En ljuskrona med en särskild historia

Nyhet

Ett av de första synliga konstverken i nya O-huset i Huddinge är en ljuskrona i glas. – Den ska lysa dygnet runt som en symbol för kärlek som aldrig slocknar, säger konstnären, Snezana Vucetic Bohm.

Även om O-huset inte är öppet ännu kan man se ljuskronan utifrån. Särskilt tydligt när det är mörkt och den lyser på håll i den glasomgärdade trapphallen.

Nohant.

– Jag vill ge ljuskronan till dem som arbetar i vården. Karolinska Huddinge är en speciell plats för mig. Här födde jag min son, säger Snezana Vucetic Bohm.

Kronan är handblåst efter ett original från en villa i den franska byn Nohant, som också fått ge namn till konstverket. Det var där kompositören Frederic Chopin och författarinnan George Sand blev förälskade i varandra. Snezana tänker sig att de möttes under ljuskronan.

– Jag tycker om att berätta historier som ligger i gränslandet mellan fiktion och verklighet och fundera över vem man själv blir när man går in i en berättelse och dåtid, framtid och nutid möts, säger hon.

Ljuskronans utseende ligger nära originalet, utan att vara en kopia. Blommorna är till exempel inte helt symmetriska.

– Den är som kärleken, som inte heller är helt perfekt. Ofta vill man ju ändra lite på den andre, säger Snezana Vucetic Bohm.

Je fais une balade (jag går på en promenad).

Storleken på ljuskronan har anpassats till trapphuset på plan 6 som är ett rum med högt i tak.

-Trapphuset ligger avskilt och ger mig känslan av att vara på en teaterscen eller i en katedral. Här kan fantasin få fritt spelrum.

I och kring trapphallarna finns fler konstverk av Snezana Vucetic Bohm med anknytning till kompositören Frédéric Chopins liv. Hon har avbildat ett trappräcke som sitter i huset där kompositören bodde under sina sista veckor i livet. Använt avtryck från en karta över Tuilerierna, där Chopin brukade gå på promenad.

Det var projektnamnet på byggnaden (CHOPIN) som gav inspiration. Att den färdiga byggnaden heter något annat (O-huset) tycker Snezana Vucetic Bohm inte gör något.

– Nej, det är faktiskt bättre. Nu lever verket sitt eget liv. Den som är intresserad kan lära känna Chopin, hänföras av detaljer och bli nyfiken på samma sätt som jag blev.

En människas historia och fragment ur ett liv är ämnen som Snezana Vucetic Bohm arbetat med även tidigare. Hon har bland annat fotograferat sig själv i scenerier som ligger nära hennes egen och hennes föräldrars historia.

– Det finns mycket lite berättat om mina släktingar och varifrån de kom innan andra världskriget. Jag tror att det är därför som jag söker upp platser med en historia och är intresserad av frågor som har med minnet att göra, vart man är på väg, och vad som händer när man förflyttar sig.

Text: Catarina Thepper