”När man möter stödet ansikte mot ansikte blir det något helt annat” – Fortsatt samarbete med Ukrainas största barnsjukhus

Nyhet 2025-12-09

Inspiration och nya kontakter
Oleksandr är kärlkirurg på avdelningen för plastik- och rekonstruktiv kirurgi vid Okhmatdyt. Under sitt fellowship på Karolinska har han besökt olika kirurgiavdelningar, främst i vuxenvården. Erfarenheterna har varit viktiga för honom och har gett honom många idéer om hur vården kan utvecklas på sitt hemsjukhus.

– På Okhmatdyt bedriver vi avancerad och specialiserad vård. Karolinska passar väldigt bra för oss att besöka på fellowship för ni är ett universitetssjukhus, behandlar många olika sjukdomar och har väldigt genomtänkta och väl utarbetade behandlingar.

Narkossjuksköterskan Dariia håller med. Under sina veckor på Karolinska har hon varit på flera av barnsjukhusets intensivvårdsavdelningar och beskriver tiden som intensiv och lärorik. Hon lyfter både nya medicinska perspektiv och skillnader i hur arbetsuppgifter fördelas mellan yrkesgrupper. Men en sak har gjort särskilt starkt intryck.

– Ni har tydliga checklistor för varje behandling. Det förekommer hos oss men det är något vi kan utveckla, här är det en så självklar del av arbetet och det är väldigt bra. I en stressig situation hjälper det väldigt mycket, säger Dariia medan de andra nickar instämmande.

– Dessutom kommer vi alla hem med massor av nya kontakter.

Långsiktigt utbyte
Samarbetet mellan Okhmatdyt och Karolinska har pågått under många år. Särskilt tydligt märks det inom ECMO där verksamheten på Okhmatdyt i hög grad har byggts upp efter Karolinskas modell. Återkommande utbildningsprogram i Stockholm har varit viktiga för att stärka och utveckla kompetensen och många av de ECMO-specialister som idag arbetar i Kiev har fått sin grundutbildning på Karolinska.

Oleksandra, anestesiolog med inriktning mot just ECMO, beskriver sitt fellowship på Karolinska som ett naturligt steg i det långsiktiga kunskapsutbytet.
– Vi vill lära oss av de bästa och inom ECMO är vår bedömning är att det är Karolinska. Det är en mycket avancerad behandling och det finns ingenstans i Ukraina där så mycket kunskap är samlad på ett och samma sjukhus. Ju fler som får utbildning i Sverige desto bättre kan vi bygga upp vår egen verksamhet i Kiev.

Kriget ständigt närvarande
Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har kriget varit ständigt närvarande för landets sjukvårdspersonal. Till en början rådde brist på sjukvårdsartiklar och läkemedel men tack vare stöd från omvärlden är läget nu mer stabilt.

Halyna är barnneurolog och har arbetat på Ohkmatdyt i tio år. Sedan kriget började har hon sett en stor ökning av hjärnskador, splitterskador och amputationer. Även patienter med PTSD har ökat kraftigt. Hon vill använda sin tid på Karolinska till att samla idéer som kan implementeras för att stärka verksamheten hemma i Kiev.

– Det här är mitt första fellowship. Jag är väldigt motiverad att utveckla vår verksamhet och har hittat många saker jag skulle vilja implementera. Vi vill bland annat utveckla våra rutiner för screening och olika läkemedelsbehandlingar.

En ny vardag
I juli förra året utsattes barnsjukhuset för en omfattande rysk missilattack som orsakade skador på stora delar av sjukhusbyggnaden. Sedan dess tas varje varning på största allvar, både bomblarmen som ljuder över staden flera gånger i veckan och i de appar som signalerar nya attacker.

ECMO-läkaren Oleksandra beskriver hur den nya vardagen påverkar både arbetet och ens egna perspektiv på effektivitet och prioriteringar.
– När vi pratar om det nu låter det extremt, men det blir vardag, även bomblarmen. Och det förändrar ens perspektiv. Ska man vara krass så vet vi inte hur mycket tid vi har kvar. Det är sorgligt att säga, men det är sant. 

Hon fortsätter:
– Jag vet inte om vårt sjukhus kommer att bli bombat igen eller vilken tid jag kommer kunna gå hem från ett arbetspass. Vi försöker vara så effektiva vi bara kan och låter så lite tid som möjligt att gå till spillo. 

"Redo att utveckla vården"
Trots den pressade situationen hemma riktar alla fyra blicken framåt. Mitt i kriget fortsätter planerna för hur sjukvården ska byggas upp och stärkas.
– Kriget kommer att ta slut en dag och då vill vi vara redo att utveckla vården, säger barnneurologen Halyna.

Under sin tid på Karolinska har hon följt hur barnneurologin arbetar tätt ihop med Karolinska Institutet. Varje vecka deltar hon i gemensamma möten mellan sjukhuset och KI.

– I Ukraina är instituten och sjukhusen idag ganska separerade men det pågår ett reformarbete att införa universitetssjukhus i landet. Ohkmatdyt arbetar nu för att på sikt bli ett universitetssjukhus, så det är väldigt intressant och lärorikt för mig att delta på de här vetenskapliga mötena och lära mig mer om hur ett sådant samarbete skulle kunna se ut.

”Känner enormt stöd”
Vistelsen på Karolinska har också gett något som inte ryms i checklistor, rutiner eller utbildningsprogram; känslan att inte stå ensamma. I mötet med kollegor på Karolinska har stödet från omvärlden blivit konkret, något de fyra vill bära med sig tillbaka i arbetet i den vardag som fortfarande präglas av osäkerhet.

– Vi är väldigt tacksamma för möjligheten att komma hit på fellowship och för allt stöd vi fått på Karolinska, säger Dariia.

Oleksandra lägger till:
– Vi känner ett enormt stöd från alla här. Vi vet via nyheterna att stödet för Ukraina är stort men när man möter det på riktigt, ansikte mot ansikte, blir det något helt annat.