Framtidsreproduktion

Kan man från ett spermaprov välja ut pojk- eller flickspermier?
Tekniken finns och detta ämne diskuteras idag över hela världen. Man funderar bland annat kring om det finns medicinska skäl, skäl för att ”balansera familjen”, sociala och ekonomiska skäl i olika delar av världen samt vilka effekter det skulle kunna ha på samhället, familjen och individen.

Den tekniska bakgrunden är att Y- kromosomen är mindre än X-kromosomen. Detta innebär att en spermie som kan ge en flicka (spermie med X-kromosom) har cirka 3 procent mer arvsmassa (DNA) än en spermie som kan ge pojke (spermie med Y kromosom).

Forskare som arbetar med så kallad animalieproduktion, där det bedöms viktigt att till exempel kor föder kalvar av honkön för att öka mjölproduktionen, har arbetat fram metoder för att skilja dessa pojk- och flickspermier åt.

Man använder sig av ämnet, bisbenzimide som dels binder sig till spermiens arvsmassa och som dels har egenskapen att avge ljus, det vill säga lysa själv, om man först belyser det med ett visst laserljus. Man belyser spermierna när de passerar, en och en genom en smal kanal och mäter mängden ljus de avger. Flickspermier med X-kromosom lyser mer än pojkspermier med Y-kromosom och maskinen kan sortera dem i två provrör, ett med huvudsakligen X-spermier och ett med huvudsakligen Y-spermier.

Det finns risker. Både laserljuset och det ljus som ämnet avger innehåller tillräckligt med energi för att kunna slå sönder DNA-molekylen och ämnet klassas bland annat därför som cancerframkallande.

Spermier saknar dessutom de system som alla andra celler har för att reparera DNA-skador. En del skador kan ägget reparera efter befruktningen, men man kan säga att ju mer DNA-skador, desto större är risken att arvsmassan ska förbli skadad eller bli felreparerad. Ett embryo med oreparerad eller felreparerad skadad arvsmassa löper större risk att dö tidigt eller att utvecklas med missbildningar och förståndshandikapp.

Felreparation kan ibland yttra sig som så kallad balanserad translokation. Barnet har all arvsmassa men den sitter på andra ställen än normalt (translokerad). Ett sådant barn kan få en helt normal utveckling men när barnet själv skall bilda könsceller bildas könsceller som också får antingen för lite eller för mycket arvsmassa. Konsekvensen kan bli nedsatt fruktsamhet, ökad risk för missfall och att det föds barn med missbildningar och utvecklingsstörning. En skada i en spermie idag kan därför även yttra sig som ett skadat barnbarn.

Man vet idag ganska lite om hur stor riskerna kan vara och det krävs stora studier för att ta reda på detta. För att hitta en riskökning från nuvarande cirka 2 procent till 4 procent av arvsmasseskada skulle man behöva studera nästan 1000 barn födda efter spermiesortering.

Vilka är de 10 – 100 spermier som når äggledarna?
Vi vet idag inte allt som kännetecknar de spermier som kan ta sig fram till äggledarna och forskning pågår för att söka förstå vad som kännetecknar dessa spermier. Man kan ställa frågan om det är 100 spermier med unika egenskaper eller om det är de 100 första spermierna som tar sig fram innan kvinnans försvarslinjer mot invasion av ”främmande parasiter” slår till?

Vi har inga konkreta bevis att kvinnans genitalorgan aktivt väljer ut vissa spermier. Däremot finns stöd för att genitalia hos honor med inre befruktning aktivt väljer bort en majoritet av spermierna. Detta kan ses som en skyddsfunktion. Dels är spermier ”kroppsfrämmande” celler som kan väcka immunologisk motreaktion och dels utgör en invasion av 100 miljoner spermier ett ”hot” mot den enda äggcell kvinnan normalt avlossar. Skulle ägget befruktas av två spermier samtidigt sker ingen utveckling.

Om de 100 som når äggledarna utgör de första som tar sig upp är det relevant att studera spermier i den först utslungade fraktionen av split-ejakulat. Om de 100 utgör en ”osynlig” population som inte upptäcks av kvinnliga genitalia utgår de ”nålar i en höstack”. Forskning pågår och får lära oss mer.

Kan män bära fram barn?
Frågan är utvecklingsbiologiskt intressant och svaret är att det är sannolikt möjligt.

I den befruktade äggcellen finns alla ritningar och program för hur utvecklingen till embryo, foster och barn skall gå till och embryot tar upp den näring och det syre som embryot behöver. Som regel tas denna näring från kvinnan/honan.

Hos ormar, fåglar och fiskar är den befruktade äggcellen bara en liten del av det vi känner som ”ägget”. Huvuddelen av ett ”ägg” är den näring som honan bildat och som embryot tar upp efter behov. Syret tas från omgivande luft. Hos till exempel kängurun har honan bara avsatt lite näring till den första delen av den så kallade embryonalutvecklingen. Embryot föds och med utvecklade framtassar söker det sin väg, från slidan upp utmed buken och ner i känguruns pung, där det finns en bröstvårta. Från denna hämtar embryot den näring som räcker för hela fosterutvecklingen.

Hos oss och andra djur med moderkaka, räcker näringen i den befruktade äggcellen bara cirka 4 dagar. Med signaler som barnet har fått från pappan och spermien utvecklar barnet ett organ för näringsupptag. Detta är moderkakan. I sällsynta fall kommer den befruktade äggcellen inte ned i livmodern. Moderkakan kan då bildas på andra ställen inne i buken hos kvinnan och sådana graviditeter har resulterat i levande barn.

Självfallet har män ingen fullt utvecklad livmoder (uterus). Den rest vi har ligger som en liten så kallad utrikel (liten livmoder) i prostatakörteln i anslutning till sädesledarna. Ibland kan den blöda och missfärga sperman.

Däremot har män och kvinnor samma strukturer i bukhålan. Man skulle kunna säga att om kvinnor kan bära fram barn utanför livmodern så skulle teoretiskt även män kunna göra det om de får hjälp med tillförsel av de hormoner som behövs.

Vi vet idag att det i kvinnans livmoder bildas små kontakter som gör att den befruktade äggcellen kan fastna. Om sådana kontaktstrukturer också finns i bukhålan och om i så fall även män kan bilda dem är inte känt.

Specialist:
Ulrik Kvist
Docent och överläkare, Andrologiskt Centrum

Ulrik Kvist

Uppdaterad
2009-02-19

Informationsansvarig
Informationsavdelningen
08-517 702 89
Skicka e-post