TSH-receptor-antikroppar (Ig), S-

TRAK (TSH-receptorantikroppar) är autoantikroppar riktade mot TSH-receptorn, som är ett sjumembrans protein bestående av en TSH bindande receptor och ett intracellulärt G protein som förmedlar signalen in i follikelcellen. Autoantikroppar som stimulerar TSH-receptorn ger upphov till hypertyreos (Mb Basedow, Graves sjukdom). Andra TRAK autoantikroppar verkar blockerande och kan förorsaka atrofi av sköldkörteln och hypotyreos (t ex neonatal hypotyreos vid transplacentär passage). Autoantikroppar mot TSH-receptorn kan ge upphov till växlande effekt beroende på om den stimulerande eller blockerande typen av autoantikropparna dominerar. Detta förklarar den dåliga korrelationen mellan kliniska symptom och antikroppsnivå. Laboratoriets metod kan ej skilja på blockerande eller stimulerande autoantikroppar. Hög halt TRAK ses väsentligen enbart vid Graves sjukdom i > 80 % av fallen (dvs diagnostisk sensitivitet är ca 80 %) och mer sällsynt vid kronisk atrofisk tyreoidit (i 20-30 % av fallen). TRAK är positiv i endast ca 10% av fall med Hashimototyreoidit (kronisk lymfocytär tyreoidit) och är negativ vid subakut tyreoidit och vanligtvis också vid toxiskt adenom och knölstruma. Vid tyreostatikabehandling av Graves sjukdom bestäms TRAK i tidig sjukdomsfas och används sedan för att följa behandling och för att bedöma immunologisk utläkning vilket ligger till grund för behandlingens längd. En normalisering av TRAK värden indikerar låg risk för recidiv. En hög TRAK-nivå i början av en graviditet kan innebära risk för att barnet får neonatal hyper- eller hypotyreos. Vid endokrin oftalmopati (exoftalmus) kan ses viss korrelation mellan TRAK-nivå och kliniska symptom.