Hon firar 50 år på Karolinska

Nyhet 2018-11-12

Hur var det då?

- Jag började ju jobba före du-reformen. Vi sa doktor, docent, herr och fru när vi pratade med varandra och i telefon. Du sa vi bara till närmaste kollegerna. Jag minns hur det var när man blev du med alla, jag kom tillbaka till jobbet efter föräldraledighet, och det var en riktigt stor omställning.

Visst har mycket förändrats. Hierarkin var annorlunda förr, med mycket större avstånd mellan chefer och anställda. Vi jobbar också annorlunda nu på många sätt; centrala HR har gått från att tidigare i stor utsträckning peka med hela handen i personalfrågor till att nu ha en mer stöttande roll där mer av besluten ligger ute i verksamheterna.

Finns det annat som förändrats?

- Mycket förändring har ju skett successivt. Men övergången från statlig verksamhet som Karolinska en gång var till landsting var stor. Det kändes också som att vi klev några år bakåt i tiden, med bland annat beslut som låg högre upp i organisationen, när vi gick över till landstinget. Vi var många som gick omkring med knappar för att behålla KS statligt, det fanns ett stort motstånd. Tror också att Karolinska med åren blivit mer som ett sjukhus bland andra och inte riktigt har lika hög status som förr.

Men vad har du jobbat med under åren?

- Jag började med löner för läkargruppen. Då satt vi i arbetsgrupper, i gamla administrationshuset, som då också rymde personalbostäder, med våra räknemaskiner nära till hands. Det var ju särskilt bra att få sitta tillsammans när jag var ny. Fick sedan gå över till personalsektionen och jobbade med anställningar och löner för läkargruppen - vi arbetade yrkesvis tidigare. Anställningsgrunderna var mer formella förr och det var mycket räknande av arbetstid. När jag började arbeta med förhandlingar sattes lönerna av arbetsgivaren, som jag representerade, fackförbund och chef tillsammans. Då gick vi igenom lönen för varje anställd och jag fick också lära mig mycket om vad man gjorde på de olika enheterna. Det här var före individuella lönesamtalens tid. Jag har alltid jobbat inom det som numera kallas för HR och förstås var det mycket som blev bättre och arbetsbesparande när vi började använda datorer. Att till exempel kunna börja lägga upp register för anställningar och löner och skicka massmejl, underlättade. Det var också roligt med datorerna.

Finns det något särskilt som du uppskattar?

- Ja, sjukhusparken. Den är fantastisk, fin att kunna gå igenom, särskilt på våren och välskött. Trevligt var det när vi satt på Norrbacka och kunde gå genom parken varje dag till personalmatsalen. I anslutning till parken fanns också förut den så kallade barnparkeringen. Det låter kanske inte så trevligt när jag tänker på det, men här kunde Karolinskas personal få tillfällig barnpassning. Under några somrar fick dottern vara där när vår dagmamma hade ledigt och jag jobbade. Det var inte tal om någon inskolning med det var bra.

Och matsalen då?

- Lunchen kostade 2.95 när jag började, det måste nog ha varit ganska prisvärt, de flesta åt ju i matsalen då. Jag äter ännu ofta där. Men det var annorlunda förr, matsalen var länge uppdelad med läkare och administration som satt i en del, sjuksköterskor i en och Kommunal i en. Dessutom hade direktionen ett reserverat bord.

Hur tänker du framåt?

- När vi är klara med nytt datalager är det dags för mig att trappa ner helt. I det här projektet har jag haft nytta av mina tidigare arbetsuppgifter. Jag har fått lära mig mycket under åren och arbetskamraterna betyder mycket, men snart får jag bli pensionär på riktigt - nu har jag ju också nyligen gått med i Landstingsveteranerna.

TEXT OCH FOTO: SUSANNE BERGQVIST