärlkopplingar) som behöver göras, 1 mellan den nya leverns levervener och den stora hålvenen på mottagaren, 1 portaanastomos, 1-2 artäranastomos(er) och 1 gallgångsanastomos.

Efter operationen kommer du att vakna upp antingen inne på operationssalen eller på intensivvårdsavdelningen, lite beroende på hur sjuk Du var före operationen men också beroende på hur besvärlig operationen varit. Oavsett var man vaknar upp så kommer man ha ett antal slangar kopplade till kroppen och som man kan behöva vara lite försiktig med. Vanligen är det en urinkateter, en magsond, 2 st s.k. bukdränage, eventuellt ett galldränage och 1 eller 2 slangar som går till stora blodkärl på  halsen som används för att ge vätska och ta prover ifrån (CVK). De flesta slangar utom galldrän och CVK tas bort under någon av de första dagarna.

Dagen efter operationen brukar vi göra ett ultraljud för att kontrollera blodflödet till den nya levern och ser detta bra ut så är det ganska vanligt att man kan komma upp på vårdavdelningen för fortsatt vård där. I en del fall tar det lite längre tid att bli av med respiratorn och då ligger man kvar på IVA till dess man märker att Du orkar andas på egen hand. Det är en period som kan vara jobbig även för anhöriga och det kan då (om man har möjlighet) vara bra att vara 2 stycken som löser av varandra så man får tillfälle att sova. Ofta kan man som anhörig utanför Stockholmsregionen få vistas på patienthotellet under denna period.