Minimalinvasiv mitralisklaffoperation
Mitralisklaffen fungerar som en "backventil" och kan antingen läcka eller vara förträngd. Vid en läckande klaff (mitralisinsufficiens) kan man vanligen reparera klaffen (mitralisplastik). Detta är alltid att föredra om det är möjligt. En reparation kan utföras på olika sätt. Ibland kan trasiga delar av klaffen tas bort och ibland kan trasiga delar ersättas med GoreTex trådar. Vanligen så sys även en ring fast i klafföppningen. Efter en reparation rekommenderar vi att man använder blodförtunnande läkemedel (Waran) under 3 månader.
Om klaffen är förträngd (mitralisstenos) eller om det inte är möjligt att reparera måste den bytas ut mot en mekanisk klaffprotes (kolfiber) eller biologisk klaffprotes (från kalv eller gris).
Biologiska klaffproteser:
Genom åren har många biologiska vävnader använts för tillverkning av proteser, t ex kalvpericard. Val av biologisk protes bör övervägas när det gäller kvinnor i fertil ålder och vid sjukdomar med blödningsbenägenhet. Nackdelen med de biologiska klaffarna är framförallt deras sämre hållbarhet.
Mekaniska klaffproteser:
Fördelen med de mekaniska proteserna är att de är hållbara. Nackdelen är framförallt deras benägenhet att ge embolier. Dessa patienter måste därför ha livslång profylaktisk antikoagulantiabehandling.
Mitralisstenos:
Den vanligaste orsaken till mitralisstenos är reumatisk feber trots att man inte kan få fram sådan i anamnesen i mer än 50%.
Pga den förträngda klaffen erhålls en försämrad fyllnad av vänster kammare i diastole (hjärtats kammare fylls med blod). Hjärtminutvolymen i vila upprätthålls länge, men ofta fås stigande tryck i vänster förmak framförallt under arbete. Trycket i lungvenerna ökar och leder till spasm i de fina lungartärerna. Vänster kammares kontraktilitet är ofta välbevarad trots avancerat klaffel.
Patienter med mitralisstenos tål takycardi dåligt då fyllnadsfasen i diastole blir för kort. Vid avancerad mitralisstenos får de flesta patienter förmaksflimmer och höga fyllnadstryck med nedsatt tänjbarhet av lungkärlen. En karakteristisk komplikation till mitralisstenos är emboli.
Det vanligaste symtomet är dyspné vid ansträngning. Andra symtom är hosta, hemoptys, recidiverande lunginflammationer.
I det typiska fallet hörs ett tydligt blåsljud och en s k ”opening snap”. Det är sällsynt att blåsljudet inte hörs. Röntgen visar ofta förstoring av vänster förmak.
EKG visar dilatation eller hypertrofi av vänster förmak. Detta ses som en ”dubbelpucklig” p-våg kallad ”p-mitrale”. EKO visar stela och förtjockade klaffar som rör sig dåligt och är öppna längre än normalt. Med doppler kan klaffytan bestämmas.
Mitralisinsufficiens:
Det finns flera orsaker till mitralisinsufficiens och den vanligaste är degenerativ klaffsjukdom. Övriga orsaker kan vara bakteriell endocardit eller sekundärt till hjärtinfarkt.
Mitralisinsufficiens innebär att klaffen ej håller tätt i systole utan blod strömmar bakåt från vänster kammare till vänster förmak. Detta leder till en minskad slagvolym framåt dvs ut i aorta.
Graden av bakåtflöde beror bl a på:
- Graden av insufficiens
- Vänster förmaks tänjbarhet
- Kärlresistensen i systemkretsloppet
Vid kronisk mitralisinsufficiens sker en tilltagande dilatation (utvidgning/expansion) av vänster förmak pga det ökade trycket. Vid en akut mitralisinsufficiens strömmar blodet bakåt till ett mindre tänjbart förmak vilket leder till högre förmaks- och lungartärtryck.
Trots en grav mitralisinsufficiens har patienterna många gånger förvånansvärt litet symtom. Patienter med mitralisinsufficiens har ibland förmaksflimmer.
Senare tillkommer symtom som:
- Trötthet
- Allmän svaghet
- Palpitationer
- Anstängningsdyspné
Diagnosen ställs på förekomsten av ett för mitralisinsufficiensen typiskt blåsljud. Röntgen visar förstoring av vänster kammare och vänster förmak. EKG kan ev visa vänsterkammarhypertrofi. EKO visar dilatation av vänster kammare och förmak. Färgdoppler visar hur den regurgiterade blodstrålen går. Hjärtkateterisering behövs ibland för att bedöma graden av cirkulationspåverkan. Angio(cardio)grafi är den bästa metoden för att bestämma graden av insufficiens.
Behandling:
När patienterna börjar få besvär föreligger indikation för operation. I princip finns två operationsmetoder att välja på:
Klaffplastik, t ex genom insättning av protesring (Carpentiers Ring) eller suturer i kommissurerna för att ”dra åt” den dilaterade klaffen. Vår standardmetod är att utföra denna hjärtoperation med minimalinvasiv teknik, dvs. utan att öppna bröstkorgen genom att dela bröstbenet. Operationen utförs istället via ett ca 6 cm långt snitt på höger sida av bröstkorgen, samt ytterligare några små snitt för kamera och hakar. Inga revben delas utan man når klaffen med hjälp av långa, smala instrument som förs in mellan revbenen. Hjärt-lungmaskinen ansluts via ett litet snitt i höger ljumske. I sällsynta fall är hjärtklaffen inte åtkomlig på detta sätt och då måste bröstkorgen öppnas genom att dela bröstbenet. Man kan aldrig på förhand garantera att operationen kan genomföras minimalinvasivt.
Återhämtningstiden efter en minimalinvasiv hjärtoperation är kortare och uppgår vanligen till ca 1 månad och sjukhusvistelsen uppgår vanligen till 3-4 dagar.
Läs mer information på 1177.se >>