”Sexuella övergrepp på sjukhus ett generellt problem”

Nyhet 2017-12-22

Med orden "Läkaryrket bygger på respekt för andra människor, i det ingår respekt för andras kroppar" inleds det stora läkarupproret #utantystnadsplikt.

Men att respekten ofta saknas vittnar de hundratals berättelser om övergrepp och sexuella trakasserier som läkare och läkarstudenter (kvinnor, icke-binära och transpersoner) har delat med sig av i uppropet.

För ST-läkaren Emma Bendz vid akutmottagningen, Karolinska Solna, kom berättelserna inte som en överraskning:
- Vittnesmålen i uppropets slutna facebookgrupp visar att det här är ett generellt problem, säger hon.

Genomgående för berättelserna är att sexuella trakasserier och övergrepp i vården drabbar alla åldrar, men det är också tydligt att yngre läkarstudenter och yngre läkare är mer utsatta. Med andra ord personer som står i beroendeställning i någon form. Inga sjukhus pekas ut som särskilt utsatta eller framträdande i berättelserna, men Emma Bendz konstaterar:
- Det förekommer överallt. Så sent som våren 2016 gjordes en studie på Karolinska om situationen för kvinnliga läkare, den visar att vi inte är förskonade på Karolinska heller, säger hon.

En annan iakttagelse är att alla specialiteter finns representerade. Däremot finns en liten övervikt bland historierna från opererande specialiteter. Något som styrelsen för Svensk kirurgisk förening kommenterade med konstaterandet: "Det sitter en machokultur i väggarna", och"Det måste uppfattas som en skam för hela yrkeskåren och kan aldrig accepteras eller ursäktas."

Kränkningarna sker överallt. I fikarummet, under resor med kollegor, i jourrummet, i samband med undervisning och seminarier liksom i forskningssituationer.
- Det finns egentligen inga situationer då det inte förekommer. Och hela spektrat av maktmedel finns i berättelserna, allt från verbala till fysiska övergrepp, säger Emma Bendz.

En annan tydlig bild som förmedlats är en stark rädsla för att anmäla övergrepp och trakasserier:
- Man är rädd för negativa konsekvenser, eller så har man erfarenheter av att anmälningar har bagatelliserats. Det förmedlas också mycket skamkänslor i många av berättelserna, att de utsatta inte vågar berätta ens för nära vänner eller anhöriga om händelserna, säger Emma Bendz.

Ett av syftena med uppropet är förstås förändring:

- Vårt mål är att hitta sätt att jobba framåt. Att sjukhusen tar ansvar och aktivt arbetar för en förändring i miljöerna. I grunden är det här ett arbetsmiljöproblem. Policydokumenten finns, men måste omsättas i praktik, säger Emma Bendz.

Tidigare i veckan svarade sjukhusdirektör Melvin Samsom vilka åtgärder som vidtas på Karolinska för att få en trygg arbetsplats för alla medarbetare.
- Sexuella trakasserier är fullständigt oacceptabelt och vi som arbetsgivare har noll tolerans mot sådant. Det är oerhört tråkigt och sorgligt att så många kollegor har blivit utsatta på sina arbetsplatser, skriver han.

Resultatet från den senaste årliga medarbetarundersökningen visar att cirka 2 procent av medarbetarna utsatts för sexuella trakasserier. Enligt Melvin Samsom kunde dock mer ha gjorts i efterhand:
- Vi följer upp hur vi har hanterat händelserna internt och kan konstatera att flera ärenden borde ha eskalerats för att vi med större tyngd och tydlighet skulle haft möjlighet att agera, skriver Samsom i svaret.

Han listar också de insatser som redan görs på sjukhuset, men även vad som kan göras mer av. Som att hålla frågan vid liv, uppmuntra till att anmäla oacceptabla beteenden och utifrån det agera och hantera de personer som trakasserar, samtidigt som stöd ges till personer som har utsatts.

Sjukhuset introducerar även en Code of Conduct kallad Vägvisaren, för att bli tydligare med vad som krävs för att vara en arbetsplats där medarbetarna känner sig trygga.