ST2, S-

ST2 tillhör den Toll-lika/IL1-receptorfamiljenoch är involverat i IL-33-medierad inflammation.

ST2 finns i två huvudformer, sST2 (soluble) som finns fritt i blodet samt ST2L (ligand). IL-33 är aktiverande ligand till transmembranreceptorn ST2L som återfinns i kardiomyocyter och fibroblaster. Aktivering av IL-33/ST2L leder till en inflammatorisk respons och aktivering av T-hjälparceller typ 2. Detta sker bland annat genom transkriptionsfaktor NFĸβ, p-38 och ERK. Aktivering av IL-33/ST2L har en skyddande effekt på hjärtat genom minskad hypertrofi, fibros och apoptos med positiva effekter för hjärtats funktion. Vid hotande fara, ex från patogener, hjärtinfarkt eller biomekanisk stress på myokardiet, ökar produktionen av både sST2 och IL-33.
Bindningen av IL-33 till ST2L hämmas av sST2 genom inbindning till IL-33. Förhöjda nivåer av sST2 har kopplats till myocytproliferation, remodellering och fibros i hjärtvävnad som är karakteristisk för svikt, speciellt för funktionen i vänster kammare.

Det ST2 som mäts i serum utgörs av sST2 (den lösliga isoformen av ST2). Kliniskt ses förhöjda nivåer av sST2 bland annat vid hjärtsvikt, inflammatoriska tillstånd och pneumoni. Koncentrationen av ST2 varierar inte med njurfunktionen till skillnad från BNP och NT-proBNP, detta är värdefullt då komorbiditet med hjärtsvikt och nedsatt njurfunktion inte är ovanligt.

På grund av den låga specificiteten är sST2 inte lämplig att använda till diagnostik, däremot är det en god prognostisk biomarkör och förhöjd nivå korrelerar till ökad morbiditet och mortalitet på kort, intermediär och lång sikt. sST2 kan användas prognostiskt för mortalitet genom mätning av enskilt värde, dock ökar det prognostiska värdet ytterligare vid seriemätning. Det finns även studier har visat att sST2 har även en roll för att prognostisera oplanerad återinläggning, en tydlig korrelation finns mellan förhöjda värden och återinläggning.

sST2 har hos dyspnépatienter kopplats till förändringar på ekokardiografi. Bland annat sänkt EVF, nedsatt rörlighet i myokardiet och ökad slutsystolisk volym.

ST2-nivån anses kunna ge ytterligare och oberoende information i tillägg till NT-proBNP. Dock kan sST2 även kombineras med Troponin-T för ytterligare prognostiskt styrka och dess prognostiska roll som del i en multivariabelanalys är inte fullständigt klarlagd.

Kliniska studier indikerar att ST2 även har en roll för behandlingsvägledning. Patientgrupper med höga ST2-nivåer som erhållit betablockerare i högdos visar en klar minskning av kardiovaskulära händelser förutsatt behandlingsberoende signifikant sänkning av ST2. ST2-nivåerna har också använts som vägledning för dosering av angiotensinreceptor-blockerare (ARB) och aldosteron-antagonister.