Röntgensjuksköterskan med öga för barnet

Nyhet 2017-08-07

Känner du igen den här? Jag vet att du har gjort det här förut en gång. Du åker in här i röret två gånger. Kanske ser du även att kameran svischar runt här inne, förklarar röntgensjuksköterskan Britt-Marie Östlund.

Barnet som hon pratar med ska strax lägga sig på britsen till datortomografen. Här på plan 7 på barnröntgen i den nya sjukhusbyggnaden i Solna finns alltid tid att svara på frågor, även om tiden egentligen inte finns, så att säga.

– Vår projektor visar bilder här i taket, känns det okej? Jag hämtar två kuddar till dig, nu blir det som att ha en cykelhjälm på sig. Okej, då kör vi, då går jag ut, mamma är kvar!
Det är viktigt att barnet ligger stilla så att hjärnans alla skikt blir skarpa på röntgenbilden.

– I dag är det en vanlig CT-skalle utan kontrast, berättar Britt-Marie när hon har gått in i manöverrummet intill och stängt dörren, så att kameran kan börja arbeta.

I rummet har flera andra röntgensjuksköterskor samlats. Flera av dem vill passa på att berätta vilken "ängel" och "idol" som Britt-Marie är. Hon har nyligen fått veta att hon får 2017 års Karolinapris i kategorin föredömligt medarbetarskap och är märkbart rörd. Karolinapriset är sjukhusets årliga pris för att uppmärksamma medarbetares föredömliga insatser i arbetet i olika kategorier. Det är kollegerna som nominerar till priset.

– Det är jätteroligt, jag gillar min arbetsgrupp och det jag gör, men jag är lite chockad också, säger hon och blinkar bort en tår för andra gången.

Skapar kontakt med barnen

I nomineringen har en kollega skrivit: "Britt-Marie har en förmåga att på något finurligt sätt göra sig förstådd och lyckas kommunicera med alla våra patienter". Att kunna skapa kontakt med barnen är en förutsättning för arbetet, tycker hon själv:

– Jag måste få förtroende för att kunna utföra undersökningen, vilket är svårt eftersom en del är sjuka eller har väldigt ont. Undersökningen kan också vara smärtsam eller så är barnen rädda, säger hon.

Datortomografen har jobbat klart och efter en snabb genomgång anses röntgenbilderna duga för granskning. Britt-Marie återvänder till barnet och mamman och påminner dem om att de kommer att få vänta på resultatet, en läkare behöver först titta på bilderna.

Teknikintresse

Alla möten med dessa barn och deras föräldrar är en av de största anledningarna till att hon trivs så bra i jobbet. Men inte den enda. Att Britt-Marie ville jobba inom vården stod klart redan under tonåren, men att hon blev just röntgensjuksköterska har även att göra med ett stort teknikintresse. Systemuppdateringar, ny apparatur och allmän problemlösning av tekniskt krångel är en stor del av jobbet och det passar henne väl.

Lite senare har Britt-Marie förflyttat sig till "skelettrummet", där man utför konventionell röntgen av skelett, lungor och buk. Ett barn är på väg in akut och rummet förbereds så att allt är klart när barnet kommer. Men någonting verkar strula.

– Britt-Marie, kameran är förstörd! ropar en av sköterskorna, som har jobbat på barnröntgen i sex år, men precis som de flesta andra här, gärna lutar sig mot sin mest erfarne kollega när det gäller teknikfrågor.

Britt-Marie förflyttar sig raskt till den aktuella datorskärmen och verkar fullt övertygad om att hon ska lösa problemet:

– De här streckkoderna får inte vara här. Så här, jag lägger på ett nytt protokoll så känns det tryggare, nu kör vi!

Text: Maja Lundbäck, foto: Danish Saroee