Rapport från bemanningen under pandemin

Nyhet 2020-09-18

Rapporten har tagits fram för att dokumentera det arbete som gjordes på Karolinska Universitetssjukhuset under covid-19 pandemins förstärknings- och stabsläge.

-Vi behövde dokumentera vad vi gjorde, vad som fungerade bra och vad som fungerade mindre bra. Vi behövde också skapa ett dokument som kan vara ett verktyg nästa gång det händer, och för vad vi behöver jobba mer med efter pandemin, berättar HR-direktör Patricia Enocson.

För att möjliggöra den stora mobiliseringen av medarbetare som behövdes startade i början av mars en temporär bemanningsgrupp. Totalt placerades 890 personer genom bemanningsgruppen och många nya arbetssätt och arbetsformer utvecklades på kort tid.

Ett övergripande budskap i rapporten är att de medverkande vittnar om en stor stolthet över vad medarbetarna och sjukhuset har åstadkommit. Patricia Enocson tror att en av framgångsfaktorerna var att alla jobbade tillsammans mot ett gemensamt mål.
- Det är det här vi är skolade till inom sjukvården, när det bränner till det är då vi jobbar som bäst. Vi såg alla att behövde hjälpas åt mot ett gemensamt mål.

Taslima Ahmed är sjuksköterska på Hjärta Kärl avdelning 3. I våras ställde hon om och arbetade som assisterande IVA-sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen.
- Det var väldigt tufft, väldigt intensivt. Det går inte riktigt att beskriva. Jag har lång erfarenhet som sjuksköterska men det är inte lätt att gå in och arbeta på IVA. Det måste ha varit väldigt svårt för IVA-sjuksköterskorna att både ta hand om patienterna och lära upp oss som kom utifrån, berättar hon.

Trots hårt arbete under krisavtalet, då hon även valde att leva isolerat från sin familj för att skydda dem, beskriver hon fina samarbeten mellan kollegorna och många stunder av glädje.
- Jag glömmer aldrig den första patienten jag hade som vaknade upp och återhämtade sig. Jag kände en enorm glädje över att få uppleva det. Det var inte lätt för dem att vakna upp och knappt kunna se våra ansikten.

Rapporten tar även upp lärdomar och arbetssätt som kan utvecklas och förbättras. Medarbetarnas förståelse för vad som behövde göras var helt nödvändig, berättar Patricia Enocson.
- Det är viktigt att vi använder våra erfarenheter när vi nu planerar för framtiden. När något sådant här händer blir det tydligt att vi inte har tillräckligt med specialistutbildade sjuksköterskor. Jag har den fullaste respekt för vad alla har gjort och att många är trötta nu. Utan medarbetarnas förståelse för att detta var nödvändigt så hade vi aldrig klarat det.

Taslima Ahmed säger att det var skönt att komma tillbaka till Hjärta Kärl. Men om det krävs så skulle hon ställa om igen.
- Trots att vi alla var trötta så gjorde vi det bästa vi kunde hela tiden. Och visst skulle jag göra det igen. Jag har klarat av det en gång så jag skulle nog klara det en gång till.