Lyssna in barnet

På neonatalavdelningen hamnar barnet i en främmande miljö och är beroende av främmande människor. Ni föräldrar känner kanske igen ert barns dygnsrytm från när det låg i magen och barnet känner igen era röster, de är välbekanta och trygga för barnet. Men det är nu som ni ska lära känna varandra på riktigt, vad ert barn har för personlighet, temperament och alldeles egen vilja.

Barnet kommunicerar med sitt kroppsspråk

Alla nyfödda barn kommunicerar med omvärlden via sitt kroppsspråk. När barnet är sjukt eller fött för tidigt kan det vara svårare för barnet att förmedla vad barnet vill och tycker om.

Personalen finns här för att vägleda er tills ni själva kan ge barnet det stöd och den hjälp barnet behöver. Även om vår kunskap behövs för barnets vård så är alla av oss utbytbara, vi kommer och går. Ni föräldrar är de personer som är beständiga i ert barns liv.

Ju mer omoget och/eller sjukt ditt barn är, desto mer stöd behöver det. Allt eftersom ditt barn mognar och blir friskare behöver det allt mindre stöd och mer stimulans. Du kommer snart känna igen ditt barns förmåga och sätt att klara av sin situation.

Så här visar ditt barn att det mår bra

  • barnet har ett mjukt, avslappnat ansiktsuttryck
  • barnet andas utan ansträngning
  • barnet gör försök – eller försöker och klarar av att:
    • dra sina armar och ben närmare kroppen
    • föra sina händer till munnen, söka och suga
    • ta tag i och hålla om sina händer, ditt finger eller ett föremål
    • stödja fötterna mot varandra eller mot bädden
    • röra sig lugnt och avslappnat
    • komma till ro och sova lugnt
  • barnet har kvar samma hudfärg trots att det anstränger sig

Så här visar ditt barn att det är ansträngt

Så här visar ditt barn att det är ansträngt och kan behöva stöd eller paus

  • barnet har ett spänt eller oroligt ansiktsutryck
  • andas ansträngt
  • barnet är spänd eller slapp i kroppen eller ligger med sina ben och armar utsträckta
    • rycker och/eller spritter mycket
    • gäspar, hostar eller nyser upprepade gånger
    • verkar må illa, ulkar, spottar eller kräks utan att ha fått för mycket mat
    • är orolig och har svårt att komma till ro
  • barnets hudfärg ändras, blir blek, mörk eller rutmönstrad

Dina händer, röst och doft kan hjälpa ditt barn

  • Genom att lägga dina händer mjukt över eller omkring ditt barn, gör du ditt barn medveten om att du är där. Barnet får då möjlighet att vakna lugnt av ditt stöd. Om ditt barn är oroligt kan du prova att lugna barnet genom att hålla dina händer stilla om barnet. Se om han eller hon vill hålla om ditt finger.

  • När barnet har kommit till ro och somnat under dina händer, smyg försiktig bort dem från barnets kropp.

  • Med din röst kan du ge ditt barn stöd. Prata lågmält med barnet. Han/hon känner igen din röst och kan både vakna av den och somna till den. När ditt barn är oroligt, prova att prata lugnande med det samtidigt som du håller stilla om honom/henne.

  • Ibland kan ditt barn behöva en paus. Prova att låta det vila en stund innan du fortsätter att sköta om eller umgås med ditt barn.

  • Ligger barnet i famnen för att matas eller vid bröstet kan du ge barnet en paus för att orka mer. Lyft upp barnet och håll honom/henne stilla mot dig innan ni fortsätter med matningen/amningsförsöken.

  • Låt barnet ha en mjuk tygbit nära sig att lukta på och hålla i, gärna något som du haft mot din hud. Det ger ditt barn möjlighet att redan känna igen din doft när det är dags att sitta hud mot hud.

  • Gör ditt barns bädd till ett litet "bo" så att det kan känna stöd runt omkring sig och ändå har utrymme att röra sig.

  • Hjälp ditt barn att föra sina händer mot munnen. Det känns tryggt för barnet att ha sina händer där. Ditt barn kanske vill suga på sin hand? Även för tidigt födda barn tycker ofta om att suga på sin hand eller på en liten napp.
Vid olika tillfällen kan ditt barn orka olika mycket.