Känslor och mycket stolthet när Karolinskas medarbetare ventilerade katastrofen

Nyhet

Både uppslutningen och stoltheten var stor, när Karolinskas medarbetare samlades under måndagen. Dels för att reflektera händelserna efter fredagens misstänkta terrorattack, och dels för att delta i den tysta minuten för att hedra offren.

–Vi har visat att vi kan prestera på en mycket hög nivå, och klarade av det på ett väldigt professionellt sätt. Tack för alla era ansträngningar, inledde sjukhusdirektör Melvin Samsom Solnamötet.

Kort efter att attacken skedde samlades Karolinskas ledningsstab för att överblicka situationen och inhämta information. En dryg halvtimme senare gick sjukhuset upp i katastrofläge.

Akut- och intensivvårdsavdelningar både i Solna och Huddinge tömdes och patienter flyttades till andra avdelningar, allt för att göra plats för inkommande skadade.

– Redan klockan 15.10 stod vi i beredskap, och 15.20 stod vi med flera operationslag redo, berättade Lennart Adamsson från Traumacentrum, och fortsatte:

– När jag gick ner till akuten från Traumacentrum mötte jag medarbetare på väg hem, som jag bad att stanna kvar. Och folk började jobba direkt, och skickade sms för att få in mer personal, som till exempel traumakirurger.

Även för Barnakuten Solna var startsträckan kort, funktionsområdeschef Malin Ryd Rinder säger:
– Vi mobiliserade redan vid 15-tiden och hade snabbt flera operationslag klara. Personalläget var gott och flera nya anslöt varför det var lätt att bemanna.

En stolt och nöjd Anna Jansson, funktionsområdeschef för Funktion Akut Solna och stabschef som ledde katastrofarbetet i Solna, konstaterar:

– Vi blev inte rädda - för vi var väl förberedda. Detta tack vare många bra övningar i olika delar av Karolinskas organisation, den senaste bara dagarna innan.

Anna Jansson framhåller särskilt verksamheternas katastrofplansansvariga:

– De har gjort ett jättebra jobb, samtidigt som det togs fina initiativ för att exempelvis skapa sovsalar för personal som inte tog sig hem, folk som fixade mackor och kaffe. Dessutom gjorde Patienttransport en viktig insats med att flytta patienter från akutvårds- och intensivvårdsavdelningarna, liksom sekreterarna som hjälpte till med dokumentationen, och inte minst blodcentralen som gjorde ett jättejobb och var väl förberedda i sitt katastroftänk tack vare inhämtade erfarenheter från liknande händelser i Europa. Alla har helt enkelt rest sig upp och velat hjälpa till, säger en rörd Anna Jansson.

Under mötena i Solna kom även många reflektioner fram från medarbetare som deltog. Chefsjuksköterska Rebecka Schmidt Gustafsson på Traumaavdelningen E14 i Solna konstaterade:

– Vi hade en mental beredskap för att kunna ta beslut snabbt, vilket gav en stor trygghet när vi stod där. Men det innebär också att det blir tomhetskänslor när man varvar ner, känslor som gör det svårt att gå hem och möta sitt vanliga liv. Det måste vi alla tänka på nu, där är det viktigt att prata med varandra, att debriefa det vi har varit med om.

Att en sån här händelse inte bara skadar en befolkning fysiskt utan även psykiskt vittnade Karin Aluko på Psykologiska katastrofledningen, PKL, om. PKL öppnade en dryg timme efter händelsen:

– Vi har haft, och har ännu, väldigt många samtal till kristelefonen som vi nu gemensamt bemannar inom SLL, natt och dag.

Magnus Johansson, som i rollen som stabschef ledde katastrofarbetet i Huddinge, berättade om en eftermiddag där alla arbetade lugnt och metodiskt för att bidra:

– Jag tycker att alla ska vara stolta över hur snabbt vi kunde frigöra mer resurser och hur väl samarbetet fungerade. Kvart över fyra, en timme efter att vi fick den första officiella uppgiften om en allvarlig händelse, hade vi full katastrofberedskap, sa Magnus Johansson.

Även Folke Hammarqvist, överläkare och kirurg, framhöll hur bra arbetet fungerade i Huddinge:

– Jag har aldrig arbetat under en sådan här händelse tidigare men är verkligen imponerad över det lugn som fanns på sjukhuset. Starten i ett katastrofarbete är så viktigt och det märktes att vi hade förberett oss på rätt sätt.

Lena Raftewold intensivvårdssjuksköterska från IVA, berättade:
– Vi var ju i överlappningstid mellan dag- och nattskift och kunde väldigt snabbt mobilisera extra platser. Utöver våra vanliga IVA-platser hade vi extra platser på en katastrof-IVA inom en timme. Jag är så stolt över att jobba i den här organisationen. Alla var verkligen en del av ett välfungerade team den här eftermiddagen: Vaktmästare, anestesin, vi på IVA – ja, alla.

Hon var en av flera som lyfte hur betydelsefullt det är att sjukhuset regelbundet övat inför katastrofer. Senast i oktober genomfördes en övning som simulerade en liknande händelse som den som nu inträffade i verkligheten.

Under lördagen besökte en påtagligt rörd statsminister Stefan Löfven Karolinska Solna och träffade flera av de skadade från attacken, liksom vårdpersonalen i tjänst. Innan den tysta minuten klockan 12 under måndagen inleddes, konstaterade Melvin Samsom:
– Vi är stolta över Karolinska, och även Sverige är stolta över oss.

Text: Carin Tellström och Elin Aarflot

Foto: Ola Lundström